Jag skulle aldrig byta Sundin och Forsberg mot Koivu och Selänne

HOCKEY

åbo. Det finns inget skönare för en svensk ishockeyspelare än att slå Finland.

Det är Finnkamp på is. Inte hat, inte kärlek - men lite av båda.

Nu tar vi dom.

Jag vet vad de svenska hockeyspelarna tycker. För dem finns inget värre än att förlora mot Finland.

Det var särskilt tydligt vid OS i Nagano 1998, då vi åkte ut i kvartsfinalen med 2-1.

Så bedrövad har jag aldrig sett Peter Forsberg efter en hockeymatch. Och då handlar det om en kille som hatar att förlora även till vardags.

Svenskarna deppade mer efter den förlusten, än efter smällen mot Vitryssland i Salt Lake City fyra år senare.

Jag garanterar.

Vitryssland var chock och chocktillstånd kommer man över. Men att förlora mot Finland gjorde ont, ända in i själen.

Det som skapat detta fenomen är friidrottens Finnkamp.

Fenomenet Finnkampen

Finnkampen är en av världens äldsta landskamper och när friidrottslandslagen möttes första gången i september 1925, hade Finland bara varit självständigt i åtta år.

Finländarna hade ett välkänt lillebrorskomplex och älskade att slå storebror Sverige. Det var verkligen kamp och till och med hat de första åren.

I slutet av 1920-talet var Finnkampens 800 och 1500 meter mer brottning än löpning. Det var armbågar och det var slagsmål och löpare efter löpare diskades i loppen. Och det var hatstämning på läktarna.

I dag är Finnkampen i friidrott en välkammad tillställning.

Nu har hockeyn tagit över de heta känslorna och den Finnkamp som finns nedärvd i de svenska generna.

Det började 1970, då Finland efter många om och men lyckades vinna med 3-1 över Sverige i hockey-VM i Stockholm.

Då hade de inte vunnit en VM-match mot Sverige på 21 år.

Sedan följde 20 år då finländarna verkade ha ett enda mål i VM- och OS-turneringarna: Att slå just Sverige.

En seger över svenskarna räckte för att finländarna skulle åka hem som vinnare.

I dag är Finland i kapp. Men är de förbi?

Svaret kommer i kväll.

Vi har de största stjärnorna

Sverige har inte haft en bättre lag sedan vi tog VM-guld i Zürich 1998, då Tre Kronor slog Finland i finalen.

Finland har förmodligen inte haft ett bättre lag sedan 1995, då de slog Sverige i VM-finalen i Globen med klara 4-1.

Nu kommer avgörande set.

Finland har kanske det bättre laget, men Sverige har de två största stjärnorna.

Jag skulle aldrig byta Sundin och Forsberg mot Koivu och Selänne.

Och att svenskarna tvingas åka till Helsingfors har bara retat upp spelarna ännu mer.

Nu tar vi dom.