TRÖSTEN

Här tar vännerna hand om Annika efter Grand Slam-missen i natt

Sörenstam hade vännerna Susan Pankall och Jami Hanna nära till hands efter besvikelsen i Denver.
Foto: CHRISTER HÖGLUND
Sörenstam hade vännerna Susan Pankall och Jami Hanna nära till hands efter besvikelsen i Denver.
SPORTBLADET

DENVER

I natt tröstades Annika Sörenstam av sina närmaste vänner.

Och sa sedan till Sportbladet:

- Jag får väl försöka igen nästa år...

Drömmen om US Open och en framtida Grand Slam förblir en dröm.

Efter tre svaga rundor på Cherry Hills CC valde Annika Sörenstam att spela aggressivare under sista varvet av US Open - men fick ingen utdelning. Världsettan slutade på plats 23.

Efteråt tröstade hon med en jättekram av närmaste vännerna, Susan Pankall och Jami Hanna, som delat lägenhet med Annika hela veckan.

- Nu ska vi ordna något riktigt roligt för henne i kväll, sa väninnorna.

"Jag är förbannad..."

Annika själv försökte skaka av sig besvikelsen och log.

Sedan försökte hon se tillbaka:

- Jag hade verkligen inget flyt. Missade jag fairway med någon meter så var bollen ospelbar och på green rullade ju inga puttar i alls, sa hon.

Kan du beskriva besvikelsen?

- Jag är förbannad...

- Nej, men, ibland kan man inte beskriva besvikelsen. Till slut orkar man inte bry sig.

Efter seger i årets två första majors var ju drömmen att vinna även helgens tredje, US Open, och i juli även British Open. Ingen annan professionell golfspelare har lyckats med en Grand Slam.

- Jag hade chansen att göra något ingen annan lyckats med, men nu vet jag ju inte om jag får chansen igen, sa Annika.

Försöker igen

Caddien Terry McNamara packade snabbt ner bagen med klubbor i baksätet på en bil och valde att se framåt.

- Annika försöker igen. Så länge hon andas och kan hålla i en golfklubba kommer hon att jaga nya utmaningar. Vi satsar på en Grand Slam nästa år, igen, sa han.

- Annars blir hon uttråkad...

När Annika Sörenstam och väninnorna ätit lunch i klubbhuset, och följt upplösningen av US Open på tv, mötte hon Sportbladet och berättade att ingenting är omöjligt.

- Jag är ju väldigt trött nu och orkar egentligen inte se framåt. Men det är ju klart att jag nog försöker igen nästa år, sa hon.

Terry räknar med det!

- Han brukar ha rätt, sa Annika och log.

Thomas Tynander