FOPPA - ALLA TIDERS BÄSTE

Kanske fånigt - men frisk slår han både Gretzky & Lemieux

1 av 2 | Foto: BILDBYRÅN
Spelförståelse Alltid på rätt plats och läser spelet föredömligt. Även i det defensiva arbetet där han inte får samma uppmärksamhet. Passningsspel Mästerlig i passningsspelet. Klockrena pass och ofta genom tung trafik. Vinnare av NHL:s assistliga. Klubbteknik Är mycket skicklig med pucken och kan göra både långa och korta dragningar med full puckkontroll. Skott Foppa har ett mycket bra skott, men utnyttjar det alltför sällan. Väljer oftast att passa, även i öppna mållägen. Skridskoåkning Oerhört kvick på små ytor. De fyra, fem första meterna är det inte många spelare i världen som hänger med.
HOCKEY

HELSINGFORS

Det kan kanske verka lite fånigt svenskt blågult att plötsligt utse Peter Forsberg till världens bäste hockeyspelare genom tiderna.

Men det är precis vad han är.

En frisk Foppa slår både Gretzky och Lemieux.

Och då ska alla veta att Foppa spelat halvskadad hela VM.

Jag vet att det här med åsikter och rankningar alltid är kontroversiellt.

Men jag hävdar ändå att Foppa är bäst genom tiderna.

Han är inte STÖRRE än Gretzky.

Men han är en bättre hockeyspelare.

Wayne Gretzky var en poängmaskin under sin tid i Edmonton och en fantastisk hockeyspelare.

Ingen har betytt mer för NHL och hockeyn än han.

Men samtidigt spelade han i ett lag (Edmonton), som var överlägset bäst i NHL under en väldigt lång period.

Gretzky var inte ensam stjärna i Edmonton, han hade all hjälp man kunde få, både från lagkamrater och arbetsgivar-organisationen NHL, som ville skapa ett affischnamn för att etablera sig på allvar i USA.

Det har byggt på myten, även om Gretzkys stjärnstatus är helt välförtjänt.

Waynes värld: sex sinnen

Sedan kan jag fortsätta att jämföra med Mario Lemieux, Gordie Howe, Bobby Orr och alla sovjetiska stjärnspelare genom tiderna - men då är man inne på ett otroligt svårdefinierbart område.

Det är oerhört svårt att jämföra olika generationer, där en stjärna som Gordie Howe var otroligt stor på sin tid.

Men han är chanslös vid en rak jämförelse med Peter Forsberg årgång 2003.

Därför får ni ta listan här ovanför för vad den är.

Ett högst personligt tyckande.

Men vad som utmärker de största genom tiderna är att det inte syns på utsidan.

Det är insidan som är det viktiga.

Det som sitter innanför hjälmen.

Spelhuvudet, blicken för spelet, tjurigheten och viljan att vinna till varje pris.

Om man plockar isär Wayne Gretzky i alla små hockeytekniska detaljer, så var han egentligen inte bäst på någonting.

Han var liten och tanig, ingen speciell skridskoåkare och han hade inget vidare skott.

Foppa smäller på i alla lägen

Men han hade ett sjätte sinne, som gjorde att han alltid visste vad han skulle göra med pucken. Han slog alltid sina passningar i exakt rätt hundradels sekund och han hittade passningsvägar ingen annan såg.

Dessutom hade han en förmåga att alltid placera sig rätt på banan, även utan puck. Plötsligt kunde han stå fri framför mål, utan att någon egentligen fattat hur det gått till.

Han verkade stå i någon sorts telepatisk förbindelse med sina medspelare.

Men när det defensiva spelet startade i NHL, när ytorna krymptes och man började spela nära, nära och gå på kropp - då var Gretzky betydligt beskedligare som spelare.

Ungefär som Ingemar Stenmark när vikkäppen infördes i slalom.

Han försvann mer och mer ur handlingen.

Nya tider, nytt spel, nya stjärnor.

Som Peter Forsberg.

Foppa har samma inbyggda radar som Gretzky, men är dessutom fysisk i spelet.

Där Gretzky gled undan, där smäller Foppa på.

Det är inte alltid hälsosamt, men det är bara så och det går inte att ändra.

Bäst - trots ett års vila

Jag har sett Foppa efter varje träning här i Finland, då han står och försöker dölja bandaget runt sin skadade armbåge.

Han har alltid en tröja, eller en jacka hängande över vänsterarmen.

Och jag vet att han spelar halvskadad.

Efter varje match och träning får han behandling av läkaren Lennart Hovelius.

Det är ju Peter Forsbergs stora dilemma.

Alla skador genom åren, som inte låtit honom spela en hel säsong i NHL.

Hade han gjort det, hade det förmodligen inte varit något snack. Efter sin time out under hela grundserien i fjol, klev han in i slutspelet utan att ha spelat en match på nästan ett år och vann poängligan.

Tala om bragd.

Tala om storhet.

Tala om att vara bäst.

Mats Wennerholm listar topp-tio genom tiderna

Mats Wennerholm