Boquist håller i nyckeln till en OS-plats i Peking

SPORTBLADET

TRONDHEIM. Martin Boquist.

Det känns varken nytt, spännande eller särskilt sexigt.

Men Martin Boquist är faktiskt nyckeln till ett lyckat svenskt EM och en OS-kvalplats.

Kim Andersson är världsstjärnan, Dalibor Doder den spektakuläre, Tomas Svensson legendaren och Marcus Ahlm den oumbärlige.

Men det är alltså Martin Boquist som är nyckeln i EM. Han debuterade i landslaget redan 1996 och har ett VM-guld, tre EM-guld, ett OS-silver och ett VM-silver i cv:et.

Han har dessutom vunnit EHF-cupen, tyska ligan och tyska cupen med storklubben Kiel.

Men vi väntar faktiskt fortfarande på 30-åringens riktiga internationella genombrott. Det skulle komma i EM 2004 när Stefan Lövgren klev in som mittnia, men så blev det aldrig.

I sina övriga åtta mästerskap har Boquist kunnat gömma sig bakom Lövgren på vänsternio.

Det går inte längre.

Vi har världsspelare på i princip alla de viktigaste positionerna utom mittnio och vänsternio.

I målet är det Svensson och Beutler, på linjen Ahlm och på högernio Kim. På mittnio har vi Dalibor Doder, som inte spelar i något världslag, men som rätt utnyttjad håller ändå.

Ingen storskytt – det har alla andra stora nationer

Återstår då vänsternio där samtliga stora nationer har en eller två storskyttar. Det har inte Sverige och det har vi inte haft de senaste två decennierna. Men vi har haft Ola Lindgren och Stefan Lövgren där.

När världshandbollen nu utvecklas mot stora bombkastare (som samtidigt är spelintelligenta, kvicka och fysiska praktexemplar) på ytterniorna känns det som om Sverige tappar allt mer på den så viktiga vänsterniopositionen.

Det är i detta läge vi måste förlita oss på Boquist.

Vi vet vad han kan i sina bästa stunder, men också vad han kan i sina sämsta.

Ingemar Linnéll ska ha sagt att Boquist kommer att bli det stora utropstecknet i EM. Vi får hoppas att det blir så, för det är nämligen ett måste för att nå den OS-kvalplats hela detta EM handlar om.

”Det blir en kamp på liv och död”, säger den vanligtvis så försiktige Linnéll.

”Det blir krig i 60 minuter”, säger Ola Lindgren och använder ett språk han aldrig gjorde under sina 17 år som spelare.

Vi reportrar gnuggar händerna, och vässar pennorna, förstås av sådana här citat och visst är Islandsmatchen oerhört viktig.

Men den konspiratoriskt lagde skulle misstänka att förbundskaptensparet L&L försöker utnyttja media för att väcka spelarna; få vissa av dem att inse att det är EM och en nyckelmatch från start.

Annars spelar de ett högt spel, L&L, för jag har aldrig hört några förbundskaptener uttrycka sig så dramatiskt om en mästerskapspremiär – där man dessutom kan revanschera sig redan två dagar senare.

Föreställ er till exempel att Lars-Roland skulle säga samma saker inför sin EM-premiär i sommar.

Precis – skulle inte tro det.