Vi sörjer den klipske göteborgaren

Johan Flinck: Vi var många som aldrig kände Jonas Ernelind

1/13
SPORTBLADET

Han gjorde sitt livs mästerskap för tio år sedan när Sverige senast var i VM-final. I går avled han.

Cancern tog Jonas Ernelinds blott 34-åriga liv.

Hela handbolls-Sverige sörjer i dag ”världens snällaste spelare”.

Det är lika grymt och orättvist varje gång en ung människa dör av cancer.

Jag kände inte Jonas, eller ”Nonno” som hans barndomspolare kallade honom.

Hans två sista mästerskap blev mina två första – VM 2003 och EM 2004. Jag pratade bara med honom ett fåtal gånger under de där veckorna. Han tillhörde inte de stora profilerna i ett lag som var så till bredden fyllt av de största legendarerna svensk handboll haft. Ernelind gjorde inte mycket väsen av sig, vare sig på eller utanför planen. Inte i de här två, för Sverige så tunga, mästerskapen.

Det var annorlunda två–tre år tidigare – på planen i varje fall.

Pierre Thorsson lade av i landslaget efter OS 2000 och Ernelind fyllde omedelbart tomrummet efter knorrarnas mästare. Och i VM 2001 såg de flesta Thorsson när de såg Ernelind – de spelade på samma position, var båda mer eller mindre rödlätta, lika i spelstil och lika tystlåtna vid sidan av.

Det var Johan Peterssons ord i går kväll som jag lånade i första meningen här ovan:

– Han gjorde sitt livs mästerskap i VM 2001.

I sitt första mästerskap förpassade Ernelind just Petersson, som han tagit över efter i Sävehof 1996, till bänken och i semifinalen mot Jugoslavien sköt han och Stefan Lövgren Sverige vidare med sina 19 mål ihop. Ett halvår tidigare hade Ernelind blivit den fjärde svensken i Kiel efter den fantastiska trion Magnus Wislander, Staffan Olsson och just Lövgren.

Mycket mer än handboll

Men redan sommaren efter lämnade Ernelind Kiel och hans arvtagare där blev...

Johan Petersson. Han gjorde tre år till i Bundesliga (i Bad Schwartau och Hamburg) och var med och tog EM-guld 2002.

2004 flyttade den klipske göteborgaren, som hade så mycket mer än handboll i skallen, hem till Sävehof och Fredrik Lindahl konkurrerade ut honom i landslaget. Ernelind avslutade med ett SM-guld och en SM-final med sitt älskade Sävehof innan han lade av sommaren 2006 och lämnade handbollen helt för att satsa på den civila karriären som systemutvecklare inom IT-branschen.

Som sagt – jag kände aldrig Jonas Ernelind. Men enligt Lövgren var vi nog inte så många som gjorde det – och det tror jag han har rätt i.

– Han passade in i alla lägen hos alla. Utifrån fick man nog inte den rätta uppfattningen om honom, säger Lövgren.

Jag pratade alltså också med Johan Petersson i går och det första han sa var:

– Jonas var världens snällaste handbollsspelare.

Jonas Ernelind blev 34 år och efterlämnar fru och två barn, sju och fyra år gamla. Det gör verkligen inte hans bortgång mindre grym och orättvis.