Tre Kronor är bättre & sämre än någonsin

Allt pekar på mörka år när 30-åringarna slutar

HOCKEY

MOSKVA

Om varje hockeynation i världen fick välja ut sina fem bästa spelare, skulle Sverige stå i särklass.

Varken Kanada, Ryssland, Tjeckien, USA, Slovakien eller FInland har en chans.

Så vi är bättre än någonsin - räknat i 30-åringar.

Men räknar vi allt därunder har vi aldrig varit sämre.

Foto: Lasse Allard, Montage: Magnus Herbertsson

Svensk hockey är i en märklig brytningstid. Vi har några av världens bästa spelare borta i NHL, men har blivit ett stryklag i Europas landslagsturneringar.

Problemet stavas återväxt.

Det syns på isen här i Baltika Cup i Moskva, där jag försökt hitta ljusglimtar i det ryska decembermörkret. Och mörkare kan det inte bli, jag garanterar.

Men det är svårt att se något som helst hopp. Yngste spelaren i Baltika Cup är Timrås Yared Hagos som är född i mars 1983. En duktig spelare, som nu fått debutera i Tre Kronor.

Men backar vi klockan tio år var Peter Forsberg och Markus Näslund båda tjugo. Markus hade redan debuterat i Pittsburgh i NHL, Foppa var redan världsmästare sedan två år tillbaka och på väg mot ett OS-guld och en SM-final mot Malmö, fortfarande som tjugoåring.

Etablerad - som 22-åring

Mats Sundin var 22 och redan etablerad stjärna i NHL. Han vann för övrigt både VM-guld och vann VM:s poängliga nyss fyllda tjugo, i Finland 1991.

Så det finns tjugoåringar och det finns tjugoåringar.

Men i dag har vi inga som ens är i närheten av samma klass som Foppa och Sudden & Co. Det finns ju alltid ett hopp om att någon kan nå dit, men jag ser inga sådana möjligheter heller. Så det gäller att njuta nu och framförallt under World Cup i september.

Varken Kanada, Ryssland, Tjeckien, USA, Slovakien eller Finland kan matcha Sveriges fem-i-topp med Peter Forsberg, Markus Näslund, Nicklas Lidström, Mats Sundin och Daniel Alfredsson. De är inte ens nära.

Foppa och Näslund tog varsitt av de två pris som delas ut till NHL:s bäste spelare varje år - Näslund spelarfacket NHLPA:s Lester B Pearson Award och Foppa Hart Trophy som mest värdefulla spelare.

Nicklas Lidström är fortfarande NHL:s bäste back och Mats Sundin är lagkapten och stark ledare i NHL:s bästa lag just nu - Toronto - och Daniel Alfredsson är lagkapten för Ottawa och i kanonform.

Fem så bra spelare har ingen annan nation producerat på en och samma gång. Det är något att vara riktigt stolt över för svensk hockey. Det är unikt.

Och just därför kommer vi förmodligen aldrig att få uppleva det igen.

Det måste hända nått med Sedin

Det finns klara paralleller till de svenska friidrottsundret, där vi plötsligt har fyra riktiga världsstjärnor.

Ingen kan egentligen förklara varför och det är samma sak med hockeyspelarna.

Det finns egentligen bara en gemensam nämnare mellan två av dem, Peter Forsberg och Markus Näslund.

Där kan man peka på att de triggade varandra, både vad det gäller att träna i unga år och att överglänsa varandra.

Men Daniel Alfredsson växte upp i Göteborg och var så gott som okänd som ungdomsspelare och junior. Sudden fick sin hockeyutbildning i Stockholm och Nicklas Lidström växte upp i Avesta innan han flyttade till hockeygymnasiet i Västerås.

Men var hittar vi motsvarande tjugoåringar i dag?

Henrik Zetterberg och Henrik och Daniel Sedin har redan hunnit bli 23 och där har "Zäta" sprungit ifrån tvillingarna, som var geniförklarade redan som 15-åringar.

"Zäta" har potentialen, men räcker det för att nå samma klass som Foppa, Sudden eller Näslund? Jag räknar heller inte bort bröderna Sedin från den kategorin, men där måste det hända något snart.

I åldersgruppen 25-29 har vi också duktiga spelare, men inte i närheten av generation +30.

Och här hemma finns egentligen inte ett enda riktigt stjärnämne just nu.

Allt pekar på många mörka år, då våra 30-åringar slutar.

Vi kan få vänta tio år på nästa lyft - om det nu någonsin kommer.

Så bra är våra NHL-generationer

Mats Wennerholm