Från super till blåbär

Svensk handboll kan ha dött för gott

SPORTBLADET

OLSZTYN

Bilden 1990 är denna:

Sverige har vänt fem måls underläge till seger. De omöjliga sovjeterna är besegrade. Sverige är bäst i världen och ingen kan riktigt begripa hur det är möjligt.

Jag rusar ner på planen för att komma fram till lirarna och möts av kommentaren jag aldrig glömmer: Staffan Olsson har skjutit ryssarna sönder och samman sista kvarten och hans första fråga är:

”Har du snus?”

Jag har alltid hatat snus. Illaluktande och farligt men för handbollslandslaget har snus alltid varit en del av kicken och helt ologiskt konstaterar jag denna eländiga dag på polska landsbygden så saknas kickar för Sverige.

Inte en enda av de förlorande svenskarna snusar!

Att förlora mot Polen på bortaplan är inte dåligt – Polen är ett världslag med fler dokumenterrade världsspelare än Sverige men vi är inte vana med att förlora i svensk handboll oavsett vad pappret säger om motståndet.

Kval på kval...

Nu väntar kval på kval på kval och kanske aldrig mer bekräftelse på att svensk handboll är rätt på det.

Om vi inte kvalificerar oss till mästerskap finns aldrig något intresse från sponsorer och vill inte tv visa kvalmatcher är handbollen tillbaka på källarsportnivån.

När Olsson kom och frågade efter snus kunde man inte fatta vad som väntade.

Sverige hade gjort en fantastisk grej.

Ett helt oväntat VM-guld.

Vi som var med begrep utan att riktigt begripa vad som hände.Vi hade på känn att något stort kunde hända och surfade med på en framgångsvåg där individuell skicklighet kombinerades med ett lagtänkande som kanske aldrig tidigare setts i idrottsvärlden.

Ett lag med superstjärnor

Bengt Johansson skapade ett klubblag av ett landslag. Även om varje individ var i absolut världsklass underordnade han sig laget.

När det svenska handbollslandslaget var som allra bäst skulle det i en jämförelse med ett fotbollens stjärnlag bestått offensivt sett av:

Ronaldinho, Ronaldo, Zlatan, Sjevsjenko, Zidane och Kaka.

Samma lag hade defensivt visat upp exempelvis Maldini, Nesta, Rio Ferdinand, Baresi och Kohler. I mål hade Buffon och Schmeichel varvat varsin halvlek.

Så bra var det svenska handbollslandslaget under Bengt Johanssons framgångsepok. Det var ett osannolikt världslag som skapade en känsla av oövervinnlighet.

Framtiden är oviss

Nu väntar en oerhört osäker framtid.

Det är inte osannolikt att Sverige inte kommer till mästerskapsspel överhuvudtaget den närmaste tioårsperioden.

Trots att vi har spelare som var för sig är av hög internationell standard. Problemet är att handbollsvärlden efter östblockets fall blivit så mycket bredare och samtidigt tätare att det knappast finns enkla segrar att lita till framöver.

Svensk handboll dog en aning i Olsztyn i går.

Kanske dog den för gott.