’Satt på varsin plint och kommenterade’

Perlskog & Hellgren gör sitt 30:e mästerskap ihop: ’Hade valt att resa bort med Claes framför min fru ...’

Claes Hellgren och Robert Perlskog trivs ihop, både i och utanför tv-rutan, och fortsätter att kommentera handboll framöver – men i Viasat i stället för TV4. ”Nu får vi chansen att göra tre mästerskap på ett år. Det betet var för fett för att inte nappa på”, säger Robert Perlskog. Foto: Lasse Allard   Claes Hellgren och Robert Perlskog trivs ihop, både i och utanför tv-rutan, och fortsätter att kommentera handboll framöver – men i Viasat i stället för TV4. ”Nu får vi chansen att göra tre mästerskap på ett år. Det betet var för fett för att inte nappa på”, säger Robert Perlskog. Foto: Lasse Allard

De träffades i Alfreð Gíslasons jaktstuga utanför Akureyri på Island 1995.

21 år senare laddar Robert Perlskog och Claes Hellgren för sitt 30:e mästerskap tillsammans.

– Vårt samarbete är nästan telepatiskt och med Claes har jag faktiskt fått bli lite folklig, säger Perlskog.

EM 2002 i Globen och VM 2001 – då Sverige föll mot Frankrike i final efter förlängning – tillhör de bästa minnena för firma Perlskog & Hellgren. I slutet av 2016 är det dags för ett nytt EM på hemmaplan. Självklart med Robert Perlskog och Claes Hellgren med på ett hörn. Foto: Lars Rosengren, Anders Deros   EM 2002 i Globen och VM 2001 – då Sverige föll mot Frankrike i final efter förlängning – tillhör de bästa minnena för firma Perlskog & Hellgren. I slutet av 2016 är det dags för ett nytt EM på hemmaplan. Självklart med Robert Perlskog och Claes Hellgren med på ett hörn. Foto: Lars Rosengren, Anders Deros

Vindarna utanför Eriksdalshallen är så bitande att man vill börja gråta, ändå kommer Claes Hellgren i enkel träningsoverall och ett par Adidas Handball Spezial från 1985.

När han får höra att jag kommer från Småland kopplar han direkt samman mitt ursprung med Växjö HF och Jonas Källman, och någon minut senare drar Robert Perlskog en historia om hur Artur Ringart strök hans övertidsersättning efter Atlanta-OS -96.

Två timmar senare lämnar duon hallen precis som de gjorde entré.

Tjattrande.

Under de här 21 åren som de har jobbat ihop har de lärt känna varandra väl och när EM i Polen nu drar i gång gör de sitt 30:e mästerskap tillsammans.

Trettionde.

Det är fler än vad SVT-duon Lars-Gunnar Björklund och Rolle Stoltz hann med, ”Arne och Ankan” kommer inte ens i närheten.

Efter hundra år på TV4 är det nu Viasat som gäller, men hade det inte varit för Claes Hellgren hade Robert Perlskog förmodligen aldrig lämnat TV4 som han varit trogen sedan tidigt 90-tal.

Perlskog: Det dröjde inte lång tid innan du ringde och sa ”du borde komma hit”?

Hellgren: Det finns otroligt duktiga kommentatorer på Viasat men det är klart att det som vi har haft och gjort tillsammans, det ger en viss trygghet, och jag hoppades att Robban skulle komma. Och när Robban satt på Utsikten mot Frej i superettan, då tyckte jag att det var taskigt mot honom.

Perlskog: Du tyckte mer synd om mig än vad jag själv gjorde. Men hade det inte varit för Claes så hade jag varit kvar på Fyran och betat av mina superettanmatcher. Nu fick vi chansen att göra tre mästerskap på ett år. Det betet var för fett för att inte nappa på. EM i Polen… OS! Det trodde jag att jag var klar med. Och så dam-EM på hemmaplan i december.

När, var och hur träffades ni?

