Slovakien – Sundin 1–4

Kvällen var Suddens – som så många gånger förr i Tre Kronor

HOCKEY

HELSINGFORS

Jag vet inte om det var bara en känsla eller om det var verklighet.

Men visst kändes som om det var en man mot ett lag.

Mats Sundin mot Slovakien.

Mats vann.

PRICKSKJUTER ALLTID Mats Sundin gjorde två mål och spelade fram till ett när Tre Kronor i går vann mot Slovakien med 4–1. ”Det är sällan man ser begreppet världsklass så tydligt utmejslas. Det är sällan man ser att en spelare så fullständigt synligt visar att han är lite, lite bättre än alla andra. I går var en sån kväll”, skriver Sportbladets Lasse Anrell.
Foto: LASSE ALLARD
PRICKSKJUTER ALLTID Mats Sundin gjorde två mål och spelade fram till ett när Tre Kronor i går vann mot Slovakien med 4–1. ”Det är sällan man ser begreppet världsklass så tydligt utmejslas. Det är sällan man ser att en spelare så fullständigt synligt visar att han är lite, lite bättre än alla andra. I går var en sån kväll”, skriver Sportbladets Lasse Anrell.

Att slå Slovakien med en man är kanske inte så märkligt som det låter.

Det är ett pytteland. Ett operettland. Vi fick hjälp (?) av finnarna som spelade Herreys, Tomas Ledin, Sensuella Isabella, Attack (!), Eva Dahlgren och Cotton Eyed Joe i högtalarna. Det fanns de som trodde att musiken spelades för att håna svenskarna men det ryktet avvisar jag bestämt.

De spelade ju nämligen Abba också.

Det lilla operettlandet Slovakien kunde inte matcha det.

Slovakien har bara 70 hockeyklubbar, lumpna 2 900 registrerade spelare. Det är hockeyns lillebror och på pappret skulle det kanske räcka med en man mot dem.

Kanske... om det är en Sudden.

Men så är det ju inte i verkligheten.

Där är Slovakien regerande världsmästare.

Palffy mötte brutalt motstånd

En hockeyns stormakt. Kanske har de det bästa laget i VM. Zigmund Palffy var VM:s stora stjärna. Ända tills han mötte en en brutal svensk efter 15.57 i tredje perioden. Han kastades in i sargen från en knapp meters håll. Han såg inte ut att må så bra efter det när han leddes ut.

Det var grovjobbaren Peter Forsberg som tog ansvar och avväpnade motståndarnas stora målskytt.

Men kvällen var inte den brutale Foppas. Han bara bäddade för kvällens världsartist.

Kvällen var Mats Sundins.

Som så många gånger förr i Tre Kronor.

Det är sällan man ser begreppet världsklass så tydligt utmejslas.

Det är sällan man ser att en spelare så fullständigt synligt visar att han är lite, lite bättre än alla andra.

I går var en sån kväll.

Man kunde nästan ta på skillnaden. Så tydlig var den.

Det var inte bara det där med att Mats Sundin gjorde två mål och passade till ett. Sånt kan hända. Sånt kan till och med hända den sämsta.

Det var de där andra sakerna som var så stora att se.

Dels de där accelerationerna han gjorde flera gånger nånstans kring motståndarnas blå linje. Ett ryck som alltid kom lika plötsligt. Som ett rovdjur väntade han på rätt tillfälle. Jag tror det är demoraliserande för det ser ju nästan omöjligt ut att försvara sig mot. För man vet nånstans inombords att det alltid finns en överväxel, en extra speed. 102 kilo dragster. Jag vet inte om det finns nån annan spelare med just den egenskapen här i VM. Sudden hade sitt första friläge redan efter 4.38 i första perioden. Sen fortsatte det.

Och så den andra egenskapen som man sällan ser i hockeyvärlden;

Mats Sundin prickskjuter alltid.

Stort, elakt och effektivt

När andra spelare skjuter har man ofta en känsla att det mest är en fråga om kraft och betydligt mindre om placering. Mats fungerar inte så. Han siktar och han riktar. Och puckarna kommer nästan alltid där han vill. Särskilt tydligt var det vid matchavgörande 3–1 i går när han fick en briljant passning av Mikael Renberg och sköt blixtsnabbt. Mats har gjort flera såna mål här i VM.

Hans första mål i går – 2–1 – var en annan variant. Mats åkte på en propp bakom mål av Slovakiens Radivojevic och kontrade med att blixtsnabbt åka och ställa sig bredvid målet och skoningslöst slå in pucken efter Ronnie Sundins framspelning. Stort, elakt och effektivt.

Och så naturligtvis 4–1-målet där Mats med några hundra kilo slovaker på ryggen ändå kunde hitta Henrik Zetterberg fri framför öppet mål. Pure class.

Sundin var matchavgörande.

Men han var inte ensam. Känslan jag beskrev i ingressen är naturligtvis inte sann.

För nästan lika matchavgörande var Mikael Tellqvist i målet. Lugn, stabil, snabb i rörelserna.

Det är ju ingen tvekan om att vi har en ny förstamålvakt i Tre Kronor nu. Det är bara Hardy som låtsas som nåt annat. Tellqvist står naturligtvis i finalen. Allt annat vore tjänstefel.

Hardy Nilsson var skön efter matchen.

En av hans få verkliga triumfer i landslaget.

Hann till och med skoja om Sudden och ta ner honom lite på jorden:

–Äh han var ju med i VM i Tyskland och där brände han ju ett par rejäla målchanser...

Så sant.

Efteråt diskuterade vi om det var en bra match. En av de bästa i VM nånsin, sa Tommy Boustedt. Snarare en typisk VM-match med extremt disciplinerat försvarsspel och få mål.

Sverige–Finland och Kanada–Tjeckien i förrgår var ju märkligt målrika.

Men det är så här det brukar se ut. Tätt, tätt, tätt.

Finalen blir ännu värre:

Sverige backar alltid hem med tre man.

Kanada med fyra.

Det är omvända roller. Kanada är tätast av de täta.

Lasse Anrell