Det skrivs historia i Solheim Cup

- dags att vakna, Sky

SPORTBLADET

BARSEBÄCK

Det var ett jämfotahopp rätt upp i himlen, ett leende från öra till öra och ett jubel som måste ha hörts ända bort till Tuborgbryggeriet på andra sidan sundet.

En gladare Annika Sörenstam har aldrig skådats - och bättre damgolf har nog heller aldrig spelats.

Så man undrar:

Hur kan denna könsdiskriminering få pågå?

Även om ni nu läser denna tidning alldeles pinfärsk direkt från den nyöppnade kiosken ska ni veta att Europas och USA:s golfdamer har varit i farten flera timmar redan.

Upptvingade i gryningen, möra efter två långa dagars intensivt spelande på Barsebäck, utan chans till proper återhämtning.

Som vanligt är det nämligen de stora tv-bolagen som styr, och i det här fallet handlar det om Sky Sports.

Brittiska Sky fick igenom sina krav att den tredje och avgörande dagen i Solheim Cup skulle börja redan strax efter klockan 08.00 på söndagsmorgonen, och anledningen är smått absurd:

Solheim Cup måste vara färdigspelat till klockan 14.00, ty då sänder Sky Sports europatourtävlingen Lancombe Throphy från Paris.

I golf, alltså. För HERRAR.

Det anses alltså viktigare att se Retief Goosen gå omkring med uttryckslös min i ännu en av dessa herrtävlingar än att prioritera ett drama som Solheim Cup, där det står helt andra och större värden på spel.

Inte ens Annika Sörenstam orkade vara diplomatisk när frågan kom på tal i går:

- Man måste vara ett "die-hard-fan" för att orka gå upp klockan sju för att titta på golf. Jag tycker vi är värda större respekt. Jag menar... kan det bli bättre underhållning än så här?

Själv tycker jag det är direkt upprörande.

Solheim Cup - på egna ben

När någon påannonserat Solheim Cup genom åren har det alltid följts av tillägget "damernas motsvarighet till Ryder Cup", liksom för tydlighets skull, för att vi ska fatta vad det rör sig om.

Men Solheim Cup står numera på egna ben. På mycket egna och starka ben.

Golfshowen som utspelar sig i ett litet sydvästligt hörn av Sverige ses av tv-tittare i 47 länder - och de får se en propaganda för damgolf som aldrig tidigare i världen.

Solheim Cup i Barsebäck år 2003 är på väg att bli en riktig klassiker.

Spelet är direkt lysande. Matcherna svänger hit och dit, avslutningen i går bjöd på några fantastiska prestationer och stämningen i folkhavet runt banan var smått magisk.

Jag märker att jag låter som nån slags pr-konsult för svensk golf nu, men jag garanterar att så är inte fallet. Det är bara omöjligt att inte ryckas med i en så läcker golfrysare som dessutom utspelas på en underbar bana i härligt väder inför jättepublik.

29 500 personer passerade spärrarna i går, det var mer än två fullsatta Globen som kom för att se damgolf.

Hyllar - och diskriminerar

Folket från Sky Sports rapporterade ut över världen:

- Detta är en fantastisk tävling. Arrangemangen är perfekta in i minsta detalj. Till och med vädret verkar organiserat.

Så bra då. Det kanske kan få Sky-folket att inse det idiotiska att prioritera en vanlig herrtävling för tv-tablåns skull.

Eftersom jag tillåter mig att kalla golf för idrott (gå själv 36 hål på en dag och gör om det som de här tjejerna gör, så fattar ni) undrar jag om man i dag kan se bättre, mer dramatisk damidrott i världen än just Solheim Cup.

En prestigematch mellan Europa och USA innehåller så många moment av nerver, känslor, kärlek och hat.

Annika Sörenstams och Suzann Pettersens match mot Kelly Robbins och Laura Diaz var helt underbar. Avslutningen grym: först Annikas långputt i hål på 17:e, sen Pettersens avgörande på 18:e green.

Suzann - hur cool som helst

Norska Suzann är tjejen golfvärlden snackar om nu efter full pott, fyra vunna matcher, under de två första dagarna. Hon är hur cool som helst.

Men på nåt sätt var det Annika som snodde uppmärksamheten ändå. Att vara world number one och leverera på beställning, i exakt rätt ögonblick, är stort.

Alla vill förstås spöa henne. De amerikanskor hon möter spelar sin absolut bästa golf när Annika står på samma tee.

Själv njöt jag lite extra av att hon slog Kelly Robbins i bästbollen i går eftermiddag. Ni vet, amerikanskan som fick Annika att börja gråta efter en osportslig protest under en tidigare Solheim Cup.

Och för övrigt undrar jag hur det kunde tillåtas att australiensiskan Karrie Webb, en av Sörenstams "dödsfiender", kunde få sitta närmast greenen med en Team USA-bindel runt armen varje gång svenskan skulle putta. Visserligen hade Webb sin flickvän Kelly Robbins i samma boll, men nog tyckte jag det luktade psykningsförsök lång väg.

Peter Wennman