Linderstam: Brutala villkor skapar de stora mästarna

SPORTBLADET

Sex svenskor inleder i dag jakten på British Open-titeln.

Vad som står mellan dem och en plats i historieböckerna?

138 andra golfare – och världens kanske svåraste bana.

Johan Linderstam.
Johan Linderstam.

Klockan 06.30 i morse slog Caroline Hedwall ut som absolut första spelare i årets British Open, följd av tyska amatören Sophie Popov och Anna Nordqvist som går i samma boll.

Det är ett kittlande faktum att Sveriges mest lovande golfare spelar ihop under majorns första två dagar.

Tillsammans med Pernilla Lindberg utgjorde de den trio som fullkomligt pulveriserade motståndet i lag-VM för amatörer i Australien 2008. Segermarginalen till tvåan Spanien slutade då på makalösa tolv slag och sedan har de båda fortsatt leverera också mot bättre motstånd.

Anna Nordqvist, nu 24 år, blev proffs året efter VM-guldet, vann sin första och hittills enda major, LPGA Championsship, i sin femte proffstävling och plockade upp den där manteln som är obligatorisk att bära om man är ung svenska och framgångsrik inom golf. Den handlar om att bära vidare Annika Sörenstams arv, om att vara the next big thing inom sporten.

Hedwall håller på den stora scenen

Frågan är dock om inte Caroline Hedwall lånat den där manteln och snart även gjort den till sin.

22-åringen hoppade nyligen av studierna på Oklahoma State University i USA för att satsa på proffsgolfen och det är nu ganska svårt att invända mot det beslutet.

Som amatör vann Hedwall allt som gick att vinna och var liksom Nordqvist rankad etta, och under sin första säsong som proffs har hon redan visat att hon håller för den riktigt stora scenen genom att vinna två titlar på Europatouren, först i Slovakien och nyligen också i Finland.

Men det här är British Open, och det är ett minst lika kittlande faktum att skådeplatsen för årets drama för första gången för damerna är den där dimslöjade fiskebyn några mil nordost om Dundee.

För här heter den värsta motståndaren varken Ai Miyazato, Christie Kerr eller Yani Tseng.

Här heter den värsta motståndaren Carnoustie Golf Links och är i det här sammanhanget så nära ett monster man kan komma.

När en del nya banor tävlar om att bygga längre, tjockare, svårare, har Carnoustie behållit grundstrukturen sedan 1930-talet. Det var då som amatörarkitekten James Wright förfinade Alan Robertsons, Old Tom Morris och James Braids skapelse, byggde om avslutningen och gjorde banan till vad den är i dag.

Wright gick in och mötte en lekfull golden retriever, när han var klar fanns bara en pitpull utan munkorg kvar och många hävdar att Carnoustie fortfarande i dag är världens svåraste bana.

Ett förvisso subjektivt svar på en hypotetisk fråga, men bolla tanken med någon av de 283 mycket duktiga golfare som spelade brittiska amatörmästerskapen här 1992. Efter första dagen var totalt två spelare under 80 slag. Båda noterade 79.

Eller varför inte fråga Sergio Garcia?

Ett misstag kan förstöra tävlingen

Inför The Open 1999 var den då 19-årige spanjoren en av förhandsfavoriterna, men efter två dagars spel och 89 respektive 83 slag i scorekortet sökte han snabbt upp sin mamma och lät tårarna forsa mot hennes tröstande axel.

Eller för all del, be om Jean van der Veldes åsikt.

Fransmannen ledde majorn samma år med tre slag inför det absolut sista hålet och behövde bara göra en dubbelbogey för att säkra segern. En mental kollaps senare, där van der Velde inför en stum publik och miljontals tv-tittare bland annat tog av sig skor, strumpor och rullade upp byxbenen för att slå upp bollen ur ett vattenhinder, var trippelbogeyn ett faktum och fransmannen förlorade senare särspelet mot Paul Lawrie. Om golfen har några tävlingsrelaterade tragedier är detta kanske den största och genomklappningen gav sedan upphov till uttrycket ”The Carnoustie effect”.

Nu är det dock 2011 och dags för damerna att för första gången spela British Open här, och man kan bara hoppas att arrangörerna sätter upp banan lika svårt som för herrarna. Då krävs det fyra dagars toppgolf och fullständig koncentration för att bemästra den luriga vinden, de klurigt placerade bunkrarna, de långa hålen och de hårda greenerna. Ett misstag och tävlingen kan vara körd.

Men svåra förutsättningar skapar stora krav och stora krav skapar stora mästare.

Och vill man föra Annika Sörenstams arv vidare är det just under sådana förut-sättningar man ska leverera.