Stannar Hardy kan Tre Kronor glömma nya OS- eller VM-guld

HOCKEY

Hardy Nilsson var svensk hockeys mest eftertraktade ungkarl, då Tre Kronor letade ny partner 2001.

Men äktenskapet har blivit en mardröm.

Vitryssland i OS 2002, Kanada i VM-finalen i våras, förnedringen mot Finland i Karjala Cup i går.

Vilken nivå det än handlar om har Hardy ordet FÖRLORARE skrivet över hela sig.

Det är dags att skriva under skilsmässohandlingarna.

allt för vanlig bild Per Svartvadet deppar efter förlusten i går mot Finland. Och så här har det faktiskt se ut efter internationella ishockeyturneringen de senaste åren.
Foto: RICKARD NILSSON/BILDBYRÅN
allt för vanlig bild Per Svartvadet deppar efter förlusten i går mot Finland. Och så här har det faktiskt se ut efter internationella ishockeyturneringen de senaste åren.

Tre Kronor står inför några enormt viktiga säsonger, med World Cup om knappt ett år och OS i Turin 2006.

Hardy har ett kontrakt som sträcker sig ända över säsongen 2005/2006, vilket inkluderar både World Cup, OS och tre VM-turneringar.

Det känns som det kontraktet måste rivas.

Det behövs en ny ledare i Tre Kronor, en coach med friska idéer, men framförallt med ett garv och glimten i ögat.

Det Tre Kronor jag såg på isen i går såg ut att vara på väg in i en kollektiv depression. Hardy Nilsson stod som vanligt bara och såg dyster ut.

Till och med ryska stenansiktet Tichonov ser glad ut jämfört med Hardy numera.

Jag tycker varken det finns något brutalt eller omänskligt i att kräva en förbundskaptens avgång.

Sparken - enda alternativet

Lika litet som att kräva att en elitserietränare ska avgå, då han kört fast och laget inte fungerar.

Det är ofta enda alternativet.

I elitserien fick hela fyra tränare gå förra säsongen, då deras lag vacklade.

Det är en risk som kommer med tränarjobbet i alla länder och i alla ligor och som mer än väl kompenseras i lönekuvertet.

Man kan tycka att en sistaplats i en betydelselös turnering som Karjala Cup är en petitess i sammanhanget och inte borde utlösa några krav på avgång.

Men det uppgivna sätt Tre Kronor spelar på, Hardys hela utstrålning i båset, hans envishet att hålla fast vid ett spelsystem som inte fungerar och totala brist på coachning - det är förödande i längden.

Två gjorda mål på tre matcher måste få larmklockorna att ringa även på förbundsordföranden Kjell Nilssons tjänsterum. Speciellt som Hardys torpedhockey är marknadsförd som ett målglatt och offensivt system.

Men glatt är det definitivt inte.

Med Hardy kvar i tre år till, ser inte jag några möjligheter till nya OS- eller VM-guld.

Finland var bättre på allt

Jag satt och led framför tv:n då vi blev utklassade av Finland i Karjala Cup. Finländarna var bättre på allt och trots att det stannade vid 4-1 var det närmare 7-1 än 4-2.

Det säger väl det mesta.

Finland hade all den kraft, frenesi och framtidstro som Tre Kronor saknar, trots att finländarna redan vunnit turneringen och egentligen inte hade något att spela för.

Och så Hardy som sagt.

Jag har full respekt för hans karriär som klubbtränare.

Då hade han fingertoppskänsla, guldbyxorna på sig och hans lag var nästan alltid bäst då det gällde.

Det var inte fel att utse honom till förbundskapten. Jag tillhörde själv de hoppfulla i det mörker som då redan börjat falla över Tre Kronor.

Men sedan Hardy blev förbundskapten är han ingen vinnare längre. Alla de egenskaperna är som bortblåsta.

Sämsta marknadsföraren

Dessutom gillar han inte alls den uppmärksamhet som följer med förbundskaptensjobbet. En sämre marknadsförare har Tre Kronor aldrig haft.

Jag vet inte hur mycket Tre Kronor tappat i marknadsvärde sedan Hardy Nilsson tog över som förbundskapten och Kjell Nilsson som ordförande.

Men det rockar inte på förbundet direkt och det känns som Tre Kronor är nere i en och femtio ungefär.

Det är lätt att säga att Hardy ska bort.

Men vem ska ta över?

Mitt förslag:

Torgny Bendelin har redan hand om J20-landslaget och kan hoppa in våren ut, då JVM är avklarat redan veckan efter nyår.

Det skulle ge gott om tid att headhunta i tränarkåren.

Det finns många, unga och intressanta tränare som verkligen brinner för sporten. Kenta Johansson i Timrå, Niklas Wikegård i Djurgården och min outsider Mikael Andersson i Luleå. Eller varför inte Roger Melin i Linköping?

Mats Wennerholm