”KASTADE IN EN KNIV”

Fanatiska fans – en blågul skräck: ”De skanderade döda”

1 av 3 | Foto: Bildbyrån
Svenskarna berättar om sina skräckupplevelser i matcherna mot Balkanländerna.
SPORTBLADET

NIS. EM-premiär mot Makedonien vid den makedonska gränsen och sedan Serbien i Belgrad.

Balkanpubliken är lika fruktad som hyllad.

Här berättar legendarer och dagens EM-spelare om några Balkanminnen.

– De slängde in en fällkniv! Det var hat! Det är det värsta jag varit med om någonsin, säger Tomas Svensson.

I går landade handbollslandslaget här i serbiska Nis och i morgon börjar EM med premiär mot Makedonien.

Nis ligger nära gränsen till just Makedonien, matchen är utsåld och läktarna kommer att fyllas med närmare 4 000 makedonier.

I andra gruppspelet väntar hemmanationen i Belgrad i Beogradska Arena, Europas största inomhusarena, inför bortåt 20 000 serber.

”Det var brutalt”

Balkanpubliken är hyllad...

– Det är de roligaste matcherna att spela i världshandbollen. Det här är riktiga handbollsländer, säger rutinerade Henrik Lundström, som i går kväll genomförde en lättare träning i en liten baskethall med resten av EM-truppen.

– Balkanpubliken är fantastisk som handbollspublik, säger legendaren Magnus Andersson.

... men också fruktad.

– De är väldigt fanatiska och det är bara att hoppas att det inte går till överdrift, säger gamle målvaktshjälten Peter Gentzel.

Bengan Boys-legendarerna har många exempel på tuffa bataljer inför Balkanpubliken.

Tomas Svensson var med om en av de värsta – Champions League-finalen med Barcelona mot Zagreb 1995, just när kriget tagit slut

i Kroatien.

– Det var brutalt! Det är det värsta jag varit med om någonsin. Vi hade en serb i laget, Nenad Perunicic, och publiken skanderade ”Döda serben” hela tiden. Det var mycket hat och det haglade in mynt och tändare på planen. De slängde till och med in en uppfälld fällkniv, berättar Svensson.

Skräckarena

En av Ola Lindgrens värsta upplevelser var just här i EM-arenan i Nis.

– Vi fick stryk med tio mål här med Drott 1982. Jag har aldrig varit med om något liknande. Cigarettröken låg som en dimma och hela

arenan kokade. Det var 8 000 här.

Nu tar samma arena alltså 4 000 åskådare.

Stefan Lövgren minns en match i Belgrad med Kiel mot Röda Stjärnan.

– Det var väldigt hatiskt. De slängde in mynt och patroner på planen.

Tuffa erfarenheter

Men också spelarna i dagens landslag har tuffa erfarenheter av Balkan-publiken.

– I en EM-kvalmatch i Bosnien (2007) släcktes plötsligt hallen ner under matchen och bengaler tändes på hela långsidan. Jag stod nere i mitt hörn och blev livrädd, berättar Henrik Lundström.

Magnus Jernemyr minns en match med RIK mot Zagreb:

– Det var en skräckupplevelse. Man var ju så ung och de hade Bad Blue Boys (fotbollslaget Dinamo Zagrebs fruktade supportergrupp) på läktaren.

FAKTA

Svenskarna om deras värsta Balkanminnen:

”VÄRSTA JAG VARIT MED OM”

– Champions League-matchen med RIK mot Zagreb var en skräckupplevelse och man var ju så ung. De hade Bad Blue Boys (fotbollslaget Dinamo Zagrebs fruktade supportergrupp) på läktaren. Det är det värsta jag varit med om.

// Magnus Jernemyr

”JAG BLEV LIVRÄDD”

– I en EM-kvalmatch i Bosnien (2007) släcktes plötsligt hallen ner under matchen och bengaler tändes på hela långsidan. Jag stod nere i mitt hörn och blev livrädd.

– Och i en Champions League-match med RIK i Zagreb gick Mathias Franzén och hämtade en boll bakom nätet vid målet. Plötsligt hängde där en åskådare över honom och drog honom i tröjan bakifrån.

// Henrik Lundström

”100 VAKTER STORMADE IN”

– Champions League-finalen med Barcelona mot Zagreb 1995 – det var brutalt! Det är det värsta jag varit med om någonsin. Vi hade en serb i laget, Nenad Perunicic, och publiken skanderade ”Döda serben” hela tiden. Det var mycket hat och det haglade in mynt och tändare på planen. De slängde till och med in en uppfälld fällkniv. I slutet av matchen kom det in 100 vakter, såna där Tigrar, och stormade läktarna.

// Tomas Svensson

”OTÄCKASTE JAG UPPLEVT”

– Champions League-semifinalen med Kiel mot Badel Zagreb 1997 är det otäckaste jag upplevt. Vi hade två serber

i laget och två timmar före avkast var det 12 000 kroater i arenan som sjöng ”Döda alla serber”. Vi förlorade och missade finalen.

// Staffan Olsson

”VAR ETT OTROLIGT TRYCK”

– Det var ett otroligt tryck i när vi spelade i Makedonien en gång mot dåvarande Jugoslavien. Robert Hedin sprang ut själv på uppvärmningen först. Vi andra satt kvar i omklädningsrummet. När han klev in höll hela hallen på att rasa ihop av allt liv. Sedan fick han springa över hela planen för att hämta en boll. Efter det sprang han tillbaka in

i omklädningsrummet och bara sjönk ihop.

// Magnus Wislander

”SLÄNGDE IN PATRONER”

– Det var väldigt hatiskt när vi spelade med Kiel mot Röda Stjärnan i Belgrad i Champions League på början av 2000-talet. De slängde in mynt och patroner på planen. På uppvärmningen flög två bollar upp på läktaren och kom aldrig tillbaka och så.

// Stefan Lövgren

”HELA ARENAN KOKADE”

– Vi fick stryk med tio mål här i Nis med Drott 1982. Jag har aldrig varit med om något liknande. Cigarettröken låg som en dimma och hela arenan kokade. Det var 8 000 här.

// Ola Lindgren