I dag kommer hon hem

- hylla henne som en hjälte

SPORTBLADET

ST ANNE

Det sticker upp ett stickat klubbhuvud ur Annika Sörenstams bag.

Det är gult och blått och är en påminnelse om Sverige.

I dag kommer världsettan till Sverige för att äta kräftor och säkert en hel del laktrits men också för att spela golf.

Och, förhoppningsvis, bli hyllad som en av vår tids allra största.

Det har byggts små flottar med konstgjorda greener på Stockholms ström och efter lunch i dag ska Annika Sörenstam spela jippogolf med bland annat Fredrik Jacobson.

Jag hoppas hon tas emot som en hjälte av publiken. Eller, för att tala amerikanska termer; jag hoppas det blir tidernas "homecoming".

Att ha vunnit samtliga majors, de fyra största inom golf, är historiskt. Det är dags att svensk idrott erkänner henne på allvar som en av de allra största.

Själv förstår jag det knappt, trots at jag följde henne på plats på Royal Lytham. Årets British Open hade ett av de starkaste startfält vi sett i Europa och när turneringen skulle avgöras var ledartavlan täckt av namn på spelare som tidigare vunnit majors. Sämst förutsättningar hade egentligen Annika Sörenstam, som haft en kaotisk vår och sommar och nyligen akut tog ledigt för att inte bli helt utbränd. Förra veckans återkomst till touren var anständig, men hon slutade på 17:e plats och talade om att "greenerna kändes som täckta av lim".

Ändå vann Annika Sörenstam i går.

Ändå var det Annika Sörenstam som hade mest kyla och bäst nerver när det skulle avgöras på de sista hålen. De andra spelarna hamnade i sand eller missade sina inspel, men Annika höll sig till spelplanen och gjorde inga misstag.

Puttarna rullade i vid rätt tillfälle.

Det mest imponerande var att Annika inte förlorade kontrollen under de första 14 hålen, då spelet bara fungerade hyfsat och puttarna nästan på varje hål var alldeles för korta. Chansspel där, för att bryta mönstret, hade kostat henne en plats högt på ledartavlan.

Nu har Annika Sörenstam vunnit två majors efter sitt inhopp på herrarnas PGA-tour, i maj. Kanske var det tack vare Colonial som hon nu har infriat sina drömmar.

- Jag var nervös och kände pressen där ute. Men så tänkte jag flera gånger på att det här är ju ingenting mot Colonial, sa hon efteråt.

Annika Sörenstam har utvecklats som golfspelare, klarar pressen bättre än tidigare och det finns ingen anledning att tro att pensionen är nära. Tio majors ska hon ha, är det sagt. Jag tror mycket väl det kan bli så, kanske tidigare än någon vågar hoppas på. Det saknas fyra titlar och med tanke på att hon varit med och huggit om segern i sju av de åtta senaste så kan den nya erfaranheten, att spela under extrem press, bli avgörande för fler segrar.

En av svensk idrotts största

Spelet finns där, och nu även det mentala.

I kväll äter Annika Sörenstam kräftor, precis som hon brukar under sina besök i Sverige i augusti. Hon kommer också att äta svensk mjukglass, svenskt godis och umgås så mycket hon hinner med mamma Gunilla och pappa Tom.

På torsdag inleds HP Open, på Drottningholm.

Förra året, när turneringen spelades på Vasatorps GK, var det nästan hockeystämning när Annika vann. Publiken hyllade henne som om det var kvinnlig sjukamp eller nåt.

Jag hoppas och tror det blir liknande scener i år. Det är Annika Sörenstam värd.

En av svensk idrotts allra största.

I dag landar hon i Stockholm - här är hennes dag

Thomas Tynander