Ska det vara så förbaskat svårt att enas om vad en hakning är...

HOCKEY

Det finns en grupp som kan påverka en ishockeymatch mer än både spelare och tränare.

Domarna.

Detta randiga och ständigt utskällda släkte som blåser som de vill.

I alla fall just nu.

Ställde vi upp samtliga elitseriedomare till en visselkonsert, skulle ingen blåsa i takt med någon annan.

Det är det som är problemet.

Jag har nästan sett lika många nivåer som matcher den här säsongen.

Ett pytteslagsmål ger 5+20 i den ena matchen och en riktig nävmatch ger 2+2 i den andra (jag föredrar det senare - man vill ju ha spelarna på isen).

En hakning kan ge två minuter i Coop Arena, medan en domare vinkar avvärjande för en identisk hakning i Globen.

Självklart ska båda blåsa.

En hakning är en hakning och kan inte vara så mycket annat. Ska det vara så förbannat svårt att enas om?

En likadan hakning kan få en lätt spelare på fall, medan en robustare typ håller sig på benen.

Jag vet redan på förhand i vilket fall domaren kommer att blåsa.

Per Svartvadet i Modo lät helt uppgiven över domarna efter matchen mot Leksand i tisdags och sågade domarnas nivå - eller den totala bristen på den - rakt av.

Jag håller med om det mesta.

Men samtidigt tycker jag det är att göra det lätt för sig att alltid skjuta på domarna.

Jag tycker problemet sitter högre upp.

Det är Svenska Hockeyförbundets och domarbasen Peter Anderssons plikt att informera domarna om exakt vad de ska blåsa för.

I NHL införde man nolltolerans för hakningar, fasthållningar och interference inför säsongen 2000-01.

Man har lyckats överraskande väl.

Men det beror också på att alla domare och alla domarkontrollanter utrustades med persondatorer, så att de kunde stå i kontakt med varandra efter varje match och utbyta erfarenheter. Komma med kritik och verkligen se till att bedömningen var hyfsat konsekvent på alla arenor.

Domarna måste bestämma sig

Det var en hel apparat som drogs igång för att genomföra aktionen.

Det kan vi bara drömma om i Sverige.

Domarna måste få klara riktlinjer och svensk hockey måste bestämma sig för var gränsen ska gå.

Elitserien idag är en orgie i hakningar, fasthållningar och farligt spel.

Någon rättvisa existerar inte.

Jag ska inte hänga ut några domare här, även om det finns en elitserie även bland domarna.

Hockeyspelare har hakat och hållit fast varandra sedan den första pucken släpptes och kommer att fortsätta med det tills den sista isen spolats.

Det ingår i sportens natur.

Och den eviga frågan är var gränsen går.

- Nu måste vi börja blåsa för hakningar och fasthållningar, för att få tillbaka farten i spelet och ge lirarna en chans.

Vet ni vem som sa det?

Det gjorde NHL:s domarbas Carl Voss. Året? 1951.

Det är alltså 52 år sedan och debatten var densamma.

Men om NHL kan ta tag i problemet och lyckas, borde vi också kunna göra det.

Elitserien - nästan en parodi

Domarbasen Peter Andersson måste ta en snack med de ansvariga på förbundet och bland elitserielagen och prata sig fram till en lösning.

Elitserien idag har nästan blivit en parodi, där man släpper hakningar och fasthållningar och blåser för regelrätta tacklingar.

Det är pojkdomarnivå på vissa av elitseriedomarna, som blåser så fort någon ramlar. Nu är det hög tid att blåsa igång årets domardebatt - och se till att något äntligen händer.

Jag såg några åttaåringar spela seriematch i veckan.

Demokratiskt indelade i färgfemmor för att det inte ska gå att fuska med bytena var 90:e säsong.

Jag såg fem frilägen i matchen, då klockan plötsligt ljöd för att det var dags att byta. Det var bara att svänga mot avbytarbåset istället för att få göra ett avslut. Många hade gråten i halsen.

Är det så vi ska utbilda våra framtida målskyttar i hockey-Sverige?