Vi får inte bli övermodiga - vi har ju inte vunnit något

HOCKEY

HELSINGFORS

Jag vet inte om det är min roll att vara slaven på triumfvagnen men i så fall är det därför jag ställer mig upp just nu och klappar försynt på de stora ledarnas axlar och vrålar återhållsamt viskande i deras öron:

Vakna upp ur segerruset, ni har inte vunnit nånting än. Ni är bara 60 minuter från ett ohyggligt fiasko.

Dagen efter i Helsingfors.

Jag pratar med Jörgen Jönsson och Peter Nordström och de pratar om självklarheten med vilken de tänt till i VM. Kanske är de två de bästa svenskarna sett till hela turneringen. De var definitivt bäst i kvartsfinalen, bragden, miraklet, vad ni vill, mot Finland.

Omgivningen gjorde dem bättre. Jag vet inte om det betyder att Färjestad och elitserien inte räcker för de båda men det betyder i alla fall att de erkänner att säsongen varit en smula misslyckad.

Peter ler försynt och talar om de där två som lyft alla. Han kallar dem Gud och Jesus och frågan om vem som är vilken av de både överlåter han åt oss.

Jag vet inte. Jag kan inte välja. Jag är bara en enkel slav på triumfvagnen som heter Sverige-Finland 6-5 där Sverige på ett egentligen obegripligt sätt lyckades slå ett lag som kanske varit turneringens sämsta. Titta på listan vilka de slagit i VM. Det är lag på b-VM-nivå. Vi borde slagit Finland med tvåsiffrigt.

Så dåliga har de varit.

Det är enkel faktalogik.

För oss triumfslavar.

Jag kan inte välja. När Nordström talar om Gud och Jesus låter som om det är den interna jargongen under VM. De andra spelarna talar kanske så om sina lagkamrater. Det oroar mig lite det också. Man får inte vara för underdånig och tillbedjande. Men det behöver inte jargong betyda. Det kan vara ett sätt att skoja med de både stjärnorna också.

Gud och Jesus - mot Satan i kväll

Att driva med dem lite.

Hålla dem på jorden.

Kanske betyder skämtet också att Den Helige Ande finns nånstans i Hardy Nilssons skepnad. Fast det kanske det inte betyder, vid närmare eftertanke... Det behöver man nog inte vara slav på triumfvagnen för att förstå.

Och det oroar mig betydligt mer att det i kväll blir en kraftmätning mellan Gud och Jesus - och Satan.

Ja, faktiskt. Det låter kanske lite för enkelt som symbolik men tyvärr är det sant. Slovakien var ju under många år ett skämt för oss som följde VM tills vi insåg att de kanske har världens bästa lag just i den här märkliga turneringen som kallas VM. De har en märklig förmåga att ha spelare som får ledigt till VM och de vann ju som alla minns VM förra året och de har nog bästa laget i år igen.

Slovakien är favoriter.

Hör ni det, alla övermodiga finndödare.

Dominerande spelare är VM:s kanske bästa målskytt Zigmund Palffy från Los Angeles Kings. Han är alldeles strålande på kontringsspel och sånt spel kommer vi att få se mycket av i kväll. Dessvärre är han inte bara en stor målskytt, han är en ännu bättre passare. Ett slags Bratislavas Foppa. Han är VM:s kung så här långt.

Det är sånt vi slavar alltid tänker på och sånt som Hardy Nilsson borde drömma mardrömmar om.

Slovakien har också backen Lubomir Visnovsky som har ett enormt förtroende från övriga spelare och är på isen mest av alla i laget och gör en massa poäng, helst i powerplay.

Och om vi tyckte att Finlands powerplay var starkt så möter vi här ett lag som varit bra i powerplay hela turneringen. Där finns också laget fixstjärna Miroslav Satan.

En rysare för Gud och Jesus.

Satan har inte bara ett krävande namn, han är också en spelare som vet hur man spänner ögonen i motståndarna och hur man skrämmer omgivningen bara genom sin skicklighet. Hans kontringar är snabbare än en brinnande buske i öknen.

Mot det har vi Foppa vars åkning som gav 5-5 väl närmast såg ut som när Moses gick igenom Döda Havet. Motståndarna bara försvann, havet öppnade sig.

Det var VM:s märkligaste anfall.

Vi har Sudden och jag skrev i går om hans ögon efter segermålet. Det är ögon som sysselsatte svenska folket i går, det har jag märkt av mejl och telefonsamtal. Äntligen kunde vi se att här stod en man som tog VM på allvar, som brann och som inte tänkte vika sig.

Det var blicken som sa att VM är lika viktigt nu som när vi var barn och trodde att VM var himmelriket.

Inga himmelska ord av Sudden

Men folk undrar också vad Sudden sa.

Det finns så många teorier. Det ena värre än det andra. Sudden sa i går att han inte mindes. Det gjorde han rätt i. Men om ni får se bilderna igen så grubbla på vad det var... men såg man inte ett litet motherfucker där. Eller nåt värre...?

Så himmelskt var det inte, hur som helst.

Det är svårt att tro på Gud efter en sån här match sa min kollega på Ilta-Sanomat i går. Han var bedrövat, kränkt, sorglig, patetisk - och sann.

Han var nu helt övertygad om att Gud inte gillar finnar. Det var ju dock ingen nyhet. Sudden har aldrig gillat finnar.

Och när Foppa buades ut under inmarschen borde de förstått att de retade honom till vansinne. För att inte tala om när Niklas Hagman och Mikko Eloranta gav honom de där fula tacklingarna. Sånt göra bara Foppa bättre.

Det vet ju vi andra slavar...

Men i kväll gäller det ju Slovakien.

Hardy Nilsson grubblar nog själv på hur han ska stoppa Jozef Stumpel som en gång i Köln var något av hans son och lärjunge när Hardy plockade honom som 18-åring till laget han då tränade. Nu är Jozef lagets viktigaste playmaker. Han kan förstöra VM och karriären för sin lärofader.

Han kan göra att det är Hej Då Hardy.

För det är det kvällens match handlar om.

Fiasko eller evigt liv.

Vi vann kvarten efter Miraklet i Helsingfors.

Om vi förlorar i kväll är det ingen som minns det om några dagar. Då är det vara en match - en sketen kvartsfinal, va - vi råkade vinna efter... ja, efter ett litet underläge var det väl...?

Lasse Anrell