Hardy - sämst genom tiderna

Hur många smällar tål han?

HOCKEY

GÖTEBORG.

Hardy Nilsson klev in i Tre Kronor som mannen med guldbyxorna.

Men efter förlusten mot Slovakien är han den fortfarande den största förlorare Tre Kronor haft som förbundskapten.

Hur många smällar tål du, Hardy?

Och hur många smällar tål förbundet?

Jag tänker inte gå i fällan och kräva Hardys avgång.

Det är alldeles för lättköpt.

Men hade Hardy Nilsson tränat ett NHL-lag, hade han fått sparken för längesen.

Där är tålamodet minimalt och det finns alltid någon som är villig att ta över.

Men jag tror knappast att Rickard Fagerlund kommer att sparka Hardy, som ett sista farväl till sina arton år som svensk förbundsordförande.

Det var ju Fagerlund själv som fixade så att Hardy blir kvar ytterligare fyra år framåt, i ett försök att vända svensk hockeys nedåtgående trend.

Det kontraktet börjar gälla den första juni. Det nuvarande går ut 31 maj.

Men Hardy har nog själv lite att fundera över.

Sin image till exempel.

Som klubbtränare var han känd som den ständige vinnaren, först som spelare i Skellefteå, sedan som både spelare och tränare i Tyskland.

Mannen med guldbyxorna

Och när han klev in i Djurgården efter att ha varit borta från svensk hockey i massor av år, tog han klubben till två raka mästerskap.

Han var mannen med guldbyxorna.

Men Hardy har också varit förbundskapten förr.

I Schweiz.

Där blev han inte kvar ett år ens, han fick gå mitt under säsongen.

Så hans landslagsfacit var lite solkigt redan innan han tog över Tre Kronor.

Men Hardys problem just nu är att ständige vinnaren Hårde Hardy, förvandlats till Hardy ”Vi spelade i alla fall bra” Nilsson.

En förlorare.

En kille som förlorar de viktiga matcherna, som tappar ledningar och torskar då det är dags för straffläggning.

En vinnare känner på fingertopparna, gör ett par avgörande ändringar och vinner en match som den mot Vitryssland i OS.

En vinnare blöter fingret, känner vartåt det blåser och plockar ut fem straffskyttar som vinner matchen mot Slovakien i går.

Jag medger att skillnaden är hårfin, men den finns.

Jag trodde Hardy var den vinnaren då han tillträdde jobbet som förbundskapten.

I dag tvivlar jag.

Och jag minns vad Rickard Fagerlund alltid brukade säga om en förbundskapten, att han ”i första hand ska vara bra en pr-man och sedan gör det ju inget om han kan lite hockey också”.

På ett ungefär så, i alla fall.

I Hardys fall kan man väl säga att han kan en hel del om hockey.

Det är ju alltid något.

■ ■

Jag satt själv på läktaren i går och lekte förbundskapten och prickade in fyra av fem av Slovakiens straffskyttar i går, men bara två av Sveriges – Markus Näslund och Jörgen Jönsson.

Ulf Dahlén och Magnus Johansson var riktiga skrällar för mig, medan Mattias Weinhandl, som skulle lagt Sveriges femte straff, inte var en lika stor överraskning.

Det givna samtalsämnmet

Men de tre namn jag valde före var Henrik Zetterberg (hetast), Kristian Huselius (frilägesexpert) och Michael Nylander (helt utan nerver).

Vi kommer ju aldrig att få veta om det gått vägen då heller.

Men jag tar för givet att de svenska straffskyttarna är ett av de stora samtalsämnena i Sverige i dag.

■ ■

Hardy uttalade sig för övrigt i TV 3 i går och sa att jag ljugit i en artikel tidigare i VM.

Vad jag förstod sa Hardy att han inte sagt att Tre Kronor haft t u r, då de vann alla VM-guld under 90-talet. Han hade sagt att Tre Kronor inte haft o t u r.

Eller tvärtom.

Men jag tänker inte gå i svaromål.

Jag förstår inte riktigt skillnaden.

Mats Wennerholm