Zachrisson redo för nya maratonsändningar

” Det är i Ryder Cup som hjältar föds och hjältar faller”

Göran Zachrisson.
Foto: Eric Roxfelt
Göran Zachrisson.
SPORTBLADET

I nästan elva timmar om dagen, mellan 19 och 21 september, kommer Göran Zachrisson att guida golfentusiasterna genom Ryder cup-dramatiken.

Men trots att han tycker att tävlingen är underbar att följa ser han mest fram emot att få åka hem från Louisville i Kentucky.

– Och jag hoppas att det blir med lättat hjärta, som segrare, säger Europapatrioten Zachrisson i TT-sportens helgintervju.

Golfkommentatorn på Viasat har tappat räkningen på hur många Ryder cup han följt genom åren.

– Den första var i alla fall 1965 på Royal Birkdale, då jag var redaktör för tidningen Svensk Golf. Då spelade bland andra Arnold Palmer och Jack Nicklaus, tror jag.

TT: Europalaget åker till Valhalla GC i Louisville, Kentucky, med chansen att ta fjärde raka segern. Hur stor är den chansen?

– Min reaktion, som är helt byggd på känslor, är att nu när Tiger Woods inte är med (skadad) så har USA större chans att vinna. För nu har de ingen världsetta att förlita sig på. Och det är alltid så att ur skuggan kommer hjältarna. Och det här är nog första gången som USA inte är favorit och de kommer därför inte att behöva lida av favoritskapet. Dessutom går tävlingen i Kentucky.

TT: Är det något Ryder cup som du minns mer än något annat?

– Kiawah Island (i South Carolina 1991). Det var så häftigt, med så många händelser.

Matchen på Kiawah Island 1991 blev väldigt dramatisk. Europa hämtade in till 8–8 inför söndagens singlar och matchen avgjordes när tysken Bernhard Langers parputt på sista hålet smet precis utanför och han delade sin match med Hale Irwin. USA vann därmed tävlingen.

TT: Vilka händelser minns du mest?

– När Costantino Rocca gjorde hole in one på Oak Hill (1995) och denna förtjusande scen när han hoppar upp i famnen på Sam Torrance. Sånt är underbart att se. Och när Nick Faldo kommer till 14:e hålet på The Belfry (1993) så säger han till sin caddie Fanny Suneson att ”vi kanske skulle göra hole in one här, det skulle väl passa bra?”. Och så gör han det.

– Det som är så fantastiskt är att du vet att när den här tävlingen spelas så flyttar sig spelet ett steg uppåt. Om du orkar räkna ut hur många slag under par de är efter matcherna, på de här banorna, så skulle du bli förbluffad. Det är i Ryder cup som du får se de mest vidunderliga slag. Samtidigt möter de ytterligheterna – som quickhookar ut i vattnet.

– Ryder cup har karaktären av att det är här som hjältar föds och hjältar faller. Det är den absolut roligaste upplevelsen som vi kan bjuda på. Det är matchspel och allt har betydelse. Och man pratar inte om dollar.

TT: Sändningarna är 10 timmar och 45 minuter långa varje dag. Hur orkar du?

– Det är rätt långt. Jag försöker sova mycket, man hinner inte mycket annat. Jag hinner inte förbereda mig på morgonen, det måste jag ha gjort långt innan. Samtidigt så är det en sån annorlunda dramaturgi att man inte behöver ha så mycket information sparat, jag brukar bara ha en liten lapp och så järnkoll på banan.

– Det är fysiskt väldigt krävande. Det är också krävande att sitta länge så jag måste ta pauser ibland. Vi har med Mikael Högberg (som bisittare) och vi försöker att få med någon tidigare svensk Ryder cup-spelare eller Solheim cup-spelare. Det var nära med Annika Sörenstam, men så satte en middag stopp för hennes medverkan.

TT: Vem är den bäste svenske Ryder cup-spelaren?

– Jesper Parnevik. Alla har skött sig väldigt bra, men Jesper hade en betydelse utöver resultaten. Han tog hand om Sergio Garcia och var längst fram i laget i kraft av sin personlighet.

– Padraig Harrington kommer att få rollen som Europas härförare i år. Och så har de en väldigt värdefull spelare i Garcia. Och Miguel Angel Jimenez – han är nog nummer ett. Han är så jädra cool. Han kommer att dricka sitt vin och röka sin cigarr, men han är så gammal att han vet vad han ska göra. Och han har en framtoning som gör att de andra i laget kommer att ty sig till honom.

FAKTA

Göran Zachrisson

Född: i maj 1938.

Bor: Danderyd.

Familj: Frun Gunilla, sönerna Petter och Jonas och hunden Raja.

Intressen: ”Jag är nyfiken och intresserad av allt. Då har jag också något att berätta.”

Favoritidrottsminne: ”När sonen Jonas skulle spela en knattematch i tennis och bad om att få en läsk innan matchen. Jag sa att det väl inte var bästa uppladdningen och han svarade: Pappa, tar du det här på allvar?”

Favoritresmål: Skidorten Champoluc i Aostadalen. (TT)

Ingela Ahlberg/TT