Perlskog: Det vet du Claes.

Hellgren: Ja, det minns jag. Det var väl så att jag var förbundskapten i USA, och hade samtidigt kontrakt med TV4 att jag skulle göra VM på Island. Jag hade varit på SVT under tio år, även när jag spelade gjorde jag matcher, sen ringde chefen på TV4 och värvade mig. Och nu hade jag fått ledigt och jag åkte till Akureyri. Det var Fyrans första stora satsning och då träffade jag Robban.

Perlskog: Första gången vi träffades var i en jaktstuga på fjället utanför Akureyri, som Ekwall hade fixat för han var inte nöjd med hotellet. Jag var motvillig handbollskommentator, jag hade blivit tvingad av chefen på TV4 som sa ”Claes får lära dig”. Första gången vi sågs höll jag på att plocka upp mina grejer på sängen och då kom Claes in och sa hej och fick se en bok av Ludwig Wittgenstein, som jag hade lagt på sängen, och så sade han ”den där måste jag få låna”. Det var så det började.

Hellgren: Så var det.

”Den långe jäveln ...”

Perlskog: Sedan fick Claes lära mig allt. Vi gick på alla träningar och… det här var alltså VM, men vi satt i holken med plintar, i redskapsrummet, och kommenterade matcherna. Vi satt på varsin plint. Det var ribbstolar på ena sidan i hallen. Och Sverige började bli bra.

Hellgren: Osannolikt. Sverige kom trea eller något sånt.

Perlskog: Vi åkte i semi tror jag, mot Tyskland, med den här långe jäveln… vad heter han…

Hellgren: Just det, just det…

Perlskog: Zerbe!

Hellgren: Volker Zerbe! Och Kroatien var jävligt bra och Frankrike vann?

Perlskog: Japp.

Det var första mötet alltså.

Perlskog: Och vi fick rutten haj!

Hellgren: Det häftigaste var att det var Alfreð Gíslasons stuga. Han kom från Akureyri och var Don Corleone där. Så när Patrick Ekwall bröt ihop på hotellet sade de att ”vi får ordna något till de där svenska tv-gubbarna”. Det var fantastiskt där uppe.

Sa det klick direkt?

Hellgren: Ja, vi hade jäkligt kul tillsammans och vi pratade om mycket annat än handboll. Att man älskar idrotten är en grundförutsättning, men det var nog det att vi kunde prata andra saker ibland, och faktiskt även i sändning. Att vi hade perspektiv. Och Robban är otroligt allmänbildad.

Perlskog: Men det är nog jag som har tjänat, rent kunskapsmässigt, på den här relationen. Hellgren började prata om böhmisk kristall under en match en gång. Då gäller det att vara vaken och hänga på. Han läser ju så mycket.

Hellgren: Ja, jag läser enormt mycket. Allting. Jag kan tycka om kvantfysik, rymden, jag är intresserad av allt och…

Perlskog: Han är utbildad lärare.

Hellgren: Ja, men jag…

Perlskog: Och seglingsinstruktör!

Så här är det att intervjua kommentatorsduon Perlskog/Hellgren. En fråga som rör deras intresse för filosofi kan landa i en historia om hur Claes Hellgren som 17-åring var seglingsinstruktör för Ingrid Bergmans dotter Isabella Rossellini, under en sommar på ön Dannholmen i den bohuslänska skärgården.

Ni känns verkligen som ett par.

Perlskog: Den norske kommentatorn Harald Bredeli sade en gång att han känner sin parhäst Bent Svele bättre än sin fru. ”Hvis det ikke var för det rent sexuelle, skulle jag hellre bo med Bent”. Det är kanske inte så extremt för oss, men snudd på. Hade jag fått välja att resa med någon i en månad, då hade jag valt att resa med Claes framför min fru.

Hur har ni förändrats under 30 år?

Perlskog: Jag är en lugnare, coolare kommentator i dag. Jag har ett bredare synfält när det gäller det mesta. Mer distans till min egen person och min egen insats. Jag mår bra när jag jobbar, jag är inte nervös vilket jag alltid var förr. Och så känner jag mig säker i sporten handboll. Vårt samarbete är telepatiskt och Claes har lärt mig så oerhört mycket.

Vad är det Claes har lärt dig?

Perlskog: Rytmen i spelet, själva… ja, han har lärt mig idrotten handboll. Hur man tänker som spelare, hur man får ett lag att fungera. ”Bengan” brukade säga att ”det tar 100 landskamper innan man kan det här”. Och så är det för kommentatorer också. En slags mängdträning. Handboll går fort, bildproducenter som inte är från Danmark hinner inte med, de missar mål. Man lär sig att hitta rytmen.

Hellgren: Precis. Och sedan vet du också vad som sker när det blir ett offensivt försvar och varför de gör som de gör. Och jag har lärt mig hur man gör teve. Att vara tyst när bilderna talar.

Perlskog: Sedan är det här världens mest generösa människa.

Hellgren: Äh…

Perlskog: Jo. Man får tjata för att få bjuda på något. Och han vill att jag ska vara bra. Det finns ingen konkurrenssituation. Som när Staffan Lindeborg rättar Svennis på det taktiska. Jag skulle aldrig ta en debatt med Claes om det taktiska. Det vore idiotiskt.

Men det har väl hänt, vill jag minnas. Att ni har varit oense om möjligheterna med åtta minuter kvar att spela?

Hellgren: Jo, när Robban säger att det går åt helvete och jag säger att det inte går åt helvete. Men det handlar om en annan sak, om hur man ser på livet, och vad man tror på.

Vad tror du på?

Hellgren: Jag tror gott om dig Marcus. Jag går in med den tanken. Det är min filosofi. Att förmedla det som är bra. Tittar man på ett Aktuellt eller Rapport en kväll kan man fråga sig – ”hur har vi bestämt att vi ska vara?”. Det är klart att ni som journalister ska vara kritiskt granskande men på en kvart visar man bara hur jävligt det är överallt i världen. Sådan är inte jag, jag är inte född sådan, och jag tänker inte vara så heller.

Perlskog: Och när vi tycker olika så skapar vi också en spänning.

Hellgren: Ja. Nu är det kört, och så vänder det plötsligt, fem kontringar. Har man sagt att det är kört – då är man körd. Men då har vi garderat oss. Jag har sagt att det går, Robban att det inte går.

Perlskog: Och han har ju fotografiskt minne…

Hellgren: Det är lite som taxichaufförerna i London som kan alla gator. Får man vara nära spelarna, som jag har fått, får man en jävulsk fördel som expertkommentator. Jag kan till och med se hur de skjuter, genom att titta på hur de går. Man kan deras rörelsemönster.

Perlskog: Träffade inte du någon på gatan en gång? Någon du kände men som du inte kom ihåg namnet på, eller kunde placera riktigt, men du visste att han sköt ”höger nere”?

Hellgren: Jo. Det är sjukt. Man minns hur de skjuter men inte vad de heter.

Perlskog: Vem var det då?

Hellgren: Johan Hornhammar (Hammarby, reds. anmärkning). Jag visste hur han sköt, namnet kom jag på senare.

30 mästerskap. Jag skulle vilja påstå att ni har blivit folkliga.

Perlskog: Hasse Holmqvist, som jag har växt upp tillsammans med i Rågsveg, och som började som expert på TV4 när han flyttade hem från Cesena, sa en gång till mig; ”Robban, du är jävligt bra, men folklig, det kommer du aldrig att bli”. Men med Claes har jag faktiskt fått bli lite folklig. Gubbarna på Gullmars, där jag bor, brukar skrika ”Kolla! Där går Sveriges bäste handbollskommentator!”. Och det är Claes förtjänst.

”Finns förfärliga referat”

Hur blir man folklig?

Perlskog: Det gäller att ha distans. Kunskap och kunnande förstås, men distans och att man pratar om annat också. Det var Lars-Gunnar Björklund en mästare på. Han citerade ju Runeberg så ofta han kom åt. Samtidigt måste man vara med när det bränner till. Det finns några förfärliga referat när vi vrålar i munnen på varandra.

30 mästerskap. Sug lite på det.

Hellgren: Ja. Det tänkte man inte när man gick in och körde Redbergslid mot Steaua Bukarest med Leif Larsson i Tipsextra. Och så sitter man här, så långt senare.

Perlskog: Jag tror det var 2005 när du sa ”fan Robban, vi kanske skulle lägga av med det här innan vi blir patetiska”.

Om ni får välja ut varsitt ögonblick under alla dessa år?

Hellgren: Det är svårt. Men allra bäst, spelmässigt, även om vi inte vann, var nog 2001 i Frankrike. Där Sverige spelade utan Staffan Olsson, och Stefan Lövgren var så oerhört bra. Men han fick inte bli hjälte. Det spelet Sverige visade upp, då var Sverige som allra, allra bäst. Lövgren gjorde ju mål med 14 sekunder kvar och, ja… det var ”Ljubos” fel, kommer du ihåg det?

Perlskog: Ja, det var ”Ljubos” fel. Frankrike vände direkt på avkast och kvitterade.

Hellgren: Ja, han fick inte tag på Grégory Anquetil…

Robban?

Perlskog: Slutsekunderna i EM i Globen var fantastiska. Det var ett magiskt ögonblick. Det är koncentrationen av sporten handboll. Final, Tyskland leder med ett, Sverige tar timeout.

Hellgren: Helt underbar.

Perlskog: Bengan frågar spelarna ”vad ska vi göra?”. Det är kaos. Och Staffan tar bollen och bara skjuter.

Var det inte då Claes var väldigt inne på att Staffan absolut inte skulle skjuta?

Hellgren: Så var det nog…

Handboll

FEM KLASSISKA KOMMENTATORSPAR

”BJÖRKLUND OCH STOLTZ”

Gjorde sitt första hockey-VM tillsammans 1969. Året efter refererade duon VM-finalen mellan Sverige och Sovjet på Hovet. En match som sågs av fem miljoner svenskar. Eller 82 procent av befolkningen.

”ARNE OCH ANKAN”

Ett tag talade man aldrig om Arne Hegerfors eller Anders Parmström, utan enbart ”Arne och Ankan”. Som de blev med hela svenska folket. VM-guldet i Wien -87 och OS-guldet i Lillehammer -94 får väl räknas som deras största stunder. Slog sedan följe till dåvarande Canal Plus.

”LASSE OCH RALF”

Under 25 år gjorde Radiosporten-duon närmare 130 fotbollslandskamper med Sverige och radioarkivet är fullt med minnesvärda ögonblick. Efter Zlatans klackmål mot Italien i EM 2004 fick Ralf Edström lugna ner en ylande Lasse Granqvist. Straffavgörandet mot Rumänien i VM 1994 funkar också.

”JACOB OCH ANDERS” Foto: CARL SANDIN

Jacob Hård kommenterade ofta längdskidåkning med Christer Ulfbåge, men det är med experten Anders Blomquist (och Marco Albarello) vid sin sida som duon blev folklig. Inte så konstigt kanske, med tanke på att de alltid har ”varit ute och testat banan”.

”BJÖRN OCH STIG” Foto: EMIL MALMBORG

Stig Strand började referera utförsåkning med Sven ”Plex” Petersson men det var med Björn Fagerlind som han på allvar blev en stående gäst i de svenska tv-sofforna om morgnarna. Björn och Stig gjorde sin debut säsongen 1992/1993 och höll sedan ihop i 22 år.

SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Om Aftonbladet