Vi är bara 60 minuter från fiasko

HOCKEY

KÖLN

I kväll kan allt vara förstört.

I kväll kan allt det som Hockeysverige pratat om som revanschåret 2001 vara raserat.

I kväll kan Tre Kronor bli utslaget i VM:s kvartsfinal.

I kväll kan allt vara som vanligt igen...

Spelarna såg ganska avspända ut i går efter träningen. Samlade, trygga, på gott humör.

Tränarna såg ganska avspända ut i går de också. Samlade, trygga, på gott humör.

Hardy Nilsson kostade till och med på sig att diskutera sin ledarfilosofi. Det gör han inte så ofta.

-Kan du säga mej varför det ska vara bra att veta nåt om ryssarna och deras svagheter, sa han.

Det förvånade lite. Coacher kartlägger sina motståndare ända in på toaletten numera i världsidrotten. Men inte Hardy. Han har inte ens sett ryssarna i VM. Han har en sorts filosofi om att man bara kan vinna matcher på egen kraft och på eget spel och att om man anpassar sig till motståndarnas spel har man redan förlorat en del av slaget.

Det är sympatiskt. Men det bygger på att man har ett lag som är tillräckligt bra för att föra sina matcher. Har Sverige det? Fan vet...

För bakom den stabila fasaden finns en oro. En vetskap om att det här laget bara är 60 minuter från fiasko. Ett lag som spelat ganska hyfsat i VM men som gjorde en medioker insats mot Finland i en match som alla inser nu var mycket viktigare än som antyddes före den matchen.

60 minuter från ett nytt smärtsamt svensk hockeyfiasko...?

Uttåg i kvarten - då är Tre Kronor sämst när det gäller

Jag håller inte med min kollega Mats Wennerholm som skrev i Aftonbladet i går att det i n t e skulle vara ett fiasko ens om Sverige åkte ut i kvartsfinalen eftersom laget vunnit så mycket tidigare i år.

Jag håller inte med om det.

Jag tycker snarare det skulle förstärka fiaskot ytterligare.

Åker Tre Kronor ut vet vi egentligen bara en sak: det svenska landslaget var sämst när det gällde. Det klarade av att vinna i meningslösa träningsturneringar vid polargränsen men det klarade inte av att vinna när det var allvar och betydde nåt.

Som vanligt.

O m Tre Kronor förlorar, alltså.

Men vi är inte där än. Jag vill inte framstå som någon mordängel men osäkerheten är uppenbar här i Köln:

Folkhjälte mycket roligare än hård bestraffning

- Nu börjar turneringen och man blir hårt bestraffad om man inte vinner, sa Hardy Nilsson i går. Han vet. Han var med i S:t Petersburg. Hårt bestraffad; det betyder att man åker ut, man får inte vara med, man får åka hem under största möjliga tystnad - och allt är som vanligt igen.

Alternativet är att komma hem som folkhjältar. Det är förmodligen roligare.

Mycket roligare.

Frågorna är många inför kvarten i kväll:

Är Mattias Öhlund en tillgång i Tre Kronor? Hur många tillbud bakåt orsakade han mot finnarna?

Är Henrik Sedin tillräckligt bra utan brorsan? Var han överhuvudtaget m e d mot finnarna?

Är Henrik Zetterberg med för att han är bra eller för att han ska vara prao-elev?

Är Kristian Huselius tillräckligt intresserad av VM eller är han i NHL redan?

Om nu Fredrik Modin skjuter hårdast i NHL - varför skjuter han mest med ärtbössa i Tre Kronor?

Tänker Jörgen Jönsson mera på sin blöjbyten än på spelarbyten?

Är Kim Johnsson kung av New York men en säkerhetsrisk i Köln?

Gör Hardy Nilsson ett historiskt misstag som inte bryr sig om att anpassa sitt spel efter Alexei Yashin, ryssarnas gåtfulla spelgeni som kan vara lika ointresserad som han kan vara matchavgörande?

Och så vidare. Massor av frågor. Svaren kommer i kväll. De är inte självklara.

Det är Modin som sköter musiken i omklädningsrummet. Han har en rätt... märklig, för att inte säga makaber smak. I går körde han Victoria Silvstedts "Hello Hey" flera gånger och avbröt den ibland bara för Kenta Gustavssons "Just i dag är jag stark". Den förmedlande länken mellan dem är inte helt... glasklar.

Till slut vill jag bara hävda att förlusten av Margaretha Krook är stor men att förlusten av Sture Dahlström, en av 1900-talets bästa svenska författare är minst lika hjärtskärande.