En klassisk finnkamp

Men det borde varit final

HOCKEY

GÖTEBORG.

En klassisk match mellan Sverige och Finland.

Dramatik, spänning och två lag som aldrig vek ner sig.

Och svenskarna vände 1–3 till 5–3 och det kunde blivit en klassiker.

Det finns bara ett fel.

Det skulle ha varit VM-final.

Det är dags att sammanfatta detta VM på hemmaplan efter femtioelva matcher som inte betydde ett smack och ett slutspel som nästan var över innan man hunnit fatta att det börjat.

För svensk del, alltså.

Men till det positiva först:

Tre Kronor i går var ett lag med moral, med stridslystnad och ett behov av att visa att svensk hockey lever.

Vändningen mot Finland var precis vad alla vi svenska hockeyälskare drömmer om.

Publiken tände till, folk jublade på läktarna och det kändes som om svensk hockey levde för en stund.

Det budskapet var det viktigaste med den här bronsmatchen.

Svensk hockey lever.

Största stjärnan tog farväl

Men ska man gå djupare i sin analys, kan man också se det som ett avsked från den enda stjärnan vi har på hemmaplan just nu.

Henrik Zetterberg.

Första gången jag kom i kontakt med Henrik Zetterberg, var då jag följde junior-VM i Umeå och Skellefteå nyårshelgen 1999/2000.

Jag kom dit för att skriva om underbarnen Henrik och Daniel Sedin, men det var Zetterberg som var bäst i den turneringen.

En spelare med flera egenskaper som påminner om Peter Forsberg.

Och då talar jag framförallt om karaktären och spelhuvudet.

Jag har vid flera tillfällen tyckt att Zäta varit alldeles för uppskriven och tyckte det var fel att han tog en plats i OS-truppen.

Men efter att ha varit på plats i Salt Lake City och här i Göteborg har jag ändrat uppfattning. Henrik Zetterberg klarar den ”omöjliga” jämförelsen med Peter Forsberg.

Han har naturligtvis mil till Foppas storhet, men han har en målmedvetenhet jag inte sett sedan Foppa dominerade SM-finalen mot Malmö 1994.

Och de senaste två åren har vår inhemska hockey handlar om en sak - Zäta.

Han var den stora profilen

Han har varit elitseriens största stjärna, landslagets stora profil i dessa ändlösa landslagsturneringar som kallas Euro Hockey Tour.

Men nu försvinner han.

Hans nya hemadress kommer att bli NHL och Detroit Red Wings.

Och elitseriens största profil är borta.

Problemet är att jag inte kan hitta någon ”ny” Zäta någonstans, eller i någon klubb.

D e t är svensk hockeys problem.

Inget VM-brons kan skyla över det.

■ ■

Börje Salming satt tre bänkrader framför mig på läktaren och käkade popcorn.

Men han var lika slimmad som då han var aktiv i Toronto Maple Leafs.

Och precis som när det gäller Zäta frågade jag mig:

– Var finns nästa Salming?

■ ■

I går hörde jag att det var flera charterplan på väg från Slovakien till Sverige och Göteborg.

I Slovakien är VM-hockey det enda man pratar om just nu.

Och jag hoppas de slår de där gnetspelande ryssarna i dag.

Jag började skriva hockey då forna Sovjet dominerade världshockeyn och svenskarna försökte gneta sig till poäng mot den övermäktiga motståndaren.

I dag spelar Sverige ryskt och Ryssland svenskt.

Tiderna förändras.

■ ■

Jag vägrar att kalla segern mot Finland för ett resultat av torpedhockey eller Big Ice-hockey eller någon annan ordlek.

Det såg istället ut som en gammal hederlig hockeymatch mellan Sverige och Finland, där svenskarna hade sisun. Jävlaranamma-hockey är väl ett bättre ord.

Vi kämpade ner finländarna.

Och så gick det som det brukar.

Störst hjärta vinner.

Svårare än så är det oftast inte i ishockey.

Mats Wennerholm