Dagens lärdom: svenska folket tycker det är okej med regelbrott - bara det gynnar Sverige

SPORTBLADET

Klockan är 23 måndag kväll och dags att göra bokslut efter en stormig dag vid datorn, där jag inte hunnit göra annat än läsa och, i möjligaste mån, svara på e-mejl.

Totalt 398 mejl - 61 positiva, 59 neutrala av mer resonerande art, 278 direkt negativa.

En sak har dagen i alla fall lärt mej: att en majoritet av svenska folket tycker, att det är helt OK med regelbrott - bara det är Sverige som drar nytta av överträdelsen.

I sann jesuitisk anda: ändamålet helgar medlen.

Det blev inget av med den måndag som, efter tio dagar med handbolls-VM landet runt, skulle ägnats åt rekreation i form av skön långpromenad och sedan genomgång av all uppdämd post.

I stället tog det, precis som i Susan Taslimis nya film, "Hus i helvete" när jag tog upp den moraliska aspekten på att vinna - rättare: att inte förlora - en EM-final genom att sätta sig över spelets regler och utnyttja en domare som inte visste bättre.

Få ville diskutera moralen, de flesta kallade detta "ett taktiskt spel" och konstaterade att i handboll ingår den här sortens "fusk" - ett ord som jag förresten aldrig använde.

"Lär dej reglerna!" var det vanligaste rådet.

Domaren gjorde först rätt - sedan fel

Visst.

Så efter att ha gått in på handbollsdomarnas hemsida "http://www.domare.nu/handboll/" - som förmodligen hade besöksrekord denna dag - vet jag nu bättre och vet också, att det var jag och inte nån tv-reporter som stod för okunnigheten ifråga om att blåsa igång spelet.

Så förlåt, kära tv-kolleger - om någon nu kände sig träffad!

Alltså var det rätt att inte godkänna det tyska målet, eftersom bollen aldrig varit i spel.

Men detta förändrar ändå inte mina två grundteser:

1) att brott inte ska löna sig och

2) att det var tur att de makedonska domarbröderna Nachevski var så svenskvänliga i just den sekvensen.

I regel 10 står detta om att ett avkast måste föregås av en visselsignal och att motståndaren då inte får gå närmare den spelare som utför avkastet än tre meter.

Det var därför som domarn inte blåste för avkast utan i stället valde utvisning på Pettersson.

Hade domarn i stället kunnat innehållet i regel 15:7, så hade förloppet blivit ett annat.

Regel 15:7 lyder nämligen: "Vid utförandet av avkast, inkast eller frikast skall domarna INTE korrigera motspelares felaktiga placering om ett omedelbart utförande av kastet inte innebär någon nackdel för de anfallande spelarna."

Någon hejaklacksledare tänker jag aldrig bli...

Hade vår vän från Makedonien valt denna självklara tolkning, att låta kastet gå, och om Kehrmann då misslyckats på grund av att Johan P dragit omkull honom, så skulle domarn också ha kunnat utdöma ett straffkast för Tyskland, enligt regel 14:1 a.

Regel 14:1 a lyder: "7-meterskast döms vid regelvidrigt omintetgörande av klar målchans på HELA spelplanen av en spelare eller en ledare i motståndarlaget".

Inget av detta hände. Om detta sen berodde på, att Sverige var hemmalag, får vi aldrig veta.

Men håll ändå med om att Sverige hade domsluten på sin sida, ni som kallade mej "B. Esser Visser" (Björn Johansson), som rekommenderade mej att flytta till Tyskland (Magnus Nyström) eller att bli filmkritiker (Keith Lund), som undertecknade med signaturen "tröttpåallaefterhandsexperter" (Anders Källgren), som föreslog att jag skulle gå ut och köpa en burk pepparkakor så att jag blev lite glad (André Edvinsson) och du Bengt Ribbing som skrev:

"Sitt i din hörna och bjäbba du, din tönt!".

Nej, någon hejarklacksledare och "Oj, oj, oj - oj, oj, oj-lallare" blir jag aldrig. Sånt får andra hålla på med.

Såg förresten att Expressens Mats Olsson skrev "Respekt, Johan Pettersson" och hyllade Johan för den där utvisningen.

Det är alltså samme skribent som efter en landslagsträning i september 1999 i Luxemburg höll ett märkligt försvarstal för fotbollens då hårt pressade förbundskaptener Söderberg och Lagerbäck, och avslutade med att säga, att han skulle dansa på gatorna om Sverige lyckats gå till en VM-final på en feldömd straff.

Ja, nog kan man ha olika syn på idrottens ideal.

Till sist: förstå mej alla ni som jag inte hunnit skriva personliga e-mejl-svar till.

400 mejl tar sin tid. Det går inte direkt på elva sekunder"