Flinck: Nu var det precis som förr igen

SPORTBLADET

TRONDHEIM. Efter premiären mot Island kändes det lite grann som förr.

Det gjorde det i går också.

Sverige vek ner sig mot Frankrike och visade att man har en bra bit kvar till världstoppen.

”Både Narcisse och Karabatic i golvet”, skrev jag efter en halv minut i blocket och tänkte: ”wow, den här gången har svenskarna verkligen bestämt sig för att inte vika ner sig mot grodlårsätarna”.

Åtta minuter senare hade Omeyer räddat två frilägen från Ahlm och Petersson, Karabatic lobbat in en straff, Jernemyr tvingats utgå av en smäll på struphuvudet från Karbatic, Kim haltat ut efter att den väldige Jerome Fernandez sprungit över honom, Sverige fått två man utvisade och Olivier Girault flippat dit en mittbena på Tomas Svensson som betydde 7–1 till Frankrike.

Förnedrat tre gånger

Efter premiären mot Island skrev jag att det kändes lite som förr när Tomas Svensson storspelade i mål, Ola Lindgren styrde ett mästerligt, tajt försvar och Johan Petersson intervjuades på bänken.

Det gjorde det i går också.

Sverige har mött Frankrike tre gånger i mästerskap på 2000-talet och blivit förnedrade alla tre.

I VM 2001 förlorade ett Sverige på toppen av guldepoken i Bercyhallen i den finalförlust som många i Bengan Boys menar är den mest orättvisa av alla och fransmännen hånade svenskarna.

I VM 2003 spelade fransmännen oerhört tufft igen, ja direkt fult, hånade svenskarna igen och vann med 30–24 när den svenska stormaktstiden tog slut.

I går vek Sverige ner sig än en gång och nu var det det nya svenska landslaget som för första gången på tre år fick känna på ett världsklasslag i ett mästerskap.

”Som juniorer”

Och det kändes som ett gäng juniorer mot fullblodsproffs.

Det borde det inte göra.

Titta på var flera av svenskarna spelar till vardags.

Tomas Svensson (men han var ingen junior i går utan bäst som vanligt), Kim Andersson, Jonas Källman, Dan Beutler, Marcus Ahlm, Jonas Larholm, Dalibor Doder och Robert Arrhenius möter allihop, eller spelar med, den här kalibern spelare varje vecka i tyska och spanska ligorna.

Ska inte skilja så mycket

Nio spelare i den svenska EM-truppen är vidare med sina klubbar från Champions Leagues gruppspel i år och i fjolårets semifinaler hade vi lika många svenskar i semfinalerna.

Visst är den franska (första)

uppställningen betydligt mer rutinerad och samkörd men så här stor ska inte skillnaderna få vara.

Ny ödesmatch i dag och omedelbart efter matchen i går inledde den svenska presskåren handbollsmästerskapens vanligaste sysselsättning: räkna ut förutsättningarna för hur Sverige ska ta sig vidare.

Men jag säger som Johan Petersson (som nästan alltid säger bra saker):

– Slår vi inte Slovakien så har vi inte här att göra.