Vranjes hjälte - till slut

Ljubomir struntade i skadorna: Jag får se om jag ens kan gå när jag vaknar...

1 av 2 | Foto: LASSE ALLARD
LJUBOJUBEL Ljubomir Vranjes skriker ut sin glädje efter ett av hans mål.
SPORTBLADET

De första 60 minuterna nöjde sig Ljubomir Vranjes med att passa bollen vidare. Sedan bestämde han sig för att vinna.

Oavsett vad kroppen sa.

- Det var dags att inte bry sig att det small ordentligt i ryggen. Jag får se om jag ens kan gå när jag vaknar.

Han ler snett när han hänger väskan över axeln.

Han står i omklädningsrummet efter avslutad dopningskontroll och ser tillbaka på finalen som gav Sverige sitt tredje EM-guld i rad.

Han har själv haft stora problem med ryggen ända sedan öppningsmatchen mot Ukraina förra fredagen och har inte kunnat gå för fullt någon match under EM.

"Det var bara att ge järnet"

Även i finalen mot Tyskland startade han mindre intensivt än vanligt.

- Jag visste att om jag skulle klara att spela hela finalen så kunde jag inte gå in i en närkamp de första tjugo minuterna. Det enda jag kunde göra var att spela för att sätta andra i lägen. I förlängningen visste jag att det var tio minuter kvar, två gånger fem minuter är inte så mycket tid. Det var bara att ge järnet.

Och för Ljubomir Vranjes del innebär det att strunta i konsekvenserna.

- Jag har inte kunnat sitta på sex dagar, vad mer ska jag säga?

Han avslutade matchen som en av de stora hjältarna, men det kunde precis lika gärna ha gått åt andra hållet.

"Den kunde ha gått hem..."

När mindre än en och en halv minut återstod av matchen slog han en passning till Johan Pettersson på kanten som var så lång att det blev Tyskland boll. Då låg Sverige under med ett mål.

- Visst kan det tyckas onödigt, men i VM-finalen i Kairo 1999 slog jag en likadan passning och på den gjorde Pierre Thorsson på högerkanten ett av de viktiga målen som gjorde att vi vann. Vad fasiken, den kunde ha gått hem, säger han och skakar på axlarna.

Nu räddades han av Staffan Olssons mål när bara sekunder återstod av ordinarie matchtid och till förlängningen återkom han med helt ny gnista.

- Då sade Stefan Lövgren att man skulle lägga mig i man mot man med tyskarnas långe Volker Zerbe. Då fanns det inte så mycket att välja på längre, säger Vranjes.

Han gjorde tre mål som gav 27-26, 30-28 och 32-29.

Men det kostade.

Ryggen fick sig en rejäl smäll.

- Han har redan förslitningsskador och jag hoppas att de inte blir kroniska efter det här. Det är kotor och leder i kroppen som vrider sig och det går oftast bort med vila, så frågan är vad hans klubb Nordhorn säger om detta, säger landslagsläkaren Fredrik Nyquist.

Du säger att du kanske inte kan gå i morgon, hur ska du lösa det med Nordhorn?

- Det finns inte, säger Ljubomir Vranjes.

- Jag spelar oavsett. Nu är det Nordhorn som gäller, nu har jag gett allt för Sverige och nu gäller det att ge allt för Nordhorn. Något annat finns inte.

Så talar en krigare.

Och en vinnare.

"Ljubo" har spelat sex stora finaler - och vunnit f

Anna Carlsson