Succén fortsätter - avundsjukan växer

Tjejerna är tio gånger gnälligare än Singh

SPORTBLADET

Undrar just hur det känns att vara i Annika Sörenstams kläder för närvarande.

Överlägset bäst, beundrad av de flesta, känd över hela världen.

Kan det finnas nåt negativt i det?

BÄST - MEN TILL VILKET PRIS? Annika Sörenstams överlägsenhet på damtouren gör att många av kollegorna inte kan dölja sin avundsjuka mot supersvenskan.
Foto: AP
BÄST - MEN TILL VILKET PRIS? Annika Sörenstams överlägsenhet på damtouren gör att många av kollegorna inte kan dölja sin avundsjuka mot supersvenskan.

Jodå, det finns oftast mörka sidor bakom alla stora succéer.

Det får liksom inte gå FÖR bra.

Jag avskyr att säga "vad var det jag sa", men vad var det jag sa innan hon bestämde sig för att utmana herrarna i The Colonial Championship?

Jag skrev att hon löpte risken att bli offer för avundsjuka bland sina kvinnliga konkurrenter på LPGA-touren.

Nu får jag intrycket av att det är ungefär vad som håller på att hända.

Tjejerna låter tio gånger gnälligare än vad Vijaj Singh och ett par av de andra herrstjärnorna lät inför Colonial.

Annika kom till helgens Kellog-Keebler Classic i Aurora, Illinois, som en hyllad hjältinna.

Usch - så surt, tjejer

Hon hade inte klarat kvalgränsen i Fort Worth, men hon hade spelat en golf som imponerat stort på expertertisen. Hon hade dessutom hållt ihop sitt spel och sitt uppträdande på ett fantastiskt bra sätt under de mycket pressade förhållanden hon tvingades tävla under.

Till yttermera visso hade hon visat upp en massmedial charm som gått hem i stugorna världen över.

Frid och fröjd, stora kramkalaset från "tjejkompisarna" på LPGA-touren?

Nä, inte riktigt.

Många av dem uttrycker uppriktig respekt och beundran för världsettan från Sverige, många har dunkat rygg och tacksamt konstaterat att Annikas ambassadörsinsats höjt intresset för damgolfen.

Men lika många reagerar också surt, inåtvänt och avundsjukt.

Det är egentligen inte så konstigt.

Golf är i högsta grad en individuell sport. Din död är mitt bröd. "Kul att det gick bra för dig, men nu räcker det, jag vill också vara med och leka".

Tycker det syns tydligast på USA-stjärnan Julie Inkster, som redan innan Colonial HATADE att stå i bakgrunden av Annika Sörenstam.

Det förvånade mig inte alls att Inkster krossade allt motstånd på LPGA-touren just den vecka Annika spelade mot männen.

Innan helgens 54-hålstävling i Illinois sade hon massor av snälla saker om Annika på den officiella presskonferensen. Hon förklarade hur kul det var att gå i samma boll som svenskan, vilket trevligt sällskap hon var, hur Annika alltid säger uppmuntrande saker under rundan.

Men vad kunde hon annars ha sagt?

I själva verket var hon dödligt trött på att få frågor om Annika i stället för frågor om sitt eget spel. Jag tror namnet Sörenstam står henne upp i halsen. Hon vill inte berömma henne mer, särskilt inte under pågående tävling, ty nu får det räcka.

Julie Inkster är som en Jimmy Connors som en gång ville jaga Björn Borg "till världens ände" för att få revansch.

Och Rosie Jones, som liksom Annika gick första rundan på strålande 62 slag, förklarade efteråt hur hon bara "tänkte på att slå Annika". Det var det enda som räknades.

Att flera av de svenska tjejerna på LPGA-touren tittar lite snett på Annika, det vet jag sen gammalt. Det har inte med hennes golfspel att göra, utan mer med att Annika håller sig för sig själv och hellre sitter på testcykeln än tar en pilsner i baren.

Jag tror inte det blir helt lätt för Annika framöver.

Förmodligen måste hon inte bara spela perfekt, hon måste även uppträda perfekt i alla lägen. Hon kommer att bli påpassad på ett sätt som aldrig förr. Inga misstag, då finns det alltid folk som börjar gnugga händerna.

För övrigt hittar jag ett märkligt resultat av en omröstning på LPGA-tourens egen webbsida.

11 196 röstande har svarat på frågan "Var Annika Sörenstams insats i Colonial en succé?"

44 procent svarade ja.

56 procent svarade nej.

Vad hade de egentligen väntat sig av henne?

Peter Wennman