”Jag vill inte dö nyfiken”

Per Bäckman berättar om tiden i Modo, sitt humör och vikten av utbildning

HOCKEY

ÖRNSKÖLDSVIK

Det kan varit hans sista pass i klubben.

- Jag är en känslomänniska och det känns tungt att det snart är över. Men det är dags att gå vidare, jag vill inte dö nyfiken, säger han.

Per Bäckman lämnar Modo efter fyra framgångsrika säsonger i klubben. Inte konstigt att han är vemodig.
Foto: ULF HÖJER
Per Bäckman lämnar Modo efter fyra framgångsrika säsonger i klubben. Inte konstigt att han är vemodig.

Modo-tränaren Per Bäckman kommer till Kempehallen, byter om och kör sedan styrketräning med spelarna.

Semifinal, final och final - och så nu kvartsfinal. Minst.

Per Bäckmans facit i Modo är fantastiskt och han kommer alltid att bli ihågkommen i Örnsköldsvik som en av de största i klubbens historia.

Han är västmanlänningen som alla ångermanlänningar tagit till sina hjärtan.

- Innan jag skrev på för Modo funderade jag både en och två gånger. Man vet ju hur norrlänningar är" Men jag har blivit väl omhändertagen, säger Per Bäckman.

För två veckor sedan - på en känsloladdad presskonferens - meddelade han sitt beslut.

En tårögd Per Bäckman förklarade att han lämnar Modo.

- Jag fick ett bra kontraktsförslag, men kände att jag inte hade mer att ge. Då är det dags att gå vidare, säger han.

"Klubben ville ha mig kvar"

Det sägs att det var spelarna som krävde att du skulle avgå.

- Dom får väl tycka vad dom vill, det är ju inte dom som skriver kontrakt. Nej, klubben ville ha mig kvar och jag sa nej.

Per Bäckman höjer rösten, precis som alltid när ett ämne engagerar honom. Han bara är sån.

- Jag försöker vara ärlig och tydlig, både på och utanför isen. Och det på både gott och ont, säger Per Bäckman.

Vad minns du bäst av tiden i Modo?

- Måste vara den numera berömda semifinalmatchen mot Djurgården för två år sedan. Vi låg under med 0-3 inför sista perioden och redan i omklädningsrummet kände jag att det kokade.

- Sedan hämtade vi upp underläget, det var helt fantastiskt. Det gick att ta på stämningen i hallen.

Och"

- Bråket, va? Ja, då var vi riktigt tokiga.

Per Bäckman skrattar. Han åkte på böter och spelarna Jan-Axel Alavaara och Magnus Wernblom fick långa avstängningar.

- Fansen samlade in pengar så att jag kunde betala. Jag skämdes nästan över det, säger Modo-tränaren.

Är du lika gapig mot spelarna?

- Tvärtom. Jag ger mest positiv kritik.

Kom igen nu, jag har sett dig ge rejäla utskällningar i båset.

- Det händer det också. Jag blir sur när spelare uppträder nonchalant där ute. Misstag får man göra, men man får aldrig åka runt och inte göra sitt bästa.

Vill vara tränare - så länge han har suget

Per Bäckman älskar sitt jobb och som 51-åring tror han sig fortfarande ha många år kvar som tränare.

- Så länge jag har suget kvar vill jag fortsätta. När jag tappat det får jag väl gå tillbaka och bli gymnastiklärare.

Just det, du har ett civilt yrke också.

- Det är jag oerhört glad för. En trygghet, helt enkelt. Ingen kan tvinga mig till någonting. Jag behöver inte drilla spelare om jag inte vill.

Många, både spelare och ledare, saknar ett "normalt" yrke.

- Det är givetvis inte bra. Man riskerar att bokstavligt talat bli puckad. Det finns spelare i dag som inte ens kan fylla i en vanlig postgiroblankett. För sådana killar kan det gå illa.

Vad ska man göra åt sånt?

- Klubben har ett stort ansvar. I Modo har vi till exempel varit med och jobbat fram en datautbildning.

Per Bäckman pratar fort och mycket, då och då höjer han rösten och han vill liksom aldrig sluta prata.

Det enda han inte avslöjar är var han ska vara tränare nästa säsong.

- Jobbet är väl mer eller mindre klart. Men var, det säger jag inte än.

Patrik Thornéus