Guldjakten

”Det finns en särskild hatkärlek mellan RIK och Drott”

SPORTBLADET

Äter man ris i Kina?

Skiter björnar i skogen?

Sover Big Brother-Linda på rygg?

Spelar Redbergslid och Drott SM-final?

Självklart, förutsägbart, tippat.

Men ack så rätt.

Redbergslid och Drott är svensk handbolls giganter.

Sedan säsongen 1983/84 har de tillsammans tagit 18 av 19 SM-guld. Nio gånger har de mötts i SM-finalen.

Ystads SM-guld 1992 ser mer och mer ut som en bragd i sammanhanget.

I dag är det dags för det tionde tungviktsmötet mellan RIK och Drott, i en holmgång om fem ronder.

De båda klubbarna har traditionen, kontinuiteten och den ömsesidiga respekten gemensamt.

Inte så mycket mer.

Det är två olika sätt att spela, tänka och organisera handboll på.

– Det har utvecklats en väldigt stor respekt för varandras resultat och sättet man spelar sig till dem på, säger RIK:s sportchef Reine Pedersen.

Målet: att bli bäst

– Det finns en särskild hatkärlek mellan klubbarna som gör finalmatcherna speciella, säger Martin Frändesjö i RIK.

Här bredvid ser ni schematiskt de stora skillnaderna mellan klubbarna.

– Målet är detsamma för båda – att bli bäst, det är vägarna dit som skiljer, säger Pedersen.

Vägarna går 20–25 år bakåt i tiden.

Drott-modellen skapades av förbundskapten Bengt Johansson, tränare i Drott 1975–85 och 1986–88.

– Ulf Schefvert har sedan betytt mycket. Han la upp ett spel, som sen Göran Bengtsson, Ulf Sivertsson och jag utvecklat, säger Drotts spelande tränare Magnus Andersson.

RIK-modellen har till och med ett födelseår: 1983. Då satte tränarna Reine Pedersen och Ola Lie in ”64:orna” i a-laget. 64:orna var ett gäng spelare, däribland Magnus Wislander, som var födda 1964.

– Det är väl Ola Lie och jag som är pappor till RIK-modellen, men de senaste åren är det Magnus Johansson och Johan Eklund som utvecklat spelet.

Drott-spelet står för kombinationer, fantasi, listighet och teknik. RIK-modellen mer för fysik, klar spelföljd, tungt malande och hjärta.

– Men vi har närmat oss varandra mer på senare år, säger Pedersen.

RIK satsar på proffs

Sedan 1960-talet har ingen spelat i båda klubbarna.

– Det känns som en omöjlighet. Det existerar inte. Har man spelat i den ena av klubbarna har man den andan, man blir en del av den klubben, säger Frändesjö, och fortsätter:

– Vi gillar att smälla på mot Drott. Man tar hellre en fläskläpp eller ett sprucket ögonbryn mot Drott. Helst i en final.

Också organsiationen i klubbarna skiljer sig mycket åt. RIK har en heltidsanställd trupp sedan några år tillbaka.

– Spelarna blir inte proffs när de flyttar utomlands, det är de redan här hemma, säger Pedersen.

Drott, däremot, har inte ens som målsättning att ha en professionell trupp i framtiden.

– Vi blir inte bättre som lag av att spelarna bara sysslar med handboll. Vi tror att man blir en bättre handbollsspelare och utvecklas mer som människa av att ha ett arbete eller utbilda sig vid sidan av, säger Magnus Andersson.

Två olika vägar med samma mål: att bli bäst.

I dag möts vägarna igen, och på tisdag, torsdag, lördag och måndag.

Vi vet bara att fläskläppar kommer att uppstå och ögonbryn spricka.

Hoppsan – Ystad vann visst ett år...

Johan Flinck