Tomt utan tjejen som vände upp och ned på idrottsvärlden

SPORTBLADET

FORT WORTH

Just nu känns det bara tomt.

Mer än halva presskåren har packat ihop sina datorer och mikrofoner och kameror och stativ och gett sig av.

Ute på banan slåss männen om slutsegern i The Colonialo Championship, men det verkar som om ingen bryr sig.

Jag måste skriva det, jag bara måste:

Gör det igen, Annika.

Do it again!

Jag vet, Annika sa själv under sin tårfyllda presskonferens natten till i går att "aldrig mer, inte en chans", men jag undrar om hon inte kan tänkas ändra sig så småningom.

Vad fanns det egentligen bakom de där tårarna?

Känner jag Sörenstam rätt var hon besviken, rent av förbannad.

Hon hatar att ta stryk, hon hatar att misslyckas med sina målsättningar, hon hatar att lämna en golfturnering innan helgen, så ni kan vara säkra på att hon grubblade hela vägen hem till Orlando i går morse:

Vad gjorde jag fel? Vad hade jag kunnat göra bättre? Varför lyckades jag inte gå på par när jag spelade så bra från tee till green?

Hon känner lättnad över att den värsta uppståndelsen är över, men hon kommer att vara arg, analyserande och självkritisk den närmaste tiden.

Tränarna får jobba nu

Jag tror inte hon är nöjd med utfallet av detta experiment - trots att golfvärlden höjer henne till skyarna.

Jag tror hennes tränare och coacher kommer att få göra rätt för avlöningen framöver.

Det räcker inte med att vara planetens spikrakaste spelare från tee, hon behöver fler slag i bagen och hon kommer att skaffa sig dem.

Det är så Annika fungerar.

Jag tror Tiger Woods har rätt när han tycker att Annika bör ges fyra, fem tävlingar på PGA-touren. Då först kan hon göra sig själv absolut rättvisa, eftersom trycket och spänningen skulle försvinna vartefter. Det skulle också vara intressant att se henne på andra typer av banor än Colonial. Hon kanske får ruskigt med stryk på en längre bana med tuffare ruff, men å andra sidan kan hon göra mycket bra ifrån sig på vissa andra PGA-tävlingar.

Jag tror hon vill mer. Innerst inne.

Kanske en mini-serie med tävlingar på herrtouren nästa år? Det skulle generera enorma pengar för alla parter.

Nå, hela världen hyllar i alla fall hennes insats på The Colonial. 71+74 slag, fem över par, räckte mer än väl för att hålla Annika-hysterin vid liv även i går.

Spöade elva - men slogs av 95

Såg en intressant debatt på tv-kanalen HBO, där författaren John Feinstein, US Today"s Christine Benning och Sports Illlustrateds tuffe Rick Reilly överträffade varandra i superlativer för Sörenstam.

Det betonades att hon spöade elva män som tillsammans har 18 segrar på PGA-touren. Däribland Bob Estes och majorvinnaren (PGA-mästerskapet) Mark Brooks.

Det glömdes fullständigt bort att hon också förlorade till 95 män.

Det drevs dessutom hejdlöst med Vijay Singh, som fick så mycket skit under sändningen att det måste ha varit snudd på åtalbart. Han beskrevs helt enkelt som ett fegt kräk som inte vågade ställa upp mot Sörenstam, dessutom var han tråkig och mansgris och fullständigt ointressant som mänsklig varelse.

Sörenstam, däremot, fick inte bara credit för sitt sätt att spela golf, hon hyllades för sitt sätt att hantera hela mediasituationen. Hon har verkligen gått hem i de amerikanska tv-kanalerna; charmig, humoristisk, känslosam, språkligt elegant.

Det är likadant i tidningarna: beröm, beröm, beröm.

Sport-USA är fortfarande omtumlat efter den historiska torsdagen och fredagen, och från och med nu handlar golfen om f.a. och e.a. - Före Annika och Efter Annika.

Just nu sitter jag i ett halvtomt presscenter och följer en helt fenomenal runda av amerikanen Kenny Perry. Han kom just in på 61 slag och leder tävlingen överlägset, men vem bryr sig?

Inte många. Bara de mest inbitna golfjournalisterna. Majoriteten av de 630 ackrediterade, de som kommit till Texas för Annikas skull, har åkt hem.

Jag vill inte påstå att Fort Worth blivit som en spökstad sedan Annika lämnat turneringen, men det är nästan den känslan man får.

Under fredagen var det

55 000 åskådare på plats.

I går kunde man med lätthet ha ställt sig och kastat frisbee på gräsmattorna. Hur mycket fria ytor som helst.

Det känns så tomt utan den där svenska golftjejen som vänt upp och ned på idrottsvärlden.

Hon som nått en folklighet vi inte trodde var möjlig, hon som slagit spikraka drives in i medvetandet på alla från USA:s president till den mest tatuerade fotbollshuligan.

Birdies, Bush och

spikraka brudar, kan

man kanske säga.