Flinck: Fruktar ett nytt mästerskapsmörker

SPORTBLADET

BELGRAD. För ett år sedan VM-fyra.

Nu EM-tolva.

Då fruktar jag ett nytt mästerskapsmörker.

För ett år sedan konstaterade, nej hävdade, vi att svensk herrhandboll var tillbaka i världstoppen.

Vi hade just spelat match om bronset i VM. Nu står vi här utspelade av Danmark, vilket i och för sig inte är en skam, och är tolva i EM.

Vi är inte bättre.

Sverige vinner en (!) match av sex på en turneringshalva som nog får betecknas som en av de svagaste vi sett på flera år.

Jag är rädd att ganska många i det här unga svenska laget aldrig kommer att få ett så gynnsamt läge att gå långt i ett mästerskap.

EM är det tuffaste mästerskapet av alla och vi har nu en seger och två oavgjorda på de nio senaste EM-matcherna.

Vi har nog alla, ju längre den här turneringen pågått, motvilligt fått tillstå att... jo, vi hade ett jäkla flyt i hemma-VM (utan att för den skull ta i från spelarna deras trippel då mot Polen, Serbien och Kroatien) och att det är här vi fortfarande är – någonstans kring plats sju till tolv i handbollsvärlden.

Men med tanke på lottningen som låg där och det spel som presterats så kan inte det totala betyget på den svenska insatsen bli mer än = underkänt.

Som jag tidigare skrivit: Handboll är ett lagspel och man är beroende av varandra, men faktum är att ingen av de svenska spelarna som var med och blev fyra i VM har gjort ett generellt bättre EM än VM.

Spelet har inte fungerat

Och som jag också nämnt tidigare: Jag kan inte komma på en enda tillgänglig (trion Carlén, Ahlm och Källman går då bort) spelare som jag tycker skulle varit här i Serbien i stället för någon annan. Tyvärr.

Men det handlar inte bara om att spelare individuellt stått stilla i sin utveckling eller varit ur form – spelet har inte heller fungerat, framför allt inte i de uppställda anfallen.

Kim Andersson har flera gånger under EM vittnat om att man inte är synkade, inte strukturerade, inte samspelta.

Och hur ska Lindgren/Olsson göra med Kim Ekdahl Du Rietz, detta råämne? Ska man anpassa spelet mer efter honom eller ska han tvingas anpassa sig mer till spelet? Och till vilket pris?

Vi kan prata mycket om gynnsamma lottningar i mästerskapen.

Då är vi i varje fall där.

Vill Spanien eller Danmark och en VM-kvallott på söndag oss riktigt illa kan vi få svårt att ens kvala in till kommande OS och VM. Jag fruktar faktiskt ett nytt mörker med mästerskap utan Sverige, likt det vi hade 2006-07.

Rätt mycket talar för att Spanien eller Danmark blir europamästare och då hamnar vi i en OS-kvalgrupp som jag tvivlar på att vi klarar med tanke på hur det sett ut i EM.

Och vill de sig riktigt illa kan vi lottas mot Ryssland eller Norge i playoff till VM i juni. Det ska vi inte glömma. Då snackar vi 50/50-match.

Men å andra sidan kan vi fortfarande ligga kvar i samma, gynnsamma OS-kvalgrupp som nu och lottas mot Holland eller Litauen i VM-kvalet.

Då spelar vi både OS och VM.

Tre spelare ska bort

Men OS-kvalet först alltså – i påsk, i Scandinavium och med bara 14 spelare mot 16 här.

Två spelare ska alltså bort från EM-truppen.

Nej, tre för Jonas Källman ska in.

Och om jag får ta ut min drömtrupp, den här intill, lyckas man övertala Marcus Ahlm och då ska fyra man bort.

En målvakt – Mattias Andersson – ryker förstås.

Den på EM så olycklige Fredrik Petersen, som nu överväger sluta i landslaget, petas också. Niclas Barud klarar man sig uppenbarligen utan.

Och med Ahlm tillbaka får faktiskt Andreas Nilsson flytta på sig. Jag tror väldigt mycket på Nilsson i framtiden men när truppen nu ska bantas till 14 spelare och vi har två försvarsspecialister som ska med räcker det med en mittsexa (Ahlm). Där får

Tobias Karlsson vara en back up om Ahlm går sönder.

Dalibor Doder och Jonathan Stenbäcken? Som sagt – alternativ saknas.