Chansningen med Peter Gentzel kan bli ödesdiger - med facit i hand...

SPORTBLADET

ESPINHO

Det är som alltid.

Med facit i hand blir allt rätt eller fel.

Med facit i hand skulle Bengt Johansson inte ha anmält Kim Andersson som 16:e och sista VM-spelare.

Med facit i hand skulle dörren hållits öppen för Mattias Andersson att kasta sig på ett flyg från Tyskland och komma hit till Portugal som en tredje målvakt.

Så skulle naturligtvis ha gjorts med dagens facit - men definitivt facit skrivs förhoppningsvis inte förrän i Lissabon söndagen 2 februari.

Att slå upp ett gammalt ryggont genom att resa sig för snabbt från en minilåg portugisisk toalettstol är såklart en riktig skitskada. Men det är ingen överraskande skitskada.

Peter Gentzel har haft ryggproblem i många år. Han besvärades av det så sent som under de sista träningslägren bara någon vecka före VM. Ändå valde förbundskapten Bengt Johansson att hålla tummarna och chansa på framtiden. Det kan bli ödesdigert.

Peter Gentzel behandlades i går av portugisiska landslagets kiropraktor. En behandling vars effekt enligt svenske läkaren Fredrik Nyquist troligen först kan mätas på söndag. Då kan Sverige redan vara ute ur VM.

Det här låter som en gigantisk misstroendeförklaring av Tomas Svensson.

Så är det självklart inte.

Tomas Svensson har troligtvis den högsta högstanivån av alla målvakter. Men hans spel bygger på tändning. Han är het. Han är hetsig. Och han kan komma in fullständigt snett i en match.

Det är det som har varit Sveriges styrka ända sen VM-guldet i Tjeckoslovakien 1990. När inte den ene har spikat igen har man kunnat ställa den andre eller den tredje världsmålvakten mellan stolparna. Oavsett vad som hänt har det alltid känts som att det funnits en sista trygghet att luta sig mot.

När nu inte speciellt mycket har fungerat mer än då och då förstoras lätt minsta lilla tveksamhet upp till att bli ett stort problem och en målvaktsskada är ingen tveksamhet. Den är ett jätteproblem som inte behöver hårddras för att man ska begripa dess allvar.

Mer kaos än spel

Därför är det också lätt att tro att man skulle möta ett gäng hålögda grubblare på förmiddagens pressträff med landslaget i går.

Glöm det.

Magnus Wislander bjöd mig på svenskt kaffe i ett glas på fot medan han utvecklade sin egen kaosteori om hur Algeriet ska besegras i eftermiddag. Det blir mer kaos än spel. Inspel till honom på linjen kommer från fem-sex meter i stället för från normala en till två. Då måste han hålla bort en gubbe med vänsterhanden tre gånger så många tiondelar av en sekund som han normalt måste göra för att kunna fånga bollen med högerhanden. Och det är omöjligt.

Wislanders idé är att låta lille kvicke Ljubomir Vranjes gå in på linjen och röra runt med sin snabbhet i de luckor som lämnas.

Vranjes har också ont i ryggen. Jag träffar honom på stenpiren som bryter de mäktiga ständigt inrullande atlantvågorna. Som alltid står han och trixar med bländare och tid för att fånga scenariot med sin Canon. Om Vranjes är bekymrad handlar det inte om målvakter och ryggont. Han vill lära sig att bemästra ljuset. Handboll vet han att han kan.

Jag träffar också Peter Gentzel på väg ner till strandpromenaden som plötsligt väckts till liv av den ljuvliga sol som strålar från en klarblå himmel.

Jag har haft dålig rygg i 30 år. När jag har ont hasar jag mig fram dubbelvikt som en fällkniv, sakta så att en 98-åring skulle kunna köra åttor runt mig med sin rullator. Gentzel gungar lite lätt fram och tillbaka och i sidled medan vi pratar. Han ser fräsch, obekymrad och smidig ut. Men allt handlar såklart om nivåer. Jag har aldrig behövt kunna gå ner i spagat för att sekundsnabbt studsa upp igen och mota en retur som kommer farande i 150 knyck.

Stefan Alfelt