Djurgården utspelat av värmländsk Sovjethockey

HOCKEY

KARLSTAD

Den lila maskinen tuggar på i slutspelet.

Två perioders utspelning av Djurgården i första finalen och enkla 4-1.

Den värmländska Sovjethockeyn fungerar även mot storfavoriterna.

Inför finalen skrev jag att jag misstänkte att Färjestads snabba Sovjetinspirerade hockey skulle skapa stora problem för Djurgårdens torpeder eftersom torpedhockeyn bygger på att du förmår skapa tryck på motståndarna och stressa dem till misstag.

Svårt att göra det när du bara är i din egen zon och motståndarna surrar kring huvudet som vilka Charlamov och Maltsev som helst.

Två perioder i går såg det ut så.

Tydligast blev det i första perioden när Färjestad snurrade bort Djurgårdens omtalade torpeder så att de till slut inte vågade gå på och störa av rädsla för att bli överspelade. Och vid 4-0-målet var det en klassisk upprullning där Marko Jantunen serverade Jörgen Jönsson - matchens gigant - en puck där han totalt ren kunde lyfta in den i nättaket.

Och vid 1-0 var det Peter Nordström som tacklade effektivt så att Jörgen Jönsson kunde direktspela in till Greger Artursson - den gamle Djurgårdsdödaren - som sköt direkt.

Maltsevkopior överallt

Så höll det på. Det är framförallt direktpassarna som förvirrar. Peter Nordström har förvandlats till en briljant direktpassare. Djurgården hann inte ställa om i försvaret. Var de såg såg de lila Maltsevkopior eller rörliga Charlamov-lärjungar.

Sovjetiskt, snabbt, klapp-klapp, anfört av Färjestads tre centrar - Jörgen Jönsson, Mathias Johansson och Ulf Söderström - i landslagsklass. Tre ryssfemmor. Tre lila ryssfemmor.

Mikael Gerdén är ju kul att se. Lite stel, mycket returer, mycket tydliga rörelser. Men en stelopererad målvakt som är trygg i sin stelhet kan vara bra. En lugn puckmotare. Varken mer eller mindre.

Nu gjorde Djurgården honom bra. I de två första perioderna sköt de bara ett enda riktigt skott. Inte särskilt bra det heller. Allt annat var fjuttar.

Och efteråt får han för hundrade gången förklara hur han kan vara oberörd av all kritik. Han är rätt lugn i den situationen också numera.

Djurgårdens Mikael Tellqvist fortsätter däremot att vara lite ojämn. Andra målet såg rätt billigt ut mellan benen.

Vart tog Ölvestad vägen?

Överhuvudtaget blev det en märklig form av torpedhockey på något slags halvdistans. Den enda de fick tryck på var Marko Jantunen. Färjestads backar åkte enkelt ifrån smygartorpederna.

Och Jimmie Ölvestad vet jag inte vart han tog vägen. Inget tryck, aldrig pucken i fart, han måste kliva fram i Globen på måndag.

Annars blir det en match till där seriesegrarna tvingas skjuta nästan varenda skott ute från sarghörnen eller från blå linje på en oskymd målvakt. Då vinner man inte. Inte ens Djurgården.

-Vi kan inte spela bättre, sa Färjestadscoachen Gunnar Johansson efter matchen.

Där har han fel.

Micke Johansson för ensam

Några av matcherna mot Malmö s p e l a d e Färjestad snyggare och bättre hockey. Men då var å andra sidan motståndet av b e t y d l i g t lägre kvalitet.

Sen kan man ju möjligen tycka att det börjar likna en härdsmälta från Hardy Nilsson att envisas med att ha kvar Micke Johansson som torped eller vad det nu är man ska kalla det. I går såg han mest ut som en blindgångare bland Färjestadsbackar där han knappt ens fick låna pucken.

Särskilt när spelare som Niklas Kronwall och Kristofer Ottosson är sjuka blir bristen på Mickes kreativitet ekande. Micke måste ha mycket puck för att vara bra.

I går syntes han knappt.

Förra året var han "halva" och Espen Knutsen hade Mickes roll. Nu är Micke en mycket ensam kringskuren torped.

Färjestad vann första matchen av sju. Surrande ryssfemmor i går, alltså. Djurgården måste komma ut som ett annat lag på måndag i Globen. Det gör de naturligtvis.

På måndag är det torpederna som måste surra som elaka bålgetingar igen.

I rätt zon.

Roligaste synen i går var Jonas Finn-Olsson som odlat nån sorts slutspelsmustasch?