”Att kalla in Lövgren nu skulle stjälpa mer än hjälpa”

SPORTBLADET

TRONDHEIM. Vill ni se svensk handbolls framtid avgöras?

Slå på tv:n klockan 20.30.

2x30 minuter senare har ni svaret.

Vi i den här branschen är ganska bra, och snabba, på att sätta ödesstämpel på matcher. Helst på landskamper med några av våra stora landslag.

I fjol kändes det som om fotbollslandslaget spelade ödesmatcher hela hösten, ja till och med nere mot lilleputtarna i Liechtenstein.

Den senaste veckan har vi satt samma etikett på handbollslandslagets EM-matcher.

Det började med ödesmatchen mot Island och fortsatte med måstematchen mot Slovakien.

Men vi har haft god hjälp av landslaget själva:

– Det blir en kamp på liv och död, sa förbundskapten Linnéll inför premiären mot Island och det var ungefär samma snack inför Slovakienmatchen.

Nu är vi där igen.

– Det är en måstematch, en ren kvalmatch till OS-kvalet, sa Linnéll i går.

I princip i OS-kval vid seger

Johan Petersson gick ett steg länge på gårdagens pressträff, 31 timmar före match, när han sa att han tyckte att Stefan Lövgren skulle ringas in.

– Det är ju svensk handbolls framtid som står på spel, sa Petersson.

Det hedrar lagledningen och spelarna att de inte hymlar om hur viktig den här matchen är.

Seger mot ungrarna och vi är i princip klara för OS-kval (nej, jag tänker inte inviga er i handbollens fenomenalt komplicerade räknesystem, lita bara på mig) och ni ska veta att det är lättare att klara av det kvalet än att ta sig dit in.

Och det är i OS Sverige måste vara för att ha en chans att räknas som en handbollens A-nation igen.

Seger mot ungrarna och chansen till en semifinal lever i allra högsta grad, även om inte vägen på något sätt ligger öppen. Men svensk handboll får åtminstone två dagar till i rampljuset.

Förlust och svensk handboll förlorar allt det där.

”Lagkaptenernas lagkapten”

Men det är inte Stefan Lövgren som ska fixa det där.

Det hedrar Petersson att han säger vad många säkert tänkt och att han vill så oerhört mycket att han inte kan låta bli att ge sitt yttersta uttryck för det.

Men att kalla in Lövgren nu skulle stjälpa mer än hjälpa.

Han kallas inte ”lagkaptenernas lagkapten” för inte av nästan alla han spelat med.

Lövgren är ingen kille som smyger in i en trupp, aldrig någonsin och i synnerhet inte i detta läget. Han tar plats varken han vill eller ej då han besitter den där förmågan att dra till sig all uppmärksamhet i ett rum, ja till och med en stor arena.

Det skulle inte detta lag i detta läge, och framför allt inte dess förbundskapten, må bra av.

Dessutom – Lövgren själv vill inte.

Detta är inget lag i kris.

Detta är ett lag som lyckats nå den första av två målsättningar i sitt EM.

Nu ska de få chansen att nå den andra – och den tredje (OS-platsen).

Klockan 22.00 i kväll vet vi hur det gick.

Chanserna?

Det är väl 70–70, som Bosse Larsson sa.