FLINCK: Petersson har en poäng – är bara inte den han hade tänkt sig

SPORTBLADET

Maffia, prostitution och knivar i ryggen.

Vad händer med gamla, goa Bengan Boys?

För lite – egentligen.

Sportbladets Johan Flinck.
Sportbladets Johan Flinck.

Johan Petersson var en gång i­ ­tiden en mästare på att pricka målet ur nästan ingen vinkel alls.

Han har svårare att pricka rätt när han går till attack mot sina gamla lagkamrater.

Nu har Petersson bett om ursäkt för att han skrev att Frändesjö ”prostituerar sig” men att över huvud taget ge sig på sin förre lagkamrat i den här situationen är näst intill obegripligt.

Petersson skulle förstås nöjt sig med att bara attackera Viasat. Men inte för att de tar in Frändesjö – som är den, med rätta, högst ansedde handbollsexperten i svensk tv och utan uppdrag sedan SVT släppt sina rättigheter – utan för att de meddelar Petersson först fem dagar före Champions League-premiären att han inte är önskvärd längre.

För många Bengan Boys

Då är den andra delen av Petersson Facebookinlägg, och hans vidare kritik i intervjun här intill, intressantare, det om ”knivar i ryggen” från Bengan Boys-gänget.

Här kan Petersson nämligen ha en poäng, fast kanske inte den han hade tänkt sig.

Han ger sig alltså på det Tomas Axnér kallat ”Bengan Boys-maffian”, det vill säga de före detta spelare som sitter på några av de tyngsta positionerna i svensk handboll.

Jag vet att Petersson för några år sedan hade stora planer på hur han ville förändra Svensk Elithandboll (eller HEH som det var då) men hela tiden kände sig motarbetad. Och han har också på andra sätt försökt påverka och förändra svensk handboll.

– Ingår man inte i den innersta kretsen så är det svårt, säger han nu bittert.

Nu är ju Johan Petersson ett i högsta graden levande bevis för att bara för att man spelat i Bengan Boys så får man inte per automatik de tyngsta uppdragen i svensk handboll.

Men, och nu kommer jag (äntligen) till min poäng här, det kan vara ett problem att ha personer från ett och samma gäng på allt för många stolar. Jag ifrågasätter inte deras kompetens inom deras respektive områden och de är tunga och viktiga namn för svensk handboll på den internationella scenen och man ska naturligtvis ta till vara på deras otroliga erfarenheter. Men det är också personer som är, mer eller mindre, skolade på samma sätt (Bengt Johansson, RIK, Drott, Bundesliga) under samma tid (1980- och 90-talen) och som svetsats samman under 10-20 år i samma landslag.

Behövs nya idéer

Var kommer de nya influenserna från? De nya idéerna? Sverige tog visserligen ett OS-silver för två år sedan men har egentligen varit en bra bit efter de fyra stora nationerna i många år nu och det känns inte som vi närmar oss dem heller.

Det här gänget kan åka på hur många studieresor som helst till Balkan eller fortbilda sig på annat sätt, någonstans är de ju ändå av samma skrot och korn.

Det är Johan Petersson också. Så det hade inte gjort någon skillnad. Men han pekar på hur svårt det är att ta sig in där uppe, trots att han också är, utifrån detta resonemang, av samma skrot och korn.

Sedan har ju den här ”storyn” en annan dimension som är lite kittlande för många: att det finns sprickor också inom Bengan Boys.

Den allmänna uppfattningen har väl varit att alla var bästa polare med alla men det har ju de inblandade mer eller mindre själva dementerat, även om inte många har velat lyssna. Det fanns grupperingar och schismer precis som i alla lag.

Nu är detta efter deras aktiva tid som spelare, men sprickan mellan Ljubomir Vranjes och Per Carlén har till exempel varit uppenbar sedan Vranjes, då sportchef i klubben, tog över som tränare i Flensburg när Carlén fick sparken för fyra år sedan. Numera tål två av Sveriges största handbollsprofiler genom tiderna inte varandra.

Det har inte funnits någon konflikt mellan Frändesjö och Petersson då de inte haft någon kontakt sedan Frändesjö slutade i lands­laget 2003, men det är ändå intressant att Petersson sammanfattar deras relation så här:

– Den har alltid varit obefintlig. Den har aldrig ­varit bra.