Flinck: Sverige går miste om en fantastisk talangfabrik
Publicerad 2015-01-18
DOHA. Fotbollen har Zlatan, Kacaniklic, Hrgota och ytterligare ett 25-tal spelare med Balkanrötter i sina landslag.
Handbollen har en.
Har svensk handboll verkligen råd att gå miste om denna talangbank?
Den senaste veckan har Sportbladet skrivit om Balkans bollunder. En artikelserie om varför de sex republikerna från det gamla Jugoslavien kan vara så framgångsrika och producera så många talanger i några av världens största bollsporter – mindre än 20 år efter att det blodigaste kriget i Europa i modern tid tog slut.
Det är under arbetet med detta projekt tanken slagit mig: Var är talangerna med rötterna på Balkan i svensk handboll?
Min kollega Simon Bank gjorde 2013 en undersökning som visade att 31 av spelarna som kallats in från P16-landslag och uppåt under året hade sin bakgrund på Balkan. Antalet lär fortfarande ligga där någonstans.
Bara i a-landslaget under det senaste året hittar vi fyra med ursprung på Balkan: Zlatan Ibrahimovic, Branimir Hrgota, Alexander Kacaniklic och Muamer Tankovic.
Hur många hittar vi inom handbollen från yngsta landslaget och uppåt?
En.
Det är 18-årige Adrian Brljevic, son till Lugis damtränare Dragan Brljevic.
”Hade behövts fler i svensk handboll”
Nu är fotbollen så mycket större och populärare i Sverige, liksom på Balkan och i övriga världen, och man har fler ungdomslandslag i gång och fler spelare i sina trupper men ändå... 31 mot 1.
I elitserien kan vi, om vi bara går på efternamnen (vilket i och för sig kan vara lite vanskligt), räkna antalet spelare med rötterna på Balkan på ena handens fingrar och det ser likadant ut på damsidan.
Tittar vi tillbaka hittar vi blott fyra landslagsspelare på herrsidan med Balkanrötter de senaste 25 åren: Ljubomir Vranjes, Umberto Brajkovic, Dalibor Doder och Kristian Bliznac.
– Det är synd. Det hade säkert behövts fler i svensk handboll, säger Vranjes.
Nu har jag valt att fokusera på Balkan men det här skulle lika gärna kunna handla om spelare med invandrarbakgrund i stort.
Sedan finns det en anledning till att bara titta på Balkan i det här sammanhanget: de är helt enkelt förbannat bra i lagsporter och har en bollkultur som nog saknar motstycke i världen. Fotboll och basket är störst i gamla Jugoslavien men sedan kommer handbollen. Vi hittar fyra Balkanlag här på VM och de andra två ex-jugoslaviska republikerna, Serbien och Montenegro, var med i förra VM. Serbien och Kroatien har flest utlandsproffs i årets Champions League och totalt 25 procent av alla spelare, såväl på herr- som på damsidan, i Champions League kommer från Balkan.
Svaret en rekryteringsfråga
Nu handlar den här spalten i och för sig om talanger uppväxta i Sverige och det finns inga vetenskapliga bevis för att bollkänsla går i arv, men man kan ju inte låt bli att undra om det ändå inte finns någon särskild bollgen som människorna från Balkan går runt och bär på.
Varför är de då inte fler i svensk handboll – bolltalangerna med bakgrund på Balkan?
Svaret landar inte oväntat i rekryteringen.
– Det är bara att konstatera att andra sporter har lyckats bättre, jobbat bättre eller haft en bättre dragningskraft, säger Stefan Lövgren.
Vranjes – ”den perfekta kombinationen”
– Vårt rekryteringsarbete, Handbollskaravanen, jobbar brett i skolorna över hela landet medan andra förbund ”pin pointat” vissa områden och satsat på andra generationens invandrare eller hur man ska benämna dem. Sedan inspirerar säkert en sådan som Zlatan många att börja med fotboll.
När jag träffade Veselin Vujovic, Balkans kanske främste spelare genom tiderna, i Zagreb i november menade han att Ljubomir Vranjes är ”den perfekta kombinationen” i handbollsvärlden.
– Svensk disciplin och Balkans talang, log Vujovic.
Jag tror att han har en poäng där, den gamle legendaren.
Svensk handboll missar en fantastisk talangbank här. Har man verkligen råd med det?
Fotnot: Det finns flera olika definitioner på Balkan. Jag har använt mig av den som nog är vanligast i Sverige, det vill säga att Balkan = gamla Jugoslavien som i dag består av sex republiker.