Linderstam: Det är inte över

SPORTBLADET

Bästa sättet att t­appa en given seger?

Att tro att man redan vunnit, så ett bättre minne än det från Medinah för två år sedan finns just nu inte att vårda.

Tro inget annat än att Phil Mickelson och Jim Furyk höll ett uppeldat brandtal i går kväll. De två var båda med på Brookline för 15 år sedan och minns mycket väl hur det slutade. Minns hur USA låg under med 6–10 inför singelspelet och sedan rivstartade söndagen med sju (!) raka segrar, och minns hur Europa gick ner i en brygga som sedan bröts itu.

Berättelsens budskap är förstås att det här inte är över, men problemet är ju samtidigt att européerna är väl medvetna om det.

Sju av årets tolv spelare var med om ”Miraklet i Medinah” för två år sedan (García och Westwood var dessutom med på Brookline) och vet just hur bräcklig en fyrapoängsledning kan vara. Den gången var det Europa som vann på amerikansk mark, nu är det USA som ska försöka vända på europeisk och då gäller det att stänga dörren tidigt och inte låta morgonluften sippra in.

Förlitas med hammare

Tittar man på startordningen i dagens singelspel förstår man att kapten Paul McGinley tänker göra sitt bästa för att hålla den ute.

Först ut är en rutinerad Graeme McDowell som glatt omfamnar de stora ögonblicken. Den tredje är sedan världens bästa golfspelare Rory McIlroy och den fjärde är en Justin Rose som i dagarna puttat som en gud.

Och som nummer två?

Där går Henrik Stenson.

Den på Gleneagles mycket omtyckte världsfemman har tillskrivit Rose en stor del av deras succé i lagspelet, men tro nu inte att det är något annat än lite klassisk svensk ödmjukhet. Stenson har limmat flaggor när flaggor behövde limmas och satt puttar när puttar behövde sättas och nu förlitas han med både hammare och spik och en amerikansk kista att slå ner den i.

Vill det sig väl är den islagen redan när dagen är halvvägs, men vill det sig sämre slås den inte ner alls.

Något Phil Mickelson förstås också har pratat om.