RIK lekte och Drottspelarna sprang snällt runt i cirklar

Stefan Alfelt: De var chanslösa mot Sveriges bästa klubblag alla kategorier

SPORTBLADET

GÖTEBORG

Tre noll i matcher och plus 15 mål för Redbergslid i tredje finalen kan tyckas pinsamt för Drott men jag ser det inte så.

Det är aldrig pinsamt att bli utspelat av ett riktigt bra lag.

Elitidrottsmän hatar alltid att förlora men när den omedelbara besvikelsen har lagt sig är de oftast förvånansvärt ödmjuka inför sina besegrare. När alla varför och om och fan också ältats om och om igen i Halmstadspelarnas skallar kommer de att acceptera att de var chanslösa mot Sveriges bästa klubblag alla kategorier.

Ett lag som tyvärr blir snäppet sämre nästa säsong eftersom man förlorar elitseriens bäste spelare när Martin Boquist flyttar till Kiel. Skyttekung, meste framspelare och - naturligtvis - seriens mest värdefulle spelare.

RIK dominerar, igen

Svensk handboll i dag är amerikanskt hysterisk när det gäller statistik och all statistik som handlar om sånt Martin Boquist kan prestera på en plan toppar han. Frånsett då negativ statistik. Han är aldrig skadad. Nästan aldrig utvisad. Missar sällan skott och gör inte många så kallade tekniska fel som är ett samlande ord för felpass, stegfel och på grund av fummel tappade bollar.

Redbergslid som i många år levt på sitt starka försvar är återigen lirarnas lag.

De vita eleganterna som laget kallades en gång i tiden innan Göteborgshumorn döpte om dem till de vita elefanterna under några år då det inte längre gick så bra.

Nu dräller det av spelare som vill och kan göra något extra med bollen i hög fart. En modern handboll utan att fullt ut ha accepterat den av framförallt tyskarna utvecklade spring-som-fan-och-kasta-fort-handbollen som trots 60-70 mål per match är så förbannat trist att se på.

Spelsystemet nästa säsong ändras till en vettig rak serie med efterföljande slutspel som ska sluta senast första veckan i maj 2004. Även om Martin Boquist försvinner kan man inte tippa annat än att Redbergslid blir totalt dominerande igen.

Magnus Lindén står redo att ta över de flesta av Boquists roller. Naturligtvis fyller han inte luckan direkt men han blir dominant i elitserien och förmodligen allt bättre för varje år som han får växa i rollen.

Det är så Redbergslid fungerar. Man skapar stjärnor som ersätter skapade stjärnor som försvunnit till lockande eurobuntar, som det numera handlar om.

Ett tag såg tredje finalen ut som en av Harlem Globetrotters regisserade uppvisningsmatcher. Redbergslid lekte och Drottspelarna sprang snällt runt i cirklar utan att störa.

Martin Boquist kroppsfintade och fick Andreas Nilsson att gå ned på knä och öppna en bred gata för RIK-aren att enkelt skjuta in ett av sina 13 mål.

Det var bara en av många njutbara höjdpunkter för publiken i Frölundaborg.

Förnedring

I konkurrens med Annika Sörenstams i tv direktsända manskamp valde 2 503 personer att betala för att se RIK spela hem sitt 20:e SM-guld. Frånsett ett litet antal Halmstadbor gick nog alla hem väldigt belåtna med den underhållning som bjöds.

Stundtals var det inte bara show utan även högklassigt effektiv handboll. Redbergslids inledande åtta minuter och 55 sekunder var bländande. Blixtrande kontringar.

Kompromisslösa avslut. Martin Frändesjös 4-1 ribba in rakt över skallen på utmärkte Henrik Larsson visade på en vilja man skulle vilja att Frändesjö visade lite oftare.

Matchen var slut efter dessa åtta och 55. Då tog Drott time out. Det stod 7-1 till Redbergslid och det enda jag tror kan ha diskuterats under den timeouten var om det fanns en chans att schappa från Frölundaborg redan då och slippa fortsatt förnedring.

Tyvärr för Drott fanns inte den möjligheten.

Stefan Alfelt (sport@aftonbladet.se)