Flinck: Alla kan slå alla – nu har vi två rysare framför oss

SPORTBLADET

NIS. En tappad poäng.

Ödesdigert?

Eller betydelselöst?

Ingen jävla aning.

Det här kan sluta precis hur som helst.

Pekar med hela handen Kim Andersson och Magnus Jernemyr säger vad de tycker till domarna.
Foto: Foto: SCANPIX
Pekar med hela handen Kim Andersson och Magnus Jernemyr säger vad de tycker till domarna.

Vi tar det vi vet först: Sverige tappade en poäng mot Makedonien i går.

Trots två upphämtade fyramålsunderlägen, en publik som bar fram ”hemmalaget” och ett domarpar som vek ner sig för detta tryck så är det en förlorad poäng när man tappar 25–22 med fem minuter kvar.

Men frågan är vad den betyder för Sverige.

Turneringssystemet i ett handbolls-EM brukar betyda att man redan efter premiäromgången kan se ganska tydligt hur en grupp kommer att sluta i stora drag.

Men sedan Tjeckien slagit Tyskland, på papperet en skräll, och Sverige bara fått oavgjort mot Makedonien – ja då kan det här sluta precis som helst.

Sverige kan fortfarande gå vidare med fyra poäng och ha ett ben i semifinalen.

Sverige kan gå vidare med tre, två, ett eller noll poäng.

Och Sverige kan, Gud förbjude, åka ut och vara hemma på fredag.

Samma sak gäller faktiskt för alla fyra lagen i gruppen (även om det ska rätt mycket till för att Tjeckien ska åka ur eller Tyskland gå vidare med fyra poäng nu).

Som vanligt i handbollsmästerskapen så kommer räknestickan åka fram många gånger i veckan och vi lär inte ha en aning om hur det ska sluta förrän på torsdag kväll när hela gruppen är färdigspelad.

Och den här klyschan är giltigare än någonsin: alla lag kan slå alla.

”Hoppas det skräller”

Våra båda ”Kimmars” syn på poängen mot Makedonien säger en hel del.

– Den här poängen kanske inte betyder något i slutändan om vi har tur, sa Ekdahl Du Rietz.

Andersson:

– Jag tror inte Makedonien tar fler poäng – tyvärr. Men jag hoppas givetvis att de skräller.

Men gör de det kan ni ju inte gå vidare med fyra poäng, tyckte vi reportrar.

– Jag skiter i poängen. Det handlar om att ta sig vidare över huvud taget, sa Andersson och menade att matcherna mot Tjeckien och Tyskland blir tuffare än den här.

Jag är tämligen övertygad om att vi har två nya rysare framför oss och om jag tolkade de svenska spelarna rätt så fruktar de Tjeckien mer än Tyskland.

Samtidigt har tyskarna så oerhört mycket att spela för – de kom hit för att åtminstone ta en OS-kvalplats. Nu är det kniven på strupen för handbollens stormakt.

Jag frågade förstås de jag mötte i landslagströja i går – hur kunde ni tappa 25–22?

Ingen hade något riktigt svar.

Kim Andersson kom väl närmast då han påpekade att anfallsspelet egentligen inte fungerade i går utan det var individuella prestationer som tog Sverige förbi till 25–22.

Petersens öde avgörs i dag

Andersson visade varför han i gårdagens Sportbladet svarade sig själv på frågan vem som är lagets viktigaste spelare.

I första halvlek låg vår största landslagsstjärna på handbollshimlen bakom nästan alla svenska mål.

Till andra halvlek hade han (och nye lekkamraten Andreas Nilsson) därför dragit på sig så mycket bevakning att Ekdahl Du Rietz och Doder gavs utrymme.

Är det förkylningen som sänkt Jonas Larholm? Bara den, eller?

Övriga nationer är numera varnade för Andreas Nilsson – tyvärr.

Fredrik Petersens finger var ”bara” ur led. Hans EM avgörs efter träningen i kväll.

Men blir det tack och hej lär man inte flyga ner den enda vänstersexreserven, Robert Johansson. Det förstod jag på snacket i går.

Kim Ekdahl Du Rietz håller inte bakåt och Jonathan Stenbäcken har mycket att bevisa framåt.

Lösningen i fortsättningen är nog byte anfall/försvar där.