Ett underbart tokjubel - men först visste han inget...

SPORTBLADET

DUBLIN

Vi knäar i leran vid femtonde green och efter dagar av regn spricker himlen ovanför K Club plötsligt upp i ett soligt leende.

Henrik Stenson rullar i en putt han aldrig lär glömma.

Han blir han historisk i Ryder Cup - utan att ens förstå det.

Det är golf när det är som allra, allra bäst.

Det hade regnat i dagar och det var inte bara en åskådare som hamnade på rygg i leran. Golffesten för miljarder fick sämsta tänkbara inramning - fram till avgörandet. Då öppnade golfgudarna himlen och någon där uppe pekade på Henrik Stenson och plötsligt hade en svensk officiellt avgjort Ryder Cup, världens tredje största idrottsevenemang.

Jag satt där ett par meter ifrån, tillsammans med kollegan Tobias Bergman på Svensk Golf, och det var lätt kaotiskt innan allt var klart och Stenson kunde hyllas stort tillsammans med övriga spelare i Europas lag.

Vi hade suttit i mediacentret och med hjälp av en dramatisk ledartavla försökt lista ut i vilken match den avgörande poängen skulle hämtas hem, för ointaglig ledning. Europa var ju nästan klara segrare redan före singlarna så dramatiken bestod alltså bara i att hitta - hjälten.

Alla hade chansen ...

Skulle det bli Darren Clarke, som var på väg ut mot hål 16? Henrik Stenson i bollen efter? Men det berodde väl på när David Howell avslutade sin match? Och Luke Donald, då? Eller kunde Lee Westwood...på andra sidan banan?

Alla kunde få chansen att skriva historia.

USA var knäckta som veka trädkvistar och nu skulle någon ge dem sista knuffen ner i förnedring och besvikelse.

Men vem?

Charmen med Ryder Cup en söndag är ju att 45 0000 människor följer upp till tolv matcher och när några avslutas och ett avgörande närmar sig söker sig alla åt samma hål. I går eftermiddag inträffade det strax efter fyra svensk tid. Jag och Bergman valde att följa Stenson och Clarke, de gick ju efter varandra. Så med snabba kliv i leran tog vi oss ner till hål 15, där Stenson lagt upp sig fint på green.

Samtidigt var Clarke lite längre fram, på hål 16, där läktarna sväljer närmare 20 000 människor. Det är en fantastisk gryta.

Så där sitter vi 20 minuter i fem, svensk tid, och lyssnar på irländsk sportradio. Det talas om att Howell vunnit sin match och Donald är på gång och Clarke tar fram putten och...

Stenson missar sin, på 15.

Samtidigt ställer Donald upp sig. Han ska putta samtidigt på hål 17, inför storpublik. Stenson måttar och läser green. Donald sänker då sin putt på 17 och radiokillarna skriker att nu, nu är det dags, Stenson kan avgöra. Och bara sekunder senare går hans boll i koppen.

Europa har vunnit!

Skrivit historia

Stenson är en hjälte, men själv förstår han ingenting. Svenske fotografen Christer Höglund är först fram när han går av green - och berättar kort att hjälterollen är hans.

- Jaha? Tungt, svarar Henrik, men utan att riktigt förstå.

Jag och Bergman följer efter. Jag förklarar mer för Henrik, säger att han faktiskt har avgjort, att han har skrivit historia. Då jublar Henrik Stenson och springer fram till den enorma publiken som tokjublat länge och plötsligt gör alla vågen och det är som på Old Trafford i den här skogsdungen och jag tror att Henrik Stenson äntligen förstår att han vunnit Ryder Cup åt Europa. För så kommer det att så i historieböckerna. Det vi ser är förstås svensk idrottshistoria och Robert Karlsson ska ha en del av äran, för han var med och bidrog hela veckan.

Ryder Cup-match och golf när det är som allra, allra bäst.

Thomas Tynander