Det blir krig

SPORTBLADET

WROCLAW. Ni som hade tänkt titta på handboll i kväll behöver inte slå på tv:n.

För det här blir inte handboll – det här blir ett krig.

Men det blir inte mycket bättre: i maratonsäsongens allra sista match avgörs OS-platsen – mot Island.

EM-premiären mot Island i januari målades upp som ett krig av förbundskaptenerna och spelarna själva.

När jag påminner Magnus Jernemyr om det medan han står och stretchar efter Argentinamatchen svarar han:

–?Det kommer att bli ännu värre den här gången. Då var det en inledande match i ett EM, nu står allt på spel i en enda match.

Matcherna mot Island är aldrig vackra.

Men de brukar vara ödesmättade.

Vid sidan av OS-finalerna är svenska handbollslandslagets tyngsta förlust under de senaste 20 åren den mot Island i kvalet till VM 2007.

Där och då missade Stefan Lövgren, Ljubomir Vranjes och de andra Bundesligaveteranerna sitt drömmästerskap då de äntligen skulle få spela ett VM i sitt andra hemland Tyskland.

I stället blev det sista föreställningen för Lövgren i blågult med en kropp som redan då var knäckt av det säsongsschema ni kan se härintill (och som håller på att knäcka Marcus Ahlms rygg i detta nu).

Källman måste stoppa Stefansson

Revanschen fick väl Sverige på sätt och vis i EM, men då var det ett Island med storstjärnan Olafur Stefansson halvskadad (nästintill knäckt av... ja, gissa vad).

I vår har Stefansson kommit tillbaka på ett formidabelt sätt och dominerat i det

Ciudad Real som tagit fem av fem möjliga titlar i år, inklusive Champions League.

Spelaren som vill, kan och ska stoppa honom är Smålandsgrabben som svär mest och roligast i idrotts-Sverige – klubbkamraten Jonas Källman.

–?Jag är den som känner Olafur bäst och jag vill jävligt gärna ta bort honom.

Svenssons chans till upprättelse

Mot Island i Polen, alltså – och det känns som om allt går igen. Det var ju just i (och mot) Polen som landslaget under Linnéll missade sitt första mästerskap: EM 2006.

Jag minns hur vi dagen efter illustrerade fiaskot med en bild på Tomas Svensson som satt uppgiven på golvet.

Många trodde att Svensson skulle lägga av då, men Eskilstunafantomen är den ende från det gamla Bengan boys som aldrig gett upp hoppet om ett OS till utan hela tiden fortsatt ställa upp i landslaget.

Nu är Svensson framme vid absolut sista chansen att gå till detta OS efter, som han själv säger, ”tre års väntan”.

Jag frågar honom om han har tänkt på att kvällens landskamp kan vara hans sista – efter 20 år, 16 mästerskap och 326 landskamper.

–?Nej, svarar han och spänner ögonen i mig.

Då är det liksom inte lönt att ställa en följdfråga till koncentrationsfenomenet i det ämnet. Vi får bara hoppas att en legendarisk blågul karriär inte tar slut i kväll i ett krig mot Island.