- Jag vaknade med leende på läpparna

Staffan Olsson njöt dagen efter guldet i Globen - med familjen och Sportbladet

1 av 2
HÖGLÄSNING I SÄNGEN Staffan Olsson och hustrun Marie njöt av rubrikerna efter EM-guldet. "Man har ju fått lära sig att inte bry sig om vad journalister skriver, men en sådan här dag är det svårt att låta bli", säger Staffan.
SPORTBLADET

Staffan Olsson ligger i sängen på hotellrummet och bläddrar i Sportbladet.

- Man har ju fått lära sig att inte bry sig vad journalisterna skriver, men en sådan här dag är det svårt att låta bli, säger han och flinar.

Hjältarna var flera efter Sveriges dramatiska EM-guld i söndags kväll. Johan Pettersson, Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes, Peter Gentzel"

Men ingen fick större rubriker än Staffan Olsson.

Hans kvittering åtta sekunder från slutet är redan svensk handbollshistoria.

I Sportbladet finns en bild just när Staffan lämnar marken för att sätta 26-26 i vänster kryss.

- Är det precis när du skjuter? frågar Staffans fru Marie där de ligger i sängen och pustar ut efter nattens festligheter.

Staffan tittar på bilden:

- Jodå, säger han och flinar. Man har ju fått lära sig att inte bry sig om vad journalisterna skriver, men en sådan här dag är det svårt att låta bli (skratt).

Var det höjdpunkten - kvitteringen?

- Njae, jag upplevde det inte så starkt. Tyckte mest det var skönt att vi fick spela vidare. Jag blev nog bara lättad.

Sekvensen efteråt blev omdiskuterad?

- Det första min grabb (Henrik) frågade efter matchen var: Pappa, borde inte Tysklands mål godkänts"

Och du svarade?

- Jag såg inte vad som hände. Jag trodde matchen var slut.

Du fick alltså inte hjärtat i halsgropen som vi andra?

- Nej, jag hann aldrig bli orolig. Och de tyskar jag pratat med tycker domaren gjorde rätt. Det är nog mest tyska tidningar som är upprörda.

Din son är uppväxt i Tyskland, hejade han på dem?

- Inte i sådana här matcher. Men han har planscher med tyska fotbollslandslaget hemma på väggen. Och Bayern München är favoritlaget. Jag försöker snacka om Hammarby, men det hjälper inte (skratt).

Vilket är starkaste minnet från finalen?

- Slutsignalen. Otroligt skönt.

Du gick runt på plan, applåderade, bockade för publiken och såg " rörd ut?

- Jag ville försöka njuta av allt det där. Kanske får man aldrig uppleva något liknande igen" på hemmaplan. Jag gick nog mest runt och njöt.

Första tanken när du slog upp ögonen i morse?

- Oj, vi har vunnit EM. Nej, jag vet inte, jag vaknade med ett leende i alla fall.

Då rycker Marie in och korrigerar svaret:

- Nä du, det första du sa var: Ska vi verkligen gå upp redan?

- (skratt) Jag kom ju hem vid fem på morgonen så man är lite halvseg i dag"

Var du sist till hotellet?

- Nej, det var tydligen ett gäng som gick vidare. Jag var nöjd, det var en bra segerfest. Den hamnar högt på topplistan.

Tomas Svenssons coverband Touch & Go röjde från scen och Marcus Ahlm höll debutanttal, en tradition inom handbollslandslaget.

- Elakt, han fick inte tid att förbereda sig. Så han sjöng en studentsång i stället. Jag minns själv hur det var, man var mer orolig för det där talet än för landskamperna.

Vad handlade ditt om?

- Det var i Norge och jag drog en fräckis så borgmästarens fru höll på att ramla genom stolen. Björn Jilsén som var lagkapten tyckte den var rejält pinsam men efter ett tag skrattade han också.

Efter en tidig frukost på hotellet bär det av till svärföräldrarna i Tumba som varit barnvakter åt Henrik, 8, och Hanna, 12, under handbollsveckan.

Sportbladet ställer givetvis upp som chaufför.

- Heeej pappa, säger Henrik och slänger sig runt Staffans hals när vi kommer fram.

- Jag har knappt träffat mina barn senaste veckan så vi ska hitta på något kul innan vi åker hem, säger Staffan.

Se matchen på video, kanske?

- Nej, jag brukar inte göra det. Jag har inte ens sett finalen från -90 ännu.

Varför?

- Det får vänta tills karriären är över.

Är den det nu?

- Kontraktet med Kiel går ut till sommaren, vi förhandlar om nytt. Jag ska bestämma mig om 1-2 veckor för att få slut på allt snack. Blir det nåt är det ett år som gäller.

Vad lockar med att fortsätta?

- En hel del. Jag får spela i världens bästa liga, familjen trivs bra och vi tjänar pengar, säger Staffan Olsson.

Räkna med att han får vänta ytterligare ett år att se de gamla finalerna. Minst.

Familjen Olsson bor utanför Kiel

Robert Laul