Guldfixarna

Drott slog Redbergslid i handbollsfinalen

1 av 2 | Foto: BJÖRN LINDGREN
Segervrål Drott jublade efter att man slagit de senaste årens mästare Redbergslid i handbollsfinalen och vunnit SM-guld.
SPORTBLADET

HALMSTAD

Är det guldfest så är det.

En sjuliterspava champagne korkades upp och sen var Drotts sköna festkväll i full gång i klubbvillan.

- Jag tackar alla mina spelare som gjort mitt första år som tränare så framgångsrikt, sa Magnus Andersson.

Bland de där spelarna finns en viss nyckelspelare vid namn Magnus Andersson.

Utan sig själv som spelare hade Magnus Andersson inte blivit en guldtränare redan i år. Andra SM-finalen var sanslös.

Magnus Andersson på ett sprudlande spelhumör ledde Drott till 17-12 i paus och 24-16 tio minuter in i andra halvlek.

"Vi hade inget att förlora"

Så långt var det ett piggt och fräckt Drott mot ett sömngångar-RIK som enbart hölls kvar någotsånär i matchen av Martin Boqvist.

Sen gick Drott ner i varv samtidigt som den ene efter den andre av RIK-arna vaknade till liv. Martin Boqvist fortsatte att placera in sina skott och gjorde totalt 17 under matchens ordinarie 60 minuter.

När slutsignalen kom stod det 31-31 och knappast någon i den smockfulla Sporthallen trodde annat än att Redbergslid skulle fixa en tredje finalmatch genom att vinna i förlängningen.

- Det var vi som bäddade för RIK genom att lägga oss för tidigt. När förlängningen startade tyckte jag att vi inte hade något att förlora. Jag var rätt het, sa Kristoffer Sandström.

Många snygga mål

Redbergslids upphämtning kom av att man dubbelpunktade Magnus Andersson och Daniel Kubes.

I det läget var andra tvungna att ta initiativ och i förlängningen steg Kristoffer Sandström fram ordentligt.

Han kvitterade Redbergslids enda ledning till 32-32. Han sköt 33-32. Sen spikade han igen kistlocket för RIK med 36-33.

Och vilka mål det var. Pang upp i krysset med bollen utan minsta tvekan.

Guldparty efter segern

- Bara snygga mål räknas. Jag var inte direkt nervös. Någon måste ju skjuta, sa Kristoffer Sandström.

Som vandrade runt på det champagneklibbiga golvet långt efter att de flesta andra bytt om och dragit iväg till guldpartyt.

- Jag vill inte gå härifrån. Det känns skönt att vara här, sa han när Sportbladet sneddade över planen för att komma ut till parkeringen.

Kanske vandrar han runt där fortfarande och njuter av segerns sötma.

Stefan Alfelt