Kort säsong och frusna banor - ändå regerar svenskarna

SPORTBLADET

50 miljoner golfare världen över.

De flesta på soldränkta anläggningar som är öppna året om.

Ändå har frusna banor i Sverige, som bara är öppna en kort del av året, fostrat alldeles fantastiska spelare.

Stod nyligen på en pressparkering i Texas, i sällskap med ett amerikanskt tv-team från CSNBC, och fick frågan av en kvinnlig reporter:

- Vad gör du här, du som är från Sverige?

- Sorenstam, svarade jag.

- Jo. Men varför åka från...

- Annika är från Sverige.

- Oh, really?

Kamerakillen bredvid henne skämdes.

Men så där är det ofta, många amerikaner tror att "Ääännika" och "Yäääsper" (Parnevik) är lika mycket USA som deras mest kända hamburgare och läskeblask.

Men de måste väl. Damgolfen har ju förvandlats - från att vara helamerikansk till att bli storinternationell. I dag är de största spelarna från Sydkorea, Australien, Frankrike och Sverige. Klart att jänkarna förtränger och rör ihop namn och nationaliteter...

Svenskorna syns

Det är svenskorna som syns bäst, just nu.

Sörenstam, förstås, som var mycket nära sin tredje raka seger sent i natt - men förlorade på tredje särspelshålet.

Men även veteraner som Sophie Gustafson, Catrin Nilsmark och Helen Alfredsson som hittat spelglädjen - med bara månader kvar till Solheim Cup, mot USA, på Barsebäck.

Att Annika Sörenstam hade en ny bra helg borde väl knappast förvåna, så bortskämda är vi ju. Inte svårt att förstå varför hon sökte sig till herrtouren för en ny utmaning.

Lite märkligt...

Men visst är det imponerande och samtidigt lite märkligt att Sörenstam ännu inte misslyckats efter den där helgen i Fort Worth och det lyckade äventyret med herrarna.

Två segrar och en andraplats, efter dramatik, imponerar.

Timmarna före Sörenstams dramatiska särspel vann Sophie Gustafson med god marginal på Europatouren, på Irland.

Åtta månader sedan senaste segern, men jag antar att poängen som ska ge en plats i Solheim Cup lockade lika mycket som glastrofé och en kvarts mille i prispengar.

ALLA vill ju spela Solheim Cup, på Barsebäck i september.

Fredrik Jacobson.

Jag har skrivit det förr; han lever drömmen.

Sent i natt var golfens Fredrik Ljungberg uppe på fjärde plats i US Open - när han tyvärr missade sista parputten.

Snart är han väl hemma i Göteborg igen och då ska ni som kan passa på att dunka honom i ryggen.

För en imponerande helg.

På en annan parkeringsplats i Texas, utanför Colonials klubbhus, talade jag med Jim Furyk, som ju var skolkamrat med Annika Sörenstam på University of Arizona.

- Två år i samma skollag, förklarade han.

- Jag minns speciellt en runda på nio hål som vi spelade. Hon var fantastisk redan då.

Furyk var STÖRST

I dag är Sörenstam STOR.

Men efter triumfen i US Open i natt var Furyk STÖRST.

Träffades de i dag skulle Sörenstam och Furyk också kunna dunka lite rygg, gamla skolkompisar och världssspelare emellan.

USA är regerande mästare, när de kommer till Malmös utkanter.

Men de har problem.

De tidigare så dominanta amerikanskorna har bara vunnit två av de 22 senaste tävlingarna på LPGA-touren.

Ta det som ett tips.

Europa firar skånskt i Solheim Cup.

Hygglig svenkhelg även på herrarnas tävling på Europatouren.

Minns inte deras namn, de är ju så anonyma att ni får ursäkta, men jag vet att de fanns med bland de tio bästa vid tävlingen i lilla St Omer, Frankrike.

Men, okej, de allra bästa på touren är ju upptagna med US Open.

Och eftersom Sverige bidrar med runt 50 spelare på elitnivå ute i Europa - bara England lär ha fler toppspelare - så är inte resultatlistan oväntad.

En till som faktiskt kan ta en plats på Barsebäck: Carin Koch, nybliven tvåbarnsmamma.

69, 74, 70 i helgens återkomst på tävlingsbanan, i Irish Open - bara två månader efter sonen Simzons födelsedag.

Spelglädje kan betyda allt i golf.

Thomas Tynander