Sovjethockey slår torpeder

Därför tar Färjestad SM-guldet

HOCKEY

Det finns drömfinaler och drömfinaler.

Men Djurgården-Färjestad har alla chanser att bli verkligt klassisk.

Jag har hela året tippat Färjestad som SM-vinnare. Det ligger fast.

Och framförallt:

Det känns som att vi kommer att få se en enorm matchserie mellan Djurgårdens Nya Torpedhockey och Den Nygamla Värmländska Sovjethockeyn.

Några saker vet vi:

Djurgårdens torpeder kommer att få jobba maximalt i 60 minuter om de ska ha en chans. Det brukar de inte orka. I går tyckte jag bara att det var Christian Sjögren och Jimmie Ölvestad som orkade hålla trycket uppe mot Luleå.

Färjestads målvakt Mikael Gerdén är inte särskilt darrig längre. Han har tidigare mest sett ut som en totempåle, men höll nollan i går.

Färjestads vänsterbackar får ett jättejobb med att hinna med Djurgårdens Jimmie Ölvestad som gör nästan samtliga mål på exakt samma sätt; trampar runt på högerkanten, förbi backen och så upp i ena krysset. Som om man korsar en jordfräs med Mats Sundin.

Hinner Radek Hamr, Mats Trygg och Greger Artursson med? Tveksamt.

Orkar Djurgården stå emot den snabba anfallshockeyn?

Orkar Djurgården stå emot Färjestads nygamla Sovjethockey? Det är en berättigad fråga. Det är i år i slutspelet den börjat fungera på allvar men det första embryot till den här underbara, kreativa, snabba anfallshockeyn såg vi året efter att Per Bäckman lämnade Färjestad och tog 1-3-1-hockeyn med sig.

Under Bo Lennartsson och Gunnar Johansson började Färjestad spela aggressiv och rörlig anfallshockey över hela banan. Men det är först nu med tre jämnstarka femmor som det fungerar på allvar - det är först nu som laget orkar orkar hålla uppe det här besinningslösa trycket framåt. Att möta Färjestad just nu måste kännas som att anfallas av våg efter våg av buffelhjordar. Du reser dig nån sekund bara för att se en ny hjord komma anfallande.

Det här handlar om återupprättandet av en nygammal form av hockey. Jag lyssnade för en tid sen på Djurgårdens legendariske coach Ingvar "Putte" Carlsson som talade om att anfallshockey numera bara består av långa uppspel från backar till anfallare längs blå linjen eller puckar som kastas in i sarghörnen och så jobbar torpeder mot backarna för att stressa fram misstag. Kreativt mittzonsspel existerar inte längre, sa Putte.

Sanningen är ju att det gör det. I Färjestad. En extremt offensiv back går högt upp i banan och tre forwards som är enormt rörliga och spelar snabbt, ofta med bara ett tillslag. De här snabba passen och rörligheten driver motståndarna till vansinne - särskilt just nu när allt stämmer för Färjestad.

Micke behöver bli ännu bättre

Djurgården spelar också aggressiv och rörlig anfallshockey. Men den bygger mera på att stressa motståndare än att vara kreativ, bortsett från Mikael Johansson som är ganska ensam i den rollen i år. Men Micke Johansson har blivit allt bättre under slutspelet. Han behöver bli ännu bättre.

Ska Djurgården ha chans måste de offensiva Färjestadsbackarna störas. Det bör gå. Men hur de ska stoppa Färjestads forwards när det vankas kontringsläge har jag svårare att se. Malmö lyckades pressa ut Färjestad i hörnen i går - under sammanlagt sex minuter. Däremellan var det full fart bakåt.

Det handlar om två lagmaskiner, två tunga målfarliga lag.

Det handlar om svensk hockeys två giganter.

Det handlar om krig och förra året vann Djurgården i sjunde matchen efter att ha varit nästan uträknade i den sjätte"

Det handlar om Gerdén-Ölvestad.

Det handlar om Wallin-Tellqvist.

Det handlar om massiv Färjestadsoffensiv mot massiva Djurgårdstorpeder.

Det kommer att bli jävligt kul.

Det kommer att bli jävligt bra.

Det kommer att bli klassiskt.

Vem vinner?

Färjestad bör vinna.

Djurgården kan vinna.

I går åkte Luleå ut. De tippades av de flesta som guldlaget i år. De misslyckades. Jag tippade Djurgården som vinnare förra året. Då vann de. Jag har tippat Färjestad hela den här säsongen.

Visst vinner de SM-guld.