Lundqvist är nu VM:s största stjärna

Wennerholm: Det jag gillade mest att höra var...

HOCKEY

KÖLN. När jag ser och hör Henrik Lundqvist bara timmarna efter han landat i Köln är det som att åka tillbaka i tiden.

Till en tid då Mats Sundin och Peter Forsberg brukade komma till VM.

Frälsarna som kom för att ta guld.

Nu står mannen bakom masken som vilken landslagsspelare som helst här i Köln och brinner för att ta på sig Tre Kronor-tröjan i ett VM igen.

Det är nio år sedan sist.

Det är hans blågula hjärta som tagit honom hit och drömmen att få vinna ett VM-guld för Sverige.

Den svenske stjärnmålvakten hade sin första presskonferens bar timmarna efter att han landat och sådan hysteri har jag inte sett sedan Mats Sundin kom inflygande i en privatjet lagom till VM-semifinalen här i samma Tyskland 2001.

Det var redan VM-feber här i Köln. Men nu börjar den närma sig kokpunkten, när nya stjärnor dimper ner en efter en för att vara med om den stora festen.

Det är det som lockat hit Henrik Lundqvist.

Han är här för att ta guld och ingenting annat. Han är här för att få uppleva den fest som ett hockey-VM är i sina bästa stunder. När tusentals fans från sexton olika nationer ger en inramning som inget annat mästerskap i ishockey kan. World Cup är inte ens nära och OS är en avlägsen dröm på lika avlägsna platser och med biljettpriser som utesluter alla die hard-fans.

Henrik Lundqvist sa precis det jag ville höra på sin första presskonferens. Han var här för att vinna, han var här för att han älskade att spela i Tre Kronor och han var här för att han älskar VM.

VM större än World Cup

VM är större än World Cup i hans ögon och det håller jag fullkomligt med om.

World Cup är ett privat jippo.

VM är tradition, hängivna fans, en lång historia och klassiska minnen.

Och det var länge sedan jag såg en sådan uppmärksammad entré som Henrik Lundqvist gjorde här i Köln på lördagen. Jag har inte sett en större uppståndelse på ett VM sedan ikoner som Mats Sundin och Peter Forsberg brukade komma.

Som när Sudden landade i sin privatjet 2001, eller Foppa blev insmugglad på hotellet i Zürich under VM-turneringen 1998.

Och båda kom av samma anledning som Henrik gör den här gången.

Mats Sundin och Peter Forsberg växte upp under en tid då NHL knappt fanns på kartan och absolut inte i tv-tablåerna. Jag vet inte hur många gånger jag hört Mats Sundin berätta om att det var Tre Kronor han drömde om att spela för när han satt som knatte hemma i tv-soffan i Sollentuna och följde hockey-VM som liten.

Nu berättar Henrik Lundqvist exakt samma sak och jag förvånas lite över att han har samma bakgrund och minnen av VM, innan jag inser att han faktiskt är 35 år.

Han växte också upp i ett tv-land där kanalerna fortfarande var få och ett hockey-VM kunde locka två, tre miljoner framför tv-apparaterna. Och där två av dem var ett par storögda tvillingar i Åre i Jämtland som just börjat spela hockey i grannbygden Järpen.

Ingen guldgaranti

Nu får Henrik och Joel spela sitt första VM tillsammans och jag önskar verkligen att det slutar lyckligt.

Att de blir samma lyckade och dynamiska som Sudden och Foppa alltid var. På de tre VM de spelade tillsammans blev det två VM-guld (1992 och 1998) och ett VM-silver (2003)

Det var snudd på guldgaranti när de båda kom loss till samma VM.

Henrik Lundqvist kommer inte med några sådana garantier.

Han jagar sitt första och för att knappa in på brorsan Joels klara ledning med två VM-guld.

Men han har nog aldrig haft en större chans att nå det mål han drömde om som liten, då han ännu inte hade en aning om Manhattans skyskrapor eller att han skulle växa till en gigant och publikfavorit i New York Rangers.

Han känner att det här är en av de sista chanser han kommer att få och han kunde knappast ha valt ett bättre tillfälle.

Hungrigaste laget

Sverige med 19 NHL-spelare börjar bli favoriter hos fler än hoppfulla svenskar, ja, många erfarna NHL-scouter som jag talat med ser dem som VM:s bästa lag.

Och då ska jag inte glömma bort att Nicklas Bäckström snart är här också, ännu ett svenskt världsnamn som imponerar och inger respekt hos alla.

Jag som tippade VM-guld redan innan Henrik Lundqvist och Nicklas Bäckström var klara behöver varken byta fot eller hitta nya argument.

Det är ingen garanti för att det blir guld, för sådana finns inte att ge.

Men bara att kunna ranka Sverige i samma gäng som eviga favoriterna Kanada och Ryssland känns stort bara det.

Då brukar största hungern avgöra till slut.

Och jag tror inget lag är hungrigare än Sverige den här gången.