Wennerholm: Jag såg ett nytt radarpar födas

HOCKEY

KÖLN. Det går att kalla det bedrövligt, det går att deppa efter ”bara” 4–2 mot Danmark.

Men jag såg ett nytt radarpar födas.

Vilken härlig, underbar kemi mellan William Nylander och Nicklas Bäckström.

Vilka mål, vilka stjärnor och vilket löfte om vad som väntar längre fram.

Nej, jag går hem från den här matchen med ett stort leende och hopp om framtiden.

Jag skrev redan innan VM att Nylander kunde få ett lika stort genombrott som Mats Sundin fick 1991, eller Peter Forsberg 1992.

Det slutade med VM-guld båda de gångerna.

Nu kan en annan stjärna födas.

Även om Nylander kan se lite loj och nonchalant ut ibland, så har han en dimension extra. Nu har han fått den perfekta lekkamraten i Nicklas Bäckström, den bästa forward Sverige har i NHL just nu.

Trygg erfaren och med samma talang och förväntningar på sig en gång i tiden, som nu vilar på Nylander Jr:s axlar.

Nej, Nicklas Bäckström var skön att se. Trots en färsk atlantresa i benen, visade han sin storhet.

Det där läckra 3–0 de gjorde tillsammans räddade den här kvällen.

Det räcker med ett sådant mål för att jag ska gå hem leende hem från en hockeymatch, hur den än sett ut och trots att mungiporna hade hängt nere vid knäna långa stunder.

Och då var Nylanders 2–0 nästan i samma klass och helt avgörande 4–2 då rollerna var ombytta och Bäckis gjorde mål.

Bara början – jag lovar

Det här är bara början. Jag lovar.

Det kom till och med ett mål i numerärt överläge efter elva raka misslyckanden, då Nicklas Bäckström smackade in 4–2. Han som skulle få Sveriges power play att lossna gjorde mål direkt och det ger hopp. Ibland behövs så lite för att vända en negativ trend.

Det som skrämde den här gången var alla onödiga utvisningar som svenskarna själva drog på sig.

Här går det inte att skylla på domarna. Det var noll självdisciplin. Sverige bjöd Danmark sex numerära överlägen och det är hemska siffror mot en sämre motståndare. Det borde vara tvärtom.

Jag förstår också att det svors hemma i tv-sofforna, trots att det är så här det brukar se ut i de här ”måstematcherna” i gruppspelet. År efter år, i VM efter VM.

Och när jag ska sammanfatta matchen tillhörde även Henrik Lundqvist Sveriges bästa spelare, innan även han tvingades ge sig mot den danska dynamiten (läs Nikolaj Ehlers). Nu fick han släppa in två puckar i sista perioden då Ehlers spelade fram först Morten Madsen till 1-3 och sedan Markus Lauridsen till 2-3.

Henke såg chanslös ut på båda målen, men framförallt på det första.

Riktigt så hade jag inte räknat med att det skulle se ut med alla svenska NHL-spelare på isen och en ny dirigent i Nicklas Bäckström. Men danskarna gav sig aldrig. Det ska de ha cred för. De kämpade och slet och vägrade ge sig.

Jag trodde att de skulle vara slagna redan när de läste den svenska laguppställningen.

Kommer bara växa

Ta bara den himmelsvida skillnaden i de båda i målen.

I Sveriges mål:
Henrik Lundqvist, 35, hyllad stjärna i New York Rangers med en årslön på 8 500 000 dollar den vinter som gick. VM:s största namn.

I Danmarks:
George Sörensen, 21, backup i allsvenska Almtuna i vintras och klar för Södertälje nästa säsong.
Jag kan garantera att bara en av Henkes vardagskostymer kostar mer än vad Sörensen hade i månadslön den gångna säsongen.

Nu är idrott aldrig så enkel och framförallt inte en sport som ishockey.

Men jag är helt säker på att det här svenska laget bara kommer att växa. Det är Slovakien till lunch på tisdag (matchstart 12.15) och sedan börjar allvaret.

Jag tror alla spelare i det här laget tror på sig själva, tror på ett VM-guld.

De har varit med förr.

De vet att de själva avgör hur lyckligt, eller olyckligt, det här ska sluta.