VM avslutades med en koloni av finska tårar

HOCKEY

HANNOVER

Det är en hjärtskärande bild:

Tjeckiska spelarna firar guldet i en stor hög kring VM-pokalen.

Finlands spelare står på rad. Någon meter bakom dem står målvakten Nurminen som gjorde en enda tavla och sumpade guldet åt Finland. Han är fullständigt förkrossad och gråter öppet. Han står så, ensam bakom de andra, i t o l v minuter.

Det är e n bild av VM-festen. En bra fest... för en del.

Men bäst av allt: den fortsätter om bara nio månader i OS. Med ett ännu bättre svenskt lag.

Att Tjeckien vann är ju inte särskilt förvånande. De vinner alltid numera. Tre VM-guld på raken bara avbrutet av ett litet OS-guld. De är duktiga hockeyhantverkare som flyger reguljärt och gör sitt arbete, välorganiserat, defensivt och med sina kontringar som ingen verkar kunna försvara sig mot längre.

Men det är väl inte förvånande att VM varit en fest. Publiken här i Tyskland har levt upp till sitt rykte som lagom packad, festande, sjungande och positiv. Påfyllda med svenskar och finnar som varit ungefär lika packat positiva. Det har varit en konstant ölfest med hockeyn som jordnötter.

En annan bild är när Mats Sundin går ut ur omklädningsrummet sist av alla som vanligt och säger några ord och så plötsligt hör hur tjeckerna och finnarna kommer in på isen bakom honom till ett öronbedövande jubel. Han tittar längtansfullt dit, ler gåtfullt.

-Mmm... det hade varit kul att vara där ute, säger han.

Tror jag det.

Inte ens Häkkinen vann

Finnarna hade en festdag. Tidigt strömmade de in i stan för att titta på tv och se Häkkinen vinna formel 1. Det gjorde han inte. Han missade starten och finnarna grät. Men vadå, de hade ju Ylönen och grabbarna några timmar senare. Men även den festen kommer av sig. De är med från start den här gången men missar målgången. De gråter, hela den finländska kolonin är en bisarr sörja av tårar, öl, spyor och svett från tre timmars konstant dansande, sjungande och drickande. Det är ingen vacker syn men det är onekligen en bild av vår nordeuropeiska uppfattning av festandet.

O c h festen fortsätter.

Nästa år i OS i Salt Lake City och jag var inne på det redan i krönikan i går om hur underbart det... k a n bli.

Vi får ju, om Gud och mjälten vill, Peter Forsberg, vi får Markus Näslund som kan göra mål och världsbacken Nicklas Lidström. Och Mats Sundin från start.

Kanada har sina stjärnor och varför inte Lemieux en gång till.

USA har Brett Hull och Mike Modano och finnarna väntar ju på Koivu, Lehtinen och Selänne.

"Alla har OS i tankarna"

Och Aki-Petteri Berg från Toronto visade att man kunde få fin medalj även om man flög reguljärt.Och tjeckerna har ju sin drös av spelare med Jagr i spetsen - om han inte tröttnat.

Bra lag blir bättre.

-När jag börjar sommarträningen har jag OS i tankarna och det tror jag alla här har, sa Andreas Johansson efter matchen i går. Hans målskott var behållningen i går.

Medaljen är ju kul men man kan ju knappast säga att man drabbades av någon bronsfeber direkt. Men att Tre Kronor redan nu tänker och talar om OS känns ju underbart. Det är ett löfte om att festen fortsätter.

OS i Salt Lake City börjar 8 februari. Vad sägs om en kedja med Peter Forsberg, Mats Sundin, Markus Näslund framför Kim Johnsson och Nicklas Lidström. Det är sånt man får våta drömmar av.

Eller en Mikael Renberg utan kryckor.

Annars har väl Tre Kronor spelat ungefär så bra man kunnat hoppas. Kim Johnsson var bättre än vi trott, Mattias Öhlund sämre. Hans spel var stundtals sånt man får mardrömmar av. Några elaka här kallade honom Jenny Öhlund...

I OS blir det en intressant upplevelse att se spelare gå in i en turnering helt utan förberedelser. Spelare som kan varandra blir en förutsättning för framgång.

Det gynnar säkert... tjeckerna. De blir favoriter. Som vanligt.

Till sist vill jag nog ändå hävda att VM-festens stora behållning har varit att se cheerleaderstjejerna dansa till Håkan Södergrens VM-låt. De har sett lika förvånade ut varje gång de hört hans... typ... röst.