Nu är Salo större än Pelle Lindbergh...

HOCKEY

GÖTEBORG

Vilket valborgsmässofirande det blev i Scandinavium i Göteborg.

Här gick vi alla och darrade inför mötet på ryssarna och svaret på hur bra det här VM-laget egentligen är.

Efter 2-0 kan vi vara lugna.

Och Tommy Salo var het som en majbrasa i målet.

Het som en majbrasa

i går: Nu är han större än Pelle Lindbergh...

Salo, ja.

Jag var faktiskt rätt övertygad att han skulle nobba VM i Göteborg efter det som hände i Salt Lake City.

Jag vet hur tjurig Tommy kan vara och det ska erkännas att han blivit orättvist behandlad under en stor del av sin karriär. Under sin tid i New York Islanders var han ständigt trakasserad av klubbens general manager Mike Milbury, som hyste en sorts hatkärlek till sin svenske målvakt.

Men någonstans växte beslutet fram att åka till Göteborg.

Och det ska alla veta - det är därför vi fortfarande kan drömma om ett VM-guld.

Utan Salo, och med nej tack från Johan Hedberg, hade vi inte vunnit mot ryssarna i går.

Fumligheten var som bortblåst

I andra perioden låg ryssarna på ordentligt, men Salo visade upp hela sin bredd som målvakt. Och han är speciellt effektiv mot ett lag som Ryssland, eftersom han är så bra på att läsa spelet. Han ligger steget före hela tiden.

En annan sak alla ska vet är att Tommy Salo i dag är en av världens tio bästa målvakter.

Han är den klart bästa målvakten i VM, redan på papperet.

I går visade han att han är det på isen också.

Men jag var lite orolig.

Det såg lite fumligt ut i de två första matcherna mot blåbären Österrike och Slovenien.

Men vi kan vara lugna.

I Sportbladets VM-bilaga som kom ut veckan innan VM, utsåg jag Salo till Tre Kronors bästa målvakt genom tiderna. Jag står fast vid det.

Han har passerat Pekka Lindmark, Honken Holmqvist och Klimpen Häggroth i ett historiskt perspektiv.

Och Pelle Lindbergh hann aldrig bli så där etablerad i Tre Kronor, innan han ha så tragiskt omkom. Han hann visserligen bli utsedd till NHL:s bäste målvakt 1985, något inte ens Tommy Salo varit i närheten av. Men i landslaget hann Pelle aldrig lämna några djupare spår.

Så vi litar på dig, Tommy.

Och du måste rädda oss många gånger än om det här ska sluta lyckligt.

Jag har sagt tidigare att VM i Göteborg känns lite avslaget.

Ett exempel:

Varför finns det ingen VM-låt den här gången?

Det är fortfarande Håkan Södergrens falska toner i "Nu tar vi dom" från VM i Globen 1989 i högtalarna, eller Nick Borgens "Den glider in" från 1995.

Det är väl också ett tecken på hockeyns sjunkande värde.

Även om Sverige imponerade var det inte det bästa laget jag såg i går.

Det var istället Finland som slog Slovakien med 3-1 och därmed gick obesegrade genom sitt gruppspel.

De finska backarna fortsätter glänsa

Jag har inte sett ett så starkt finländskt lag sedan Globen 1995 - och då blev det VM-guld.

I Globen-VM var det Finlands forwards som imponerade och Kalle Anka-kedjan med Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen var turneringens bästa enhet.

Här i Göteborg är det backarna som glänser. Ruggigt starka med namn som Janne Niinimaa, Kimmo Timonen och Jere Karalahti.

De backas upp av Salos inhoppare i Edmonton, Jussi Markkanen, i det finländska målet.

Det är ingen tillfällighet att Finland bara släppt i ett enda mål på sina tre matcher hittills.

Skulle jag ranka de bästa svenskarna på isen mot Ryssland skulle listan toppas av Tommy Salo föjd av Michael Nylander, Daniel Tjärnqvist, Andreas Johansson och Ulf Dahlén.

Samtliga från NHL.

Och vore jag Hardy skulle jag ringa Henrik Sedin en gång till.

Vi har en plats över och Henrik har varit strålande under våren i Vancouver. Ryggopererade Daniel har haft det tyngre.

Jag garanterar att Henrik är bättre än alla våra inhemska spelare i VM-truppen.

Mats Wennerholm