En svensk vinnare med skön stil

Tynander: Han gick in i en vanlig bajamaja

SPORTBLADET

BRO. Den långputten glömmer vi inte.

Magin på Bro Hof bryter ny mark inom svensk golf.

En bättre nystart kunde Scandinavian Masters inte få.

Foto: Scanpix

Scandinavian Masters var en succé på 1990-talet. Men på senare år har turneringen hamnat illa till i skuggan av mer intressanta turneringar, med bättre prispengar och bättre startfält.

Nu väntar en ny tid.

På Bro Hof Slott Golf Club kan Masters de närmaste åren växa till att bli något svensk golf kan vara stolta över. Anläggningen är utan tvekan en succé som det kommer att talas om. Kvalitén från tee till green håller högsta klass, det är alla överens om. Går det att pumpa in ännu mer prispengar kommer start­fältet att växa sig ännu starkare – det är alla inblandade värda.

Att premiärturneringen på Bro Hof fick en svensk segrare i direktsändning är en jättesuccé, inte minst när det gäller intresset kring turneringen.

Segerputten ger också Richard S Johnson ett efterlängtat genombrott på hemmaplan.

Ett klädsamt självförtroende

– Folk här hemma har alltid sett honom som ”killen som åker skateboard”, men Richard har alltid varit mer än så. Han är en fantastisk golfspelare, sa Jesper Parnevik.

Just Jesper Parnevik, som själv vann Masters under turneringens stora år, var en av många som i natt firade mästaren på Stureplan.

Många unnar Johnson en framgång. Han är förortskillen som tog grönt kort sent, som 15-åring 1992, och snabbt vågade utmana de allra bästa i USA där han vunnit en turnering. Han har ett närspel som är fantastiskt, och ett självförtroende som är klädsamt. När jag träffade honom i hemmet i Florida i våras vägrade han säga att det fanns några större problem – trots att resultaten var vissna. Det skulle snart komma en fullträff, lovade han. Sen pratade vi nästan bara om annat än golf.

Johnson har en skön stil. Efter presskonferensen på Bro Hof behövde han lätta på trycket och gick in i en vanliga bajamaja. När han sen kom ut och bad att få något att dricka fick han en flaska vatten av Mia Parnevik.

–Nej, inte sånt. Jag vill ha riktigt dricka. Festdricka! sa han.

Det fick han, för det var han förstås värd.

Publiksiffran en besvikelse

Jag hoppas förresten att det var många i kretsen kring Masters som skålade i natt, och att de gjorde det även för sig själva. Inte minst ägaren Björn Örås bör ha njutit av stunden – utan honom och hans ekonomiska engagemang hade vi inte fått uppleva golffesten och nystarten. Den enda tråkiga känslan jag får vid grindarna ut från Bro Hof är känslan av att det saknades något. För var fanns publiken? Att knappt tio tusen människor följde turneringen varje tävlingsdag är en besvikelse. Å andra sidan är det en framgång att vi numera får publiksiffror vi kan lita på, så har det sällan varit tidigare.