Ännu är Sverige inte slut som toppnation

Sportbladets handbollsexpert Stefan Alfelt reder ut frågorna kring landslaget och VM-slutspelet...

SPORTBLADET

ESPINHO

Jag svarar alla skärpta mejlskrivare direkt:

Visst hade Sverige fått avkast om man gjort självmål. Jag villade bort mig i gårdagsnatten av allt räknande av poäng och mål hit och dit och missade det självklara att Sverige kunde grejat oavgjort genom att sätta fyra bollar i rad utan att danskarna kunnat stoppa det.

Så kunde det ha gått.

Frågan är hur det ska gå?

Det är mycket man undrar över härnere i ett soligt och allt varmare Portugal.

Hur kunde internationella handbollförbundet IHF komma på en så idiotisk regel som gör att man inte gynnas av att vinna flest matcher?

Säg det den som kan. Tankegången måste ha varit att eftersom lagen hamnar i samma grupp i andra omgången så är det bekvämt att låta första resultatet gälla. För att resonemanget ska innehålla någon form av sportslig rättvisa har delegaterna som bestämt förmodligen förutsatt att de bästa lagen i gruppen skulle vinna sina matcher. Vilket säger en del om IHF:s tro på konkurrenskraften i sin egen sport.

Vilka regler borde ha gällt?

Det bästa skulle ha varit att behålla det tidigare systemet med direktutslagning från 16-delsfinaler fram till final. Vinna eller försvinna på sin egen styrka eller svaghet. Hållbara alternativ vore att ta med sig alla inspelade poäng, poängen mot de fyra lag som gått vidare från egna gruppen – eller helt enkelt starta om från noll. Man hade visserligen fått möta samma motståndare en gång till, men i stort vad som helst vore bättre än att en gruppsegrare får sämre förutsättningar än laget som blir trea.

Missar Sverige VM-guld på reglerna?

Nej. Förutsättningarna var givna och chansen finns fortfarande kvar även om vägen till en semifinal ser väldigt krokig ut. Missar Sverige gör man det på en dålig match mot Slovenien. Det fanns visserligen en del ursäkter och förklaringar till förlusten men det förändrar inte det faktum att skärpan och kunnandet inte plockades fram när det verkligen behövdes.

Är Sverige slut som toppnation?

Inte än. Det kan, som sagt, fortfarande bli guld på söndag. Jag tror inte på det men det svenska landslaget har under gruppspelet åtminstone stundtals visat att det fortfarande kan spela väldigt bra handboll. Efter nästa års OS i Aten finns däremot risken att vi får vänja oss med ett antal år av hedersamma förluster igen. När Wislander, Staffan Olsson och kanske några till tackat för sig kommer det att ta tid att bygga upp en ny fungerande stomme.

Borde då inte Bengt Johansson ha föryngrat mer?

Den eviga frågan känns det som. Ja och nej. Bengt Johansson har föryngrat. Han har använt runt 150 spelare under sina år som förbundskapten, men svensk handboll har inte producerat nya stjärnor som visat att de är bättre än de gamla. Ta Magnus Wislanders insats mot till exempel Danmark. Då visade han att snart 39 absolut inte är någon ålder att tala om.

Kommer Sverige ens till OS?

Inte alls säkert. De sju bäst placerade lagen i VM är kvalificerade till Aten. Missar Sverige att vara ett av dem måste Bengt Johansson satsa med bästa laget i EM i Slovenien. Från EM till OS går det bäst placerade laget som inte är ett av de sju främsta i VM. Fördelen är att de sju bästa lagen i det nuvarande världsmästerskapet förmodligen kommer att vara europeiska.

Skulle Sverige ha gjort självmål mot Danmark så att det hade slutat oavgjort, vilket hade inneburit att Sverige haft chans att gå vidare som grupptvåa tillsammans med Egypten och fått med sig två poäng i stället för noll?

Efter att ha fått en dag till på mig att fundera så tycker jag faktiskt det. Det hade blivit ett av svensk idrotts mest pinsamma ögonblick, men det hade varit en så uppmärksammad och effektiv protest att IHF knappast kunnat blunda för den. Om världsnationen Sverige hade försökt att utnyttja reglerna på ett så fullständigt moraliskt förkastligt sätt borde huvuden börja rulla. Eller så hade det blivit det totalt omvända. Sverige hade straffats för osportslighet. Av en ledarmaffia som tyckt att de fått något småkul att snacka om nästa gång de strålat samman på ett lyxhotell någonstans i den stora handbollsvärlden. Att Slovenien i sin match hade kunnat spela på Sveriges resultat och göra exakt samma sak mot Algeriet hade bara förstärkt vansinnet.

Är handbollsvärlden stor?

Inte så stor som dess representanter vill hävda. Visserligen är 148 länder och kanske några till numera medlemmar, men kvalitetsmässigt är det Europas traditionella handbollsländer som dominerar i kraft av fler spelare och bättre organisation.

Varför gnälls det så himla mycket? Är det inte kul att vara på handboll i Portugal?

Kul och kul. Det är kul att solen skiner. Det är inte kul att arrangemanget är en parodi. Det var kul när arrangörerna chockade fjärde speldagen med att lägga ut tabeller till pressen. Inte så kul att man till nästa match hade återgått till ordningen med minsta möjliga information. Det var kul att läktarna plötsligt fylldes under Sverige–Danmark. Det är inte kul att man tar 1200 kronor kilot för hummer på en krog i ett så kallat lågprisland. Men det var jättekul att se Kim Anderssons respektlöshet mot danskarna. Totalt sett kan det bli riktigt kul om alla resultat rätar ut Sveriges krokiga väg, men inte alls kul att åka härifrån och veta att en idiotisk regel förstörde allt.

Blågult måste vinna sina matcher – men kan ändå åka ut

Stefan Alfelt (sport@aftonbladet.se)