Jonas Ernelind – ”världens snällaste handbollsspelare”

1 av 13 | Foto: BILDBYRÅN
Tillsammans med Mathias Franzén i World Cup 1999.
SPORTBLADET

För tio år sedan gjorde han sitt livs mästerskap som 24-åring.

I morse avled han.

Cancern tog Jonas Ernelinds liv.

Det är lika grymt och orättvist varje gång en ung människa dör av cancer.

Jag kände inte Jonas, eller ”Nonno” som han barndomspolare kallade honom.

Gjorde inte mycket väsen av sig

Hans två sista mästerskap blev mina två första – VM 2003 och EM 2004. Jag pratade bara med honom ett fåtal gånger under de där veckorna. Han tillhörde inte de stora profilerna i ett lag som var så till brädden fyllt av de största profilerna svensk handboll haft. Han gjorde inte mycket väsen av sig varken på eller utanför planen. Inte i de här två, för Sverige så tunga, mästerskapen.

Det var annorlunda ett par-tre år tidigare – på plan.

Pierre Thorsson lade av i landslaget efter OS 2000 och Ernelind tog hans plats direkt. Och i VM 2001 såg de flesta Thorsson när de såg Ernelind – de spelade på samma position, var båda mer eller mindre rödlätta, lika i spelstil och lika tystlåtna vid sidan av.

Det var Johan Peterssons ord nu i kväll som jag lånade i första meningen här ovan:

– Han gjorde sitt livs mästerskap i VM 2001.

I sitt första mästerskap förpassade Ernelind just Petersson, som han tagit över efter i Sävehof 1996, till bänken och i semifinalen mot Jugoslavien sköt han Sverige vidare med sina åtta mål.

Ett halvår tidigare hade Ernelind blivit den fjärde svensken i Kiel efter den fantastiska trion Magnus Wislander, Staffan Olsson och Stefan Lövgren.

”Mycket fin människa”

Men redan sommaren efter VM 2001 lämnade han Kiel och hans arvtagare där blev... Johan Petersson. Ernelind gjorde tre år till i Bundesliga (i Bad Schwartau och Hamburg) och var med och tog EM-guld 2002.

2004 flyttade den klipske göteborgaren, som hade så mycket mer än handboll i skallen, hem till Sävehof och Fredrik Lindahl konkurrerade ut honom i landslaget till VM 2005. Ernelind avslutade med ett SM-guld och en SM-final med sitt älskade Sävehof innan han lade av sommaren 2006 för att satsa på den civila karriären som systemutvecklare inom IT-branschen.

Som sagt – jag kände aldrig Jonas Ernelind. Därför ringde jag min vän och kollega Robert Laul i kväll, som kände honom desto bättre från ungdomsåren i Partille.

Det Laul berättade sammanfattade han bäst själv med slutorden:

– ”Nonno” var en mycket fin människa.

Jag pratade alltså också med Johan Petersson i kväll och det första han sa var:

– Jonas var världens snällaste handbollsspelare.

Jonas Ernelind blev 34 år och efterlämnar fru och två barn, sju och fyra år gamla.

I morgon möts två av de fyra klubbar Ernelind representerade i karriären – Sävehof och Hamburg – i Champions League och hans minne kommer att hedras med en tyst minut.