Vi applåderar och skålar för världens hetaste idrottstjej

SPORTBLADET

FORT WORTH

Och alla var så stolta och lyckliga och tårar stora som golfbollar strömmade nerför kinder medan historiens vingslag slog som en väderkvarn över The Colonial Country Club.

Så var det alltså avklarat.

Jag talar inte om Per-Ulrik Johanssons 75-runda i natt.

För ett ögonblick satt jag med dregel i mungipan och drömde om det perfekta scenariot.

Annika Sörenstam var på par efter fyra hål.

Nick Price hade redan spelat färdigt och hade slutat – på par.

Det hade alltså, teoretiskt sett, kunnat bli Sörenstam och Price i samma boll i dag.

Den sure fjolårssegraren, som har hatat Annikas närvaro på PGA-touren, mot den idrottskvinna det talas mest om i världen just nu – DET hade blivit en fight, det.

Nu blev det inte riktigt så.

En kvinna gjord av stål

Sörenstam fastnade mitt i ”The Horrible Horseshoe”, det fruktade femte hålet, och hamnade i en situation som hon inte klarade av. Hon försökte fegspela sig ur det dåliga läget, men det blev bogey till slut och sen trodde vi nog lite till mans i pressuppbådet att hon skulle klappa ihop.

Hon gjorde fem bogeys på åtta hål. Ansiktet var askgrått. Hon såg ut att gå en golgatavandring därute bland de täta åskådarleden och själv fruktade jag att hon skulle hamna nånstans på tio över par till slut.

Men damen är gjord av stål.

Hon avslutade med sex raka par och kom in på 74 slag.

Fantastiskt bra gjort.

Fem över par totalt är bättre än vad de flesta tippat. Jag antar att Las Vegas förlorat grymma pengar på Annikas överraskande starka insats.

Själv slog jag vad med hennes coach Henri Reis innan hon gick ut, jag satte tio dollar på att hon inte skulle gå under 76 slag.

Det är en tiodollarssedel jag gärna överlämnar till Reis, det var nästan gripande att se Sörenstams kamp mot sig själv under sluthålen, hennes stolthet, hennes besultsamhet att avsluta snyggt trots att hon visste att kvalgränsen försvunnit i fjärran.

Hon slogs mot så många känslor, och just nu när jag skriver det här hör jag henne storgråta i mikrofonen under presskonferensen i rummet intill. Hon får applåder också. Applåder från en presskår som inte klarat att hålla sig objektiv under denna unika golfhändelse.

Räknar jag rätt var det 15 man i fältet som inte lyckades besegra henne. Det är inte många, men marginalerna har varit mycket små. Annika Sörenstam har visat att en kvinna kan spela jämnt med männen på en golfbana av den här typen.

Det var väl den sanningen vi ville komma fram till, antar jag.

Hon är så enormt stor nu...

Det behöver å andra sidan inte betyda att alla manliga golfstjärnor är feta, otränade hösäckar. Det är lätt att få den föreställningen när man läser skribenter som aldrig hållt i en golfklubba själv.

I själva verket är den gamla generationen utdöende på PGA-touren, de nya långtslående amerikanerna ser ut som klonade Karl-Alfred-kopior och tränar stenhårt i gymen och äter rätt kost och är tusen gånger seriösare än vad den oinsatte inbillar sig.

Det är mot den bakgrunden Annika Sörenstams prestation ska ses. Det ska inte häcklas om att ”de feta gubbarna” fått sig en tankeställare, det är för billigt.

Återstår att se var Annikas karriär tar vägen efter denna milstolpe.

Hon är så stor nu så, ja...jag vet inte hur man ska beskriva det. Bara en sån sak som att George W Bush, USA:s president, önskade henne lycka till i går och hoppades att hon skulle klara ”cutten”...

Smarta rådgivare kommer kanske att se till att säkra varumärket Annika. Sånt som kan ge enorma inkomster i form av Annika-kläder, Annika-klubbor, Annika-hamburgare och gud vet vad.

400 kronor för en Annika-knapp

Det är redan klart att kläderna hon bar på de två historiska ronderna på The Colonial kommer att placeras i golfens Hall of Fame. Hon var alltså ett vandrande museiföremål i går.

Kepsar, flaggor och annat med hennes autograf på är värt multum på internet.

Sex tusen spänn för en signatur på en Colonial-flagga, till exempel.

Själv gick jag förbi en kiosk på hemvägen i torsdagkväll och blev ditropad av mannen bakom disken.

– Du får två burkar öl för din Go Annika-knapp, sa han.

Vilket päron, tänkte jag. Knapparna finns att köpa för tre dollar i golfshopen och ölen kostar åtta dollar. Bra affär för mig.

I går morse såg jag att knapparna var värda 51 dollar (drygt 400 kronor).

För en grön plastknapp, alltså. De har tagit slut i shopen och efterfrågan är enorm.

Så vem som var päronet råder det alltså ingen tvekan om.

Pilsnern har i alla fall legat på kylning, jag ska knäppa upp dem nu och höja en iskall skål för världens hetaste idrottstjej – Annika Sörenstam